Förberedd inför slutet!!

Att förbereda inför ett knytkalas innebär inte så mycket förberedelser. Jag älskar att förbereda och idag har jag fixat det lilla som jag har kunnat inför morgondagens nyårsfest. Jag har delegerat ut ansvar för fördrink, kött, efterrätt och snacks och jag står för bas, grönt, bröd och lite förplock. Har gjort potatisterrin (potatiskaka med massor av x-lagrad ost, creme fresh, ägg och örter) och det luktade gudomligt. (Varför har jag inte gjort det innan??) Bara att värma imorgon. Skönt. Jägaren i familjen står för köttbuffé, med lite gott och blandat. Spännande.

Nu dags att förgylla naglarna.

*Någorlunda tyst shoppingrunda på morgonen innan de galna nyårs-shopparna hade vaknat.*

.

Efterlängtat

Man kan nog undra vem som längtat mest efter dagens skridskotur. Troligen är det jag men barnen var också upprymda av spänning när vi äntrade isen (dock i ishallen). Julklappsskridskorna i storlek 26 och dess ägare åkte väl inte särskilt mycket själva men med en vuxens hjälp gick det rätt bra för att vara första gången. Storebror var ju nybörjare förra säsongen så idag gick det över förväntan trots ett år sedan förra gången. LuckyLucas avslutade med att fråga om vi kunde åka imorgon igen. Gärna för mig tänkte jag, men det får nog bli nästa vecka istället.

Tänker tillbaka (oj, det blir nästan 20 år) när man gick ner till sjön om helgerna och åkte varv på varv, hit och dit i timmavis. Det var tider det. Frihetskänsla.
Ett annat minne som också kommer upp varje gång jag tar på mina älskade hockeyskridskor är en gång när isen nyss hade lagt sig och egentligen var något för tunn för isaktiviteter. Jag fick åka, men inte för långt ut, om jag lovade att inte trilla!! Jag höll löftet men skulle inte återupprepa den turen idag kan jag lova.
Kommer också att tänka på den gången en envis skridskoåkare promenerade ner (med skridsko och dess skydd på) när termometern visade -19 grader. På hemvägen gick det ena plastskyddet av och jag fick krypa halva vägen. Dessa vinterminnen - jag älskar dem!!

*Avslappnande tystnad när mätta barn lekte snällt i BrorPerssons-restaurangens lekhörna en hel timme.*

.

Säck, käpp & läsglasögon

Tomten finns inte, eller hur mamma??

Ärlig som jag är svarade jag "nej" på denna fråga som ställdes av storlunsen för en månad sen. Frågeställningen har kommit upp titt som tätt under december för att verkligen checka av att tomten inte finns. Men jag har viskat lite tyst till storL att det kanske ändå vore kul om det kom en tomte och för att försäkra mig lite mot att en speciell tillställning skulle sabbas så har jag också påpekat att ifall det dyker upp en tomte så får man ju inte säga nåt om obefintligheten.

Idag var det dags. Världens snällaste tomtefar dök upp som planerat vid fyra-tiden, med säck, käpp och läsglasögon på nästippen. Vi lyckades se honom genom fönstret (oj, så spännande det blev!! En tomte, det kommer en tomte!!) och Lucas sprang snabbt och öppnade när det knackade på dörren. I säcken hade han med sig några paket som tomtemor hade slagit in och han berättade om sina håliga stövlar och kylan där ute. Jag undrar vad som rörde sig i barnens tankar. De var lite småskraja i början men mjuknade efter ett tag. Under kvällens gång har det inte kommit någon fråga om tomtens existens, vi får se om det kommer imorgon!

*Julmysig soffmys-tystnad med några hjortronsylt- o gräddgarnerade mandelmusslor.*

.

Ett rosa Lappland

Känner mig som (eller är ju faktiskt!) en lapp-lisa som bor ihop med en lapp-uggla. Varje kväll och morgon finns alltid minst en lapp med budskap till den andra vuxna hälften i familjen. Omlott-livet rullar på med hjälp av små korta meddelanden på ett eller flera ställen. Ikväll lämnar jag fyra knallrosa pappersrutor i köket.

• Ta gärna risgrynsgröten för ingen annan vill ha den.
• Spara detta till fika imorgon förmiddag ❤.
• Fredag: Plocka undan legot - dammsuga nere - borsta barnens tänder om jag inte hunnit. Puss & kram.
• Rör ej detta bröd.

Denna tysta kommunikation funkar alldeles utmärkt och ger ju inte så mycket tillfälle till att diskutera meningsskiljaktigheter heller för den delen.

*"Så julmysigt och bra jag har det"-tystnad i skenet från adventsstjärnorna.*

.

Den enkla vägen

Så var beslutet fattat. Det blir en julgran i år.

Tack vare en gran-kupong (tro´t eller ej) så var det bara att hämta en gran utanför jobbet (fantastiskt!! och ett stort tack), knö in den i bilen, köra hem och baxa ner den i källaren. Det låter som en dröm jämfört med när jag häromåret traskade runt med snö upp till knäna utan tillfredsställande resultat (det var det året som julträdet för första gången äntrade Perstorp). Nu står granen där nere bland ved och källarmöss i väntan på att få komma upp om några dagar. Om barnen hade fått bestämma skulle den tagits in och pyntats direkt när vi kom hem, men det är ju bra med lite acklimatisering för de små barren först.
Bilen har jag inte vågat kolla statusen på än, tror det var smart att jag tog sket-bilen!

Nu återstår det bara att se om en utomsocknes gran kan matcha de närproducerade.

*Lycklig tystnad att längta till julhelgen.*

.

Det säger bara svisch

Att äta frukost med barnen har alltid varit ett entimmesprojekt här (förutom fredag, lördag o söndag när det erbjuds marmelad på smörgåsen). Men ....

..... hela december har det gått på en kvart. När gröt eller smörgås är uppäten får man lov att öppna dagens lucka i chokladkalendern. Svisch å hej vad det går så sitter man själv kvar.

*Juldoftande tystnad med smarriga saffransbiscotti i ugnen.*

.

The same procedure ...

... as last year, Miss Sophie?    The same procedure as every year, James!

Det blev en pepparkakstraktor i år igen! Förvånade?? Nej, tänkte väl det.

En dag när vi kom hem stod vår uråldriga riktiga traktor parkerad på tomten. Lucas med sin nyfikna röntgenblick såg genast att snökedjorna var pålagda och hela han sken upp som en sol: -Nu kan vi ut och skotta snö!!!!! Dagen efter så hade en snäll pappa och två barn skottat både här och där. Pulkabacken, garagenerfarten, ätbara ytor på åkern för rådjur o harar m.m.
Nu (efter alldeles för mycket milleväder o regn) är det inte mycket snö kvar och jag håller alla mina tummar för att det ska komma ny till jullovet!

*Fundersam och rolig tystnad att planera jul- och nyårsmat.*

.

En fördel i eländet

Har äntligen funnit en fördel med att ha dubbelsidig ögoninflammation. Hur jäkla trist det än är att ha rödsprängda svullna variga rinnande ögon så märks det inte att man har fällt lite tårar när lussefirande barn sjungit med sina ljusa röster och man har sett dem upprymda av att äta och bjuda på sina egenbakade lussebullar. Skönt för en lättrörd människa som mig fast det är ju rätt jobbigt att känna blickarna från alla de som tror att jag har storgråtit mig igenom hela natten och luciafirandet. Ja ja, nu går det åt rätt håll iallafall. Till helgen hoppas jag verkligen att ögonen bytt humör och visar omgivningen att jag är glad, pigg och alert.

*Leende tystnad när barnen fick se nästa års almanacka - den med foton såklart!*

.

Mini-mumma

En idé från ett mjölkpaket snurrade några varv i mitt huvud och förvandlades till ett enkelt julgodis. Hur enkelt som helst och hur gott som helst. Ett mycket barnvänligt godis - både att göra och äta.

Vi mixade köpepepparkakor med riven mandelmassa. Rullade små bollar. Doppade i smält choklad. Satte i en liten pinne. Hokus pokus filiokus - en pepparkaksklubba!!

Jag som egentligen inte gillar mandelmassa tyckte ändå att dessa miniklubbor var smarriga. Nästan som pepparkaksdeg med choklad runt.

*Harmonisk tystnad att slå in julklappar till mina små förväntansfulla.*

.

Underbara vinter

Förutom nervositeten att köra på dåligt snöröjda vägar så tycker jag att vintern är fantastisk. Okej, jag menar givetvis sådan vinter vi har nu - med kyla och snö. Blask- och ruskvinter räknas inte ens som vinter tycker jag.

Nu är de flesta vinterattiraljerna framplockade - pulkor, snow-racers, skidor, skyfflar och plogar -  och flitigt använda också för den delen (det är bara mina skidor som inte har fått lufta sig än). En liten gnutta milleväder skulle göra susen i pulkabacken. Tjoho vad det kan gå där ibland.

Idag tog vi en halv julgransspanarrunda utan resultat. Åh, det är inte lätt att hitta den rätta och snön gör det ju ännu svårare, men det protesteras fortfarande rätt högljutt när jag mumlar lite om mitt julträd. Jakten får väl fortsätta en annan dag!

*Doftande och spännande tystnad att öppna lergrytelocket vid kvällens brödbak.*

.

Familjeröstning

Nu är de första julklapparna inslagna. Att få välja papper och snöre, tejpa och skriva hälsningar var poppis. Själv sitter jag nu och väljer ut bilder till nästa års almanacka. Så svårt det är att välja.

Häromdagen tog jag upp frågan om julträd eller julgran. Lucas röstade högljutt för julgran, för pappalappan spelade det ingen roll och lilleman svarade tomte på frågan. Jaha, min fina julträdstradition kanske får ta en paus i år. Eller vi får se, det är ju inte det lättaste att hitta en snygg gran under detta härliga snötäcke!

*Mysig halvtystnad att titta på årets spännande julkalender.*

.

Årets snabbaste...

... avledningsmanöver!!

Sovmorgon ihopklämd mellan bägge barnen. Skönt att sova till ljuset strimmar in bakom gardinen. Minstingen vaknar först och smyger direkt upp från sängen för att väcka pappsen, men hittar honom inte och smyger vidare ner för trappan. Jag sover räv och väntar på vad som komma ska. Dörren är stängd där nere och Laxen ropar efter pappa flera gånger. Inget svar. Då ropar jag: Pappa är och jagar, kom upp och kryp ner en stund till! Det dröjer inte ens ett ögonblick innan den totala ihopbrytningen startar. Efter någon minut går jag ner för att hämta lilla pappa-längtande helförtvivlade varelsen. Hittar honom, fortfarande illetjutande, halvt in under trappan, tar upp honom och går till närmaste fönster. Vrider honom så att han ser ut och vips så var den avledningsmanövern genomförd och avklarad med beröm godkänt. Det snöar - Jiippppiii!!!

Tre turer ute i snön - med cyklar, traktorer, snöskyfflar, snöplogar, diverse arbetsfordon, pulka o snowracers - gjorde att jag hann julpynta. Tack för det!

*Avslappnande tystnad när vinteraktivitetströtta barn somnar tidigt.*

.

Man undrar ju!!

Ett kort möte i en dagishall har gjort mig väldigt nyfiken. Ja, nyfiken så in i bomben. Känner att jag till och med kanske skulle lägga ner lite efterforskningsenergi i frågan.
Vid dagens dagislämning kollade en annan mamma på mig (lite för länge) och sen sa hon att hon kände igen mig så himla väl. Shit, tänkte jag och hjärnan gick på högvarv. Jag kunde inte placera människan. Sen frågade hon om jag hette Sofie. Mmm, det stämmer sa jag. Ojdå- och jag som fortfarande inte kommit på en enda tänkbar möjlighet var jag skulle kunna ha träffat denna mamma innan. Sen frågade hon om jag hade jobbat på psyket. Näää, inom vården har jag aldrig varit. Nähä, då var det inte så konstigt att jag inte kopplade ihop henne med verkligheten.
-Jamen, du är sååå lik en som jag jobbade med innan, säger hon då.
Jaha - nu förstår ni min nyfikenhet. Det skulle vara spännande att se sin egna look-a-like. Lite scary att namnet stämde!!! Man undrar ju!!

Så till lite matprat. Jag är mer än nöjd med matkassen som levereras på måndagar. Denna vecka blir det:

• Kryddiga biffar med senapsslaw o potatis
• Vinterfisk i vitt med pressad potatis o romansallad
• Kyckling med risotto o varm paprikasallad
• Provencalsk kassler med rostade grönsaker o penne
• Fläskytterfilé med rostade rotsaker o sötsyrlig skysås

* Fantastisk tystnad att bläddra i nya mattidningen.*

.

Päparkakor

  

Efter fortsatt tjat (fast Laxen flera gånger snällt sa "nu jag tycker vi ska baka pepparkakor") om själva utbakningen av pepparkaksdegen så satte vi igång med projektet på seneftermiddagen. Nästan all deg bakades ut trots att jag inte gjorde en enda plåt med tråkiga mamma-hjärtan. Barnen var flitiga och det gjordes älgar, sniglar, ekorrar, rävar, plattfiskar, Nalle Puh, båtar, flygplan, hjul och robotar. De valde med omsorg ut varsin som pappa skulle få när han kom hem.

*Mysig tystnad att stryka julgardiner.*

.

Nu är det gjort

Vid middagsbordet under pepparkaksplanerandet utspelade sig följande dialog:
LuckyL: Akta så att du inte tar kamel istället för kanel!!!
Mamman: Ja, det vore tokigt.
LuckyL: Mmm, den blir så pucklig då.
Mamman: Ja tänk, så svårt att kavla.
Barnen gapskrattade och jag började med skratta när jag såg den puckliga bruna pepparkaksdegen framför mig.

Ja, nu är den gjord. Efter två veckors frågande efter när vi ska baka pepparkakor så gjorde vi degen idag. Efter samma osäkerhet varje år hade jag förra året äntligen lyckats skriva "bäst av alla" på ett av de tänkbara recepten. Skönt att inte behöva tänka och så skönt att se att flera rader i receptet var överstrukna. Visst kan jag kalla receptet för mitt då?
Om någon blir sugen och vill ha en mycket barnvänlig lättkavlad smarrig deg så håll till godo:

3 dl strösocker
½ dl ljus sirap
1 dl vatten
200 gr margarin
1½ msk kanel
½ msk ingefära
½ msk kryddnejlika
2 tsk bikarbonat
1 l mjöl

*Ovan tystnad att inte ha pratat med någon den första vakna timmen på dagen.*

.

Ett nervöst projekt

Att sy är kul. Att sy tillsammans med en ivrig jag-är-snart-sex-åring är också kul men lite smått nervöst. När man har lovat något så måste det ju hållas. Lördagskvällen vigdes åt ormprojektet. Det valdes och klipptes tyger, nålades och gasades. För att aldrig tidigare rört en symaskinspedal så tyckte jag att Lucky fixade det alldeles galant, även om det gick lite väl fort ibland. Han gasade och jag styrde. Många tyger hade valts och många sömmar blev det. Ormis blev snabbt väldigt populär; han är med på toan, på matstolen, i sängen, i soffan och idag har han varit med och lekt på dagis hela dagen!

*Julig tystnad att fotofixa och klipptrixa.*

.

Tjejmagnet??

Det känns skönt att komma in genom dagisdörren med en treåring i handen och få höra av Maja 4 år:
-Max, har du saknat mig? Vill du leka med oss? Du är så bra!
Min följdfråga blev spontant: -Varför är Max så bra?
Då svarar Maja: -För att han kramas!

Jag hoppas (och vet väl egentligen) att några andra egenskaper också är högt uppskattade, men när man är fyra säger man ju det första man kommer på.
Radarparet Max och Maja verkar hålla ihop rätt mycket och han själv berättar sällan om någon annan. Men idag på dagis-drop-in-fikat frågade en mamma vem som var Max och då tittade han generat bort medan mamman förklarar att Alice 4 år springer runt hemma och tjatar om MaxMaxiMaxiMax. Ja, det här värmer mitt mamma-hjärta.

En annan småskojig dagissak är att tjejmagneten använder böjningen : En frök - flera fröknar!

*Förträfflig tystnad att välja bort TV:n.*

.

Juleosten

Vår fina tradition att ysta julost gick av stapeln i helgen. Första veckan sköts osten om med täta handuksbyten för att senare få ligga på luftning och mogna till sig fram till jul. Tack snälla du som låter oss vara med i denna härligt gammeldagsa procedur, det är lika kul varje år. Det blev en heldag som startade med hundra liter mjölk och resulterade i tio kilo ost.

 

*Glädjande att kunna tysta vrålhungriga barn direkt när man
kommer hem. Tack för sjömansbiffen kocken.*

 

.

Farsdag

Per post sändes sådana här fina hälsningar till morfar och farfar - och de blev sååå glada. The big one tycker det är kul att sy och har gjort flera sydda tavlor. Nu vill han sy en lång orm också - och jag har faktiskt lovat honom att vi kan hjälpas åt med symaskinen. En annan dag (som nog närmar sig snart!).

*Nödvändig och trist men ändå behaglig tystnad att vika en alltför stor hög med tvätt.*

.

Ljuset på andra sidan

En hel veckas liv i sjuka familjen börjar gå mot sin ända. Äntligen känns det som att hostattacker på nätterna, feberheta barnakroppar, otaliga snytningar, ipren-itvingningar och oglada miner börjar lida mot sitt slut. På morgonen visade febertermometern under 38 grader - jihaaa - första gången denna vecka för lillherren. Ytterligare ett glädjetjut inombords kom igår kväll när jag frågade mr M om han ville ha gröt (efter att i fyra dagar ideligen försökt med russin, nyponsoppa, kakor, godis, kräm, saft etc.). Det ville han gärna ha och jag kokade en halv portion och lassade på ett rejält lager med socker och han åt hela fem skedar, dvs halva den halva portionen. Till frukost idag åt han en halv mormorsmarmeladsmörgås. Heja. Ja så nu börjar man se ljuset på andra sidan.
I helgen väntar tjejfest och ostystning. Det blir kul det.

*Härlig tystnad att bläddra i en tidning medan pappan fixar nattningen.*

.

Tummen upp än så länge!!!

Att ha middagsmatsinspiration varje dag är inte det lättaste. Jag tycker ändå att det gått relativt bra, men nu ett tag kommer ansvaret att byta axlar och dessa axlar har inte lika stor receptbank som föregående. Därför bestämdes det att vi skulle testa "Citygross matkasse".
Leveransen skedde planenligt trots regn, mörker och ute-på-vischan-vägar. Bra. Uppackningen fick också godkänt - ingenting som fattades. Bra. Två dagars mat är uppäten och belåtenheten finns där. Bra. Recepten känns lagom - inte för svåra men ändå inte precis det man brukar laga. Bra.
Denna vecka bjuds det på följande:

Startkit skickas med första gången!

• Höstsopppa med köttfärs, rödbetor, morot o lasagnette
• Krämig lasagne från havet o sallad
• Pizza med egen tomatsås, skinka, paprika, lök o pizzasallad
• Rotsakspytt med skinksnitzel, dragonsås o sallad
• Kycklingfilé i senapssås med potatis- o palsternacksgratäng samt morot- o spenatsallad

Ser framemot att smaka resten av veckans rätter och smålängtar lite efter att se nästa veckas recept.

*Ovanlig eftermiddagstystnad med ett soffsovande febrigt barn.*

.

Snyft!!

 Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel när jag lät treåringen själv bestämma frisyr. Jag toppade hans fina ljusa lockar förra veckan men efter storebrors klippning idag ville Mr Max återigen sätta sig i frisörstolen (möjligen eftersom belöningen blir något sött). Han förklarade att han ville bli klippt så att det kunde göras en tuppkam och jag tvekade in i det längsta. Jag har ju sparat ut hans krull ett tag, egentligen bara för min egen skull - enklare klippning och att jag tycker han är så söt i lockarna. Men sen tänkte jag till en sista gång. Det så klart att han ska kunna bestämma hurdan frisyr han vill ha. Kam, sax, trimmer och mamma jobbade en halvtimme och sen var tuppkammen på plats. Snyft, jag kommer sakna rufset.



Snyft snyft!!



*Skön tystnad när hostmedicinens verkan sätter in.*

.

Bildbevis

Grisen är färdig - uppstoppad och igensydd.

 Barnen ville ha nagellack och
oj vad fint det blev.

Sjörövarbarnkalas i byn - skepp ohoj.
En sjörövare och en eldsprutande drake.



 Nytt lergrytebröd - lingonkubb - hela familjens nya favorit.

*Strömlös mysig tystnad att äta kvällsmackemålet i oljelampans sken.*

.

Ny inspiration i köket

Nu ångrar jag att jag inte gjort dagens inköp för flera år sedan. De sista åren har jag tänkt tanken många gånger men aldrig kommit till skott. Så nu äntligen står den här i köket - min lergryta. I min iver att testa knådade jag ihop en bröddeg - med mycket sirap och rågmjöl - blötla grytan och oljade den väl. Två timmar senare var brödet klart. Det var rätt svårt att skära som nybakat men imorgon går det nog betydligt lättare. Kanterna blev helt fantastiskt goda. Ååh, jag längtar redan till frukosten.

Vi kokade även ihop en kycklinggryta med dragon, vin, vitlök, palsternacka och tomat. Det blir en spännande matadosa att öppna på lunchen imorgon.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men när jag tillsatte vinet säger femåriga kocken:
-Mmm, vad gott det luktar nu när du hällde i vinet!

*Mysig tystnad att kolla våra hemmavideor.*

.

Julegrisen

Nu har jag plockat fram mina Panduro-fynd från i vintras. Efter jul var det nämligen 70% rabatt på julsortimentet. Jag köpte bland annat två jättegulliga tyggrisar och de har varit i mina tankar sista veckan. Symaskinen har stått framme ett tag så efter dagens byxlagning började jag rita av mönster, klippa, nåla, sy, vända en väldigt smal knorr till rätt håll, trixa och fixa. Om det inte hade varit för att fyllnadsvadden inte räckte till hela så hade den blivit färdig. Den blev lika gullig som jag hade tänkt mig. Jag har en känsla av att grisparet kommer få en hedersplats under julträdet.

Men det är sällan lyckan varar för evigt. Sista halvtimmmen innan barntandborstningen fylldes hela nedervåningen med olyckligt gnäll. Ena hälften av onda knän som behövde värmas med vetekudde och den andra hälften av begynnande ögoninflammation och ett ont öra. Jag håller båda mina tummar för att dessa krämpor försvinner spårlöst under natten.

*Smaskig tystnad att äta överbliven äppelpaj en kväll mitt i veckan.*

.

I sakta mak

Så var det dags för ett nytt husdjur. Denna gången en snäcka av modell liten, skalet är ca en cm i diameter. Den är rätt söt och väldigt behaglig att ha att göra med. Lite nytt grönfoder och utgödsling var tredje dag kan en femåring både hantera och stå ut med. Jag hoppas verkligen att den småblyga varelsen uppskattar det sköna inomhusklimatet och är tacksam att den slipper de höstkalla nätterna.

 

*Underbar tystnad att gå ut en helt vindstilla oktobermorgon och lyssna på ingenting.*

.

Medicinering: Fotbad med såpa

Denna helgen var det ingenting inbokat utan vi planerade att fixa lite i trädgården, framförallt klippa gräset en sista gång. Jag föreslog utegrillad korv med bröd som lördagens lunch och som väntat blev det inga protester. Glada i hågen klädde vi oss för en hel arbetsdag ute och började på. Barnen hjälpte herrn i huset att köra in den sista alldeles för sura veden och jag tog fram häcksaxen och gav mig på hiet för att röja mig fram till vårt fågelträd (där vi hänger upp talgbollar). Talgoxen har nämligen flaxat utanför köksfönstret flera dagar för att påminna om kommande matningssäsong. Jag hade hunnit en rätt bra bit in bland klängerväxter och nässlor när jag plötsligt känner något vasst in i foten. Shit, vad är detta tänkte jag och kände hur det inte slutade att stickas när jag lyfte foten. Jag tittade under stöveln och ser då en spik sticka ut. Jag har alltså trampat på en spik som gått rakt genom stöveln rätt in i foten. Ropade och ropade och till slut kom hjälpen som drog ut spiken. Jaha, vad gör man nu. Fick hjälp in, kollade 1177.se (bra sida förresten) och läste att stelkrampssprutan håller ca 20 år. Som tur var var det ingen rost på spiken och därför fick jag senare rådet att avvakta och ta ett fotbad med såpa. Det blev inte så mycket arbete gjort för min del igår men korven blev grillad och lite mer bråte blev uppeldat. Idag har det känts bättre i foten och jag hoppas att det håller sig så. Men tanken på att spiken kunde åkt in betydligt mer än den halva centimetern den gjorde ger mig fortfarande rysningar.

*Behaglig tystnad att vara söndagskvällsjaktänka.*

.

Väntetid: över 1 år

Som jag har väntat på denna väntade händelse. Oj då, vad kan det vara tänker ni nu. Det måste vara nåt stort, men icke. En petitess, egentligen en väldigt liten sådan, som kan underlätta vardagsbestyren.

En stor del av livet med småbarn handlar ju om mat. Det är rätt många måltider och det är ju inte alltid maten passar alla. Men värst av alla i vägra-äta-kategorin har varit en mycket bestämd herre, från början en envis fyraåring som övergick till en klökandes femåring och nu går mot en något matsmidigare sexåring.

Jag blev väldigt glad inombords, men utåt sett syntes ingenting för jag låtsades som att alla kött-diskussioner det senaste ettochetthalvt året aldrig existerat. Men att av en som bara ätit kött i form av köttfärssås, köttbullar, hamburgare o utegrillad korv höra följande ord gör ju att man vill hoppa upp och verkligen sätta ett kryss i taket.
-Mamma, jag älskar griskött.

Så var det med det. Från en dag till en annan så går det ner kött i väldigt många fler former. Nu kan jag nog dra ner på inköpen av kycklingköttbullarna som serverats nästan varje dag. Jippi.

*Grunnande tystnad att fundera på barnens önskemål om mer utklädningskläder.*

.

Extra höstglädje

Nu är höstens dekorationer på plats. Häromdagen lyckades jag fixa tre stycken kransar medan Pippi Långstrump underhöll småkrabaterna. Tack Astrid Lindgren, får jag väl säga, det du har skapat är fantastiskt!

*Förnäm tystnad vid torsdagsfikat då det bjöds på glasstårta.*

.

En makalös manick

På dagis är höstens tema konstruktion och det passar den femåriga uppfinnaren som handen i handsken. Jag blev häromdagen ombedd att leta upp videon "En makalös manick" (versionen med lego) och blev häpen att han kunde nästan hela texten efter att ha hört den två gånger på dagis. Det var tydligen en väldigt intressant text. Helgens projekt här hemma blev därför att bygga en liknande maskin. Denna barnbyggda brädkonstruktion kan pressa äppel, sopa vägen, hacka örter, koka gröt och göra en massa annat som jag inte kommer ihåg.

 

*En kort kreativ stund av tystnad att tillsammans med barnen sy sjörövarattiraljer.*

 

.

En inneboende

Äntligen gick bråtehögen upp i rök. Det är alltid lika skönt att bli av med gamla brädor och annat brännbart som samlats på hög sen förra storbrasan. Barnen tycker det är lika spännande var gång och de är flitiga med att hitta mer material i skogen. Själv måste jag också erkänna att jag tycker det är rätt kul att elda. Jag tror det bor en liten pyroman inom mig, det går liksom inte att sluta lägga på. Frampå eftermiddagen grillade vi varsin korv över den något regnskadade glöden. Längtar redan till vårens brasa!!!

 

*Skön tystnad när minibagarna skrapade måndagslyxiga smulpajskålen.*

.

Från idé till förvaring

Sådär ja, nu sitter mina badrumsskåp på plats. Det känns lite overkligt att jag faktiskt har gjort de helt själv av två gamla fönster, några mdf-skivor, överbliven panelskiva och lite tapet. Min idé blev genomförd denna gången och slutade inte i planeringsstadiet. Heja!!

*Nedvarvande tystnad att prova på yoga framför tv:n.*

.

Pimpade köksstolar o pizzakungar

En regntung eftermiddag kan med fördel avnjutas inomhus (tycker jag iallafall). En dag förra veckan blev köksstolarna pimpade med pärlor och mina små prinsar blev den dagens pizzakungar.

Nu på hösten behöver det inte regna för att det ska vara dyngblött ute. Idag var barnen ute medan jag bakade ett kvällsmackebröd. Jag spanar alltid genom fönsterna vad de gör och såg att de "jobbade" med gräsklippet och sen hoppade de på studsmattan. Med fasa såg jag lite senare att lillherren sprang runt barfota i det blöta gräset med ett kilo gräsklipp fastklibbat på fötterna. Jaha, så tog den utelekstunden slut.


*Nöjsam tystnad att leta upp ett recept till morgondagens middagsdate.*

.

Jakten på den försvunna...

...tanden.

Väldigt glad men lika förvånad kom L utspringandes i köket och sa:
-Mamma, mamma, tanden lossnade. Jag kände bara lite med tassen.

Denna, för en femochetthalvt-åring, milstolpe skedde alltså utklädd till hund och helt ovetandes om var tanden hade tagit vägen. Under tiden vi letade sa han flera gånger att han kanske hade svalt den men utan att känna det isåfall. Barnen tröttnade och övergick till tv-tittande istället. Men hoppet att hitta den övergav inte mig, den kan ju inte bara försvinna. Till slut fick jag för mig att kolla under mattan - och där låg den, trettio centimeter in, fattar inte hur!!

Den tannalöse blev glad och frågade efter en kopp. Ryktet går i byn att tanden förvandlas till en guldpeng om man lägger den i vatten. När jag kom med vattnet la Lucas i sin tand och tittade förvånat upp och sa: -Det hände ju inget.
Vi får hoppas att det hjälper om den ligger i vattnet hela natten!!!

*Konstig tystnad att stiga upp ensam på morgonen - rätt skönt ändå!*

.

Mina hjälpredor

När barnen hjälper till med sysslorna får man låta det ta sin tid och sen svälja resultatet med hull, hår och beröm även om det inte blev precis som man själv hade tänkt sig. Vad gör väl ett flammigt fönster? Det är ju iallafall bättre än ett fullt med flugskit.

Igår fick jag god hjälp att fixa både vitkål och morötter till soppan som döptes till "köttfärssås- o pizzasalladssoppa". Det var bara det att morötterna blev skivade istället och kålen blev mer hackad än strimlad. När jag tittade till rivjärnsstationen undrade jag vad L hade på benet och såg sen att det var blod. Även lillebror hade blod på kinden och magen. Jag sökte källan till den röda färgen och fann ett rejält rivjärnssår på L ena finger och förstod att det troligen hänt för någon minut sen. Först när jag uppmärksammade skadan och han fick syn på den bröt han ut i illetjut och med plåster på fingret blev han helt handlingsförlamad. Här stämde talesättet "det man inte ser har man inte ont av" bokstavligt talat in. Soppan blev trots allt väldigt god.

 

*Underbar tystnad att peta in en pinne till i brasan.*

 

.

Premiär

Nu börjar torpets äppelkrämssäsong - inte äppelsäsong för än är de lite småsura men kräm kan man ju sockra. Som jag har längtat. Äntligen blev det äppelkräm till kvällsmat. Mmm, så gott.

*Härlig skogspromenadstystnad - Jag, L och de tre fyrbenta vännerna.*

.

Kontraster

Att bli bjuden på elva-kaffe med vedspisbakad kladdkaka står i en division för sig själv. Bättre än så kan knappt en fikastund bli. Jag är mycket imponerad av denne bagares skicklighet eftersom det är rätt ofta som kladdkakorna inte blir vad man har tänkt sig i en modern spis med exakta gradangivelser.
Fantastiskt.

Eftermiddagen bjöd på kroppsarbete àla flera generationer sedan. Bakom den briljanta maskinen "självbindare", som förvandlar stående havre till färdiga havrekärvar, behövdes lastningshjälp. Min uppgift blev att stapla kärvarna på släpet medan det sakta kördes framåt av övriga tre familjemedlemmar. Balansen sattes på prov vill jag lova och barnen satt som tysta ljus i traktorn.
Fantastiskt.

Nu till kontrasterna - efter kvällsmaten ville Lucas spela tv-spel och vi vuxna kollade på youtube-klipp medan lillherren sprang runt och ringde i en avlagd mobiltelefon. Det har hänt rätt mycket på några generationers tid!!
Fantastiskt.

*Energipåfyllande tystnad att smyg-ätaupp överbliven äppelpaj.*

.

Oj oj oj

Så var det dags igen. Ögonproblem. Denna gången med Dino. För tre år sedan skadade han ena ögat och nu har det börja krabba igen. Imorgon ska vi hämta ut en massa ögondroppar och tabletter. Jag fattar inte riktigt hur vi ska hinna med att ge alla dessa olika droppar. Jag har för mig att man ska vänta lite mellan de olika dropparna också och det gör ju att det blir ännu mer osmidigt. Sitter här och skissar på ett schema som kan hjälpa oss de närmsta veckorna, för hur ska man hålla reda på allt??

-En droppe fyra gånger om dagen (tio dagar)
-En droppe tre gånger om dagen (tre veckor)
-En droppe en gång om dagen (tre veckor)
-Ett piller två gånger om dagen (fem dagar), sen ett piller om dagen (tio dagar)

Jag hoppas att hundgodis gör själva droppandet smidigt, annars vet jag inte hur vi ska lösa det.

På tal om hundar läste jag en godnattsaga som handlade om familjen Hundén. En av hundarna klättrade upp i ett träd och Max undrade genast hur den kunde göra det. Jag drog lite på svaret och sen avbröt han mig med förklaringen att "hundar har hästkrafter i magen - därför kan de klättra i träd". Jag frågade om vi också har hästkrafter i magen men det har vi inte, vi har bara mat enligt min lille kloker-toker.

*Behaglig tystnad att bygga legolyftkranar med två koncentrerade barnarbetare.*

.

Matprat!

Jag tycker det är så härligt när barnen gillar och vill ha matvaror som man kanske inte direkt förväntar sig av barn. Härom veckan bad L att få ta fram de chilimarinerade vitlökarna och sekunden senare småskriker M att han vill ha ceasar-dressing. Härligt.

Idag vid kvällsmaten påminde L mig om att jag måste köpa nya marinerade vitlökar eftersom han ju hade ätit upp alla förra gången. Ja, just det ja. Men eftersom han gillar sweet chili-sås fick det bli det på makaronerna istället för ketchup.

...och så till denna älskade hummus. Igår gjorde jag en sats på två burkar kikärtor och ikväll tog den slut. Det äts till allt av bägge småttingarna (plus mig) - på smörgås, på makaroner, som det är, som dippa, på knäckebröd. Tur att både kikärtor, vitlök och persilja är så himla nyttigt.

Nu sover de gott och jag sitter här och skriver handlingslista. Lucas beställde fetaost och parmesan medan Max la fram önskemål om cornichoner och bearnaisesås (som han slevar i sig med sked).

*Skön tystnad en timme på bibblan.*

.

Det blev en larv!

Världens enklaste tårta att göra och världens bästa för att imponera på småkalasare. Det blev en larv med rosa detaljer och födelsedagsbarnet blev nöjd. Först kändes tårtan lite överdimensionerad men med facit ihand så var den rätt lagom eftersom det bara blev en liten bit kvar av den över metern långa konstruktionen.

*Välbehövlig tystnad att häva sig i soffan en kvart.*

.

Första klassens utmaning

För några veckor sedan gick den stora utmaningen "fotografering" av stapeln. Jag kämpar och sliter varje år för att fixa ett hyfsat julkort så jag misstänkte att det inte skulle bli det lättaste. Vilken tur att världens duktigaste fotograf bor i vår by. Kolla gärna in hennes hemsida där några av bilderna på de små fotomodellerna finns.

ME Photography

*Väldoftande tystnad att baka tre rulltårtor till morgondagens kalas.*

.

En STOR treåring



Stora paket ska öppnas med stora saxar.

En stolt treåring, det är vad vi har här på torpet. Man tycker att han är så liten och söt men ack den som säger liten till honom, då får man ångra sig bittert. STOR är han. Dessutom får man helst inte kalla honom vid något annat namn heller, då påpekar han klart och tydligt vad han heter. MATT (eftersom x inte funkar att säga än). Jaa, dessa härliga ungar.

Storebror skrattar gott när han ser en yogamatta på kartongen
och Max blir lite besviken innan han inser att
paketet istället innehåller en drakdräkt.

Barnkalas-bakelser med rosa grädde och maskar.
Kladdkakemuffins är poppis.

* Leende tystnad att sätta upp fantasifulla barn-alster på barnrummen.*

 

.

Det krispigaste som finns?

Idag var det nästan lite sommarkänsla ute igen. Iallafall tyckte barnen det och önskade sig vattenspridarbad, men jag lyckades hålla det vid att de fick springa utan kläder. Det verkar som att det är det bästa som finns när man är liten. Kläderna åkte av lika snabbt som vanligt och vid kvällsingången fick det bli storrengöring i duschen eftersom sandlådan inte längre har torr sand utan höstblöt sådan som gör barnben alldeles mörkbrunt impregnerade.
Jag passade på att plocka upp rödlöken från landet, en hade redan gått i blom så det var hög tid för skörd. Jag kom på den eminenta idén om en rödlöksfläta. Varför inte, det finns ju vitlöksflätor? Är rätt nöjd med resultatet och njuter fortfarande av krispigheten i blasten, det är nåt visst med det.



Imorgon blir det födelsedagskalas. Max fyller tre år och storebror slog helt själv, med stor koncentration och noggrant utvalt papper och snöre, in en present till sin älskade lillebror. Den rosa tårtan får vänta till helgen, imorgon blir det smarriga födelsedagsbakelser istället.

*Gemytlig tystnad att hänga upp ballonger och serpentiner.*

.

Hemligt mål

Vid frukosten avslöjades dagens hemliga utflyktsmål - Traktorrace i Ingelstad. Barnen blev själaglada och själv var jag också rätt förväntansfull. På med långkalsonger, mössor och vinterjackor för att inte behöva frysa i dagens höstväder. Det var spännande körningar, ofta på bara två hjul i svängarna. Storlekarna på traktorerna varierade kraftigt, men de mindre pärlorna var dagens vinnare.

*Harmonisk tystnad att grädda kalljästa äppelbullar.*

.