Denna helgen var det ingenting inbokat utan vi planerade att fixa lite i trädgården, framförallt klippa gräset en sista gång. Jag föreslog utegrillad korv med bröd som lördagens lunch och som väntat blev det inga protester. Glada i hågen klädde vi oss för en hel arbetsdag ute och började på. Barnen hjälpte herrn i huset att köra in den sista alldeles för sura veden och jag tog fram häcksaxen och gav mig på hiet för att röja mig fram till vårt fågelträd (där vi hänger upp talgbollar). Talgoxen har nämligen flaxat utanför köksfönstret flera dagar för att påminna om kommande matningssäsong. Jag hade hunnit en rätt bra bit in bland klängerväxter och nässlor när jag plötsligt känner något vasst in i foten. Shit, vad är detta tänkte jag och kände hur det inte slutade att stickas när jag lyfte foten. Jag tittade under stöveln och ser då en spik sticka ut. Jag har alltså trampat på en spik som gått rakt genom stöveln rätt in i foten. Ropade och ropade och till slut kom hjälpen som drog ut spiken. Jaha, vad gör man nu. Fick hjälp in, kollade 1177.se (bra sida förresten) och läste att stelkrampssprutan håller ca 20 år. Som tur var var det ingen rost på spiken och därför fick jag senare rådet att avvakta och ta ett fotbad med såpa. Det blev inte så mycket arbete gjort för min del igår men korven blev grillad och lite mer bråte blev uppeldat. Idag har det känts bättre i foten och jag hoppas att det håller sig så. Men tanken på att spiken kunde åkt in betydligt mer än den halva centimetern den gjorde ger mig fortfarande rysningar.
*Behaglig tystnad att vara söndagskvällsjaktänka.*
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar