1½ månad

Nu är det en och en halv månad sen vi blev en mindre på torpet. Minstingen som var den av barnen som valde att vara med vid begravningen har varit ledsen en hel del kvällar. Mycket tankar och mycket gråt.

Igår kväll kom återigen känslorna fram och han förklarade något som skar i mitt hjärta:
-Mamma, jag minns bara henne från begravningen. Jag minns inget annat som vi gjorde.

Jag försökte trösta och sa att vi kunde titta på kort på henne en annan dag. Sen berättade jag några roliga saker som han mindes när jag pratade om dem. Till exempel den där gången när hon svimmade på grund av att hon hade en allt för stor hästskit i munnen.

På korten ligger/sitter lilla Fanny tillsammans med stora Sally (som inte heller är med oss längre).

Barnmat

I lördags innan Max och jag skulle åka och veckohandla bad jag honom tänka ut tre maträtter som vi kunde äta till kvällsmat kommande (alltså denna) vecka. Han började med tacos och hamburgare men jag tyckte mer att det var fredags- eller lördagsmat och han fick tänka vidare. Tre förslag utformades inom kort:
1. Spaghetti och köttfärssås
2. Köttbullar (med citron) och spaghetti
3. Falukorv i ugn (med purjolök och ost) och spaghetti

Jag la inga värderingar i valen och nämnde inget om den enformiga basvaran. Det spelar väl ingen roll i det hela!!

Måndagen kom och det rullades köttbullar av smeten kryddad av herren själv. Citronskal, citronsaft, limesaft och citronpeppar (samt fond, vitlök och japansk soja som jag tipsade om) gjorde att bullarna blev fantastiskt goda.

Tisdagen kom och falukorven skars omsorgsfullt i vågiga skivor. Dessa placerades i en ugnsform och toppades med ketchup, purjolök, ost och citronpeppar. Fantastiskt. Spaghettin byttes faktiskt ut mot snäckmakaroner.

Onsdagen kom och det blev rester från måndag och tisdag.

Torsdagen (alltså idag) kom fortare än väntat och köttfärssåsen tillreddes. Även den kryddad med citronpeppar - bästa pepparn enligt M.

Fredagen är också i antågande och i min matadosa finns den smarriga köttfärssåsen tillsammans med ... gissa vad ... jo, spaghetti.

Med facit i hand kan man helt och hållet förkorta denna veckan med ordet barnmat. Mat uttänkt av barn, lagad av barn och uppäten av och tillsammans med barn. Tack Max.

Som en saga!

När det kommer diskussioner om Bibeln så benämner jag det som en saga och när det gäller frågor kring djur och naturs utveckling kör jag stenhårt med evolutionsteorin. Rätt eller fel kan man undra, men det är mitt val, och ditt, och ditt och ditt....

Igår började vi prata om "förr i tiden" och jag förklarade lite kring vår fantastiska tideräkning från Kristi födelse och att det därmed även finns tid som är ungefär som minusgrader, dvs före/under noll. Ja, det är rätt komiskt när man tänker på det. Ordet Bibeln togs upp av snart-nio-åringen och jag sa som vanligt att det är en saga men att det är många som tror på innehållet. Jag la även till att man måste tillåta var och en att tro det man själv vill. Då kom den spontana jämförelsemeningen som löd: "Det är ungefär som om man tror att en bajskorv kan prata".

Årets julkalender är fantastisk - 1000 år till julafton - och det var nog där tankarna kring förr i tiden började denna gång. Barnen ser den på morgonen och sen sitter vi som klistrade alla tre på kvällen. Idag var det den berömda skärp-soppan som skulle inmundigas.

Hur länge är lagligt?

Idag när låneböckerna redovisades för mig kunde jag knappt hålla mig för skratt. En av böckerna har hängt med oerhört länge. Det började med att storebror lånade den ett flertal (fler än fem) gånger under förra läsåret och nu har lillebror lånat den i stort sett hela höstterminen. Den lånas om, lånas om och lånas om så länge ingen annan ställer sig på kö i bibliotekets system - och vem annan kan veta att den ens finns när den hela tiden befinner sig på vårt låneboksbord med undantag av den snabba vändningen på skolbibblan varannan torsdag.

Boken, "Läskiga vidunder och sällsamma djur", är kanon för alla åldrar. Den handlar om det som förr skrämde oss i den mörka skogen, vid de djupa sjöarna och inte minst på den ödsliga kyrkogården. Det allra bästa med berättelserna är att många av dem utspelar sig i våra hemtrakter, bl.a. Härlunda kyrkogård, Ryssby socken och sjön Bolmen. I boken får man bland annat läsa om Kyrkogrimmen, Gloson, Lindormen, Basilisken och Skrattabborren. Låna eller köp den och läs!!

Hemma bäst!!

Vad kan bli bättre än en drinkkväll på gångavstånd hemifrån. Jag säger bara: -Det är fantastiskt att bo på landet. Strunt i kläder, strunt i städning, strunt i det och strunt i det.

1. Ta på dig dina fantastiskt sköna hemma-jogging-kläder, gärna trasiga och med någon fläck. Bonus denna gång: Hade jeans.

2. Gå/cykla 1½ kilometer åt rätt håll i dina trasiga vill-inte-slänga-än-skor eller gummistövlar. Bonus denna gång: Fick skjuts.

3. Gå in, utan att knacka på, hos din glada granne som har det lika stökigt som du har det hemma.

4. Blanda en hoper smarriga drinkar, snacksa för fullt och avverka världens hundra viktigaste ämnen. Bonus denna gång: Ingen googling om hur fåglar parar sig.

5. Ta på din reflexväst, fula men varma mössa och pannlampa och ta dig hemåt. Bonus denna gång: Fick skjuts.

Hemma/hemomkring är bäst - ingen protest!!

Det är ju bara att följa receptet!!!

Förra veckan förklarade jag för min snart 9-åriga bagare att det som han gör är det många vuxna som skulle tycka var för svårt och därför inte försöka ge sig på. Svaret blev: - "Det är väl inte så svårt - det är ju bara att följa receptet!" Den dagen blev det Sätoftakakor (mumsmums, nämligen en av mina favoritsmåkakor).

Sen dröjde det ett par dagar. Det blev lördag och jag lockade med L till affären efter att sagt att han kunde fixa något gott till lördagsmyset. Jag föreslog en rulltårta eftersom han hade velat baka det tidigare i veckan. Diskussionen slutade med tårta och jag föreslog lite olika fyllningar att välja mellan. Hans beslut blev chokladpudding och hallonmousse.

Väl hemma så skulle det lekas och jagas änder så dagen gick för fort. Tårtplanerna fick fortskrida på söndagen istället. Under tiden jag lagade middag så gjorde L sina fyllningar (puddingen, vaniljmousse, hallonsylt och marsánkräm) och la ihop bottnarna. Pappa H kom in, blev storförtjust och undrade hur L hade gjort.
- "Det är inte ens något att baka, bara röra och lägga ihop."

Snåla Sofie hade tyckt att det var för dyrt med ett marsipanlock och därför fixade jag som utlovat det egenfärgade och egenkavlade locket åt honom liksom färgningen av materialet till blommorna. Efter middagen blev det finlir för honom med rosor och annat pynt. När dekorationen var på plats tårades mina ögon - vilken fantastisk tårta han hade gjort! Betyg: Fem marsipanrosor av fem möjliga.

 

Julen är på ingång

Nu närmar det sig och det som tar tid måste startas upp. Nu är årets glögg tillblandad och resten av processen sköter ju sig automatiskt.

Favorit i repris - fast på annan ort!

Förra året blev det en tur till hotellet i Kosta på höstlovet. Detta året blev det (efter lite spaning på webben) ett hotell i Oskarshamn som blev resmålet i slutet av lovveckan. Vägen till Hotell Corallen var lite oväntad men vi kom fram efter att ha passerat båthamnar, industriområden och ljusfabrik. Lite avsides - perfekt för oss som gärna flyr stadsmiljöer.

Efter ett besök inkluderat lite inköp i nästgårdsliggandes Liljeholmens fabriksbod blev det bastu och bad. Utomhus fanns det en varm liten utomhuspool, en stor kall havsvattenpool som var integrerad i berget, vedeldad bastu och relaxrum. Inomhus fanns det ångbastu, infraröd bastu, massagestol och gym. Det framdukade fikat avnjöts flera gånger om och frukosten á la Tina Nordström var grym. På kvällen åt vi en superb middag och såg samtidigt Gotlandsfärjan passera strax utanför. Ni må tro att vi alla njöt hela dygnet som vi befann oss på hotellet.

PS. Jag fick äntligen, efter nästan ett års alldeles för lång väntan, uppleva den himmelska känslan efter ett kallbad. Två gånger om!! DS.

 

Bästa julebullarna

Eftersom det behövdes lite bullar till helgen så jag fick för mig att nyttja saffranet som jag köpte häromdagen. Egentligen var det väl lite för tidigt för att följa traditionen men jag struntade i det och rörde ihop en gul deg.

Nu kommer jag till finessen som gjorde detta till de bästa julebullarna, ever! Det blev en fyllning av margarin, socker, mandelmassa och rivet apelsinskal. Testa - det blev supergott. Jag toppade med mandelspån och strösocker. Hälften av degen blev till en butterkaka som förgylldes med marsánkräm och det får bli den som ger oss en sockerkick på lördag.

För fin höst?

Jag blev något förvånad när jag rensade bort halvmeterhögt gräs bland jordgubbsplantorna och såg att det var en massa blommor på dem. Förvisso är gubbaplantorna som ogräs i sin spridningsförmåga men bärsäsongen är ju oftast relativt kort och säsongsbetonad ... och nog för att hösten har varit fin men vi är ju ändå i slutet av oktober. Bättre lycka nästa år kära plantor.

Avsked

Nu är det dags för ett avsked i familjen.

Ikväll har vi haft en avskedsmiddag med våfflor och vi har förberett en våffelfrukost till den minsta hunden i familjen. Hon kommer att få njuta av en minivåffla toppad med grädde och hundgodis till frukost imorgon. Barnen har gjort varsin bild/brev som ska få följa med ner i graven. Tankarna snurrar i de små hjärnorna: "Jag tänker att hon och de andra begravda hundarna är som vanligt och leker med varandra" "Då kan hon titta på min teckning varje dag och tycka den är fin" "Vi kan lägga hundgodis på graven".

Lucas

Max

Sockertopp

Det blev en riktig sockertoppsvecka förra veckan. En bakig och fikasugen 8-åring bakade för fulla muggar 5/7 dagar. Det håller väl inte i längden att ha denna produktionstakt men så länge han finner glädje i bakandet så ska inte jag hindra honom. Det är bättre att jag försöker huta åt mig själv att inte njuta så mycket av bakverken utan försöka nöja mig med skaparglädjen i köket. Det började med kanelbullar, övergick till muffins x två dagar (choklad och sen äppel) och amerikanska cookies för att på lördagen mynna ut i chokladiga cupcakes med marängtopp.

Idag pratade jag (återigen) med barnen om hur härligt jag tycker det är när de fixar på egen hand eller hjälper till i köket. Sen la jag till att jag hoppas att de själva kommer att låta sina egna barn få vara med i köket. Då säger herr M: "Jag ska tvinga dem att baka och laga mat så att jag bara kan sitta och slappa!!" Ja, vi får väl se hur det blir med det. Jag kanske skulle testa förresten ;) !

Det krävs en . . .

. . . 6-åring för att få kloka solklara svar.

Min fråga var: -När är man vuxen?
Max utan att tänka: -När man är tjugo?
Jag: -Jaha, hur vet du det?
Max: -Jo, för innan är man tonåring!! Nitton.

Just det ja. Precis så hade väl aldrig jag riktigt tänkt utan som vuxen ger man sig ju in i lite vidare tankar inför sådana definitioner. Tack, nu vet jag - för alltid - och behöver aldrig mer fundera kring det.

Läsvärt

Nu har jag börjat läsa lite i "Hästmannen". Den handlar om Stig-Anders och hans hästar (flickera). Jag fastnar vid många meningar, en del mer tänkvärda än andra, och njuter av dem. Här kommer några:

• Människor har i alla tider formulerat olika levnadsregler till hjälp genom livet och Hästmannen har valt den allra svåraste till sin: "Ont skall med gott fördrivas".
• - Jag tror att folket i Eksjö tycker om mig, för varje gång när jag har varit inne i stan med hästapållarna och handlat, brukar det stå om mig i tidninga dan etter.
• Ibland har både frisyr och skägg ändrat form en smula. Anledningen är att någon av flickera råkat få med sig en hårslinga. Hans frisyr är således unik och han är förmodligen den enda som är klippt och ansad av hästar.
• Om sin vän Madelene: Madelene har förmågan att bedöma människor oavsett hur de ser ut. Hon ser bortom yviga skägg och rynkor och bortser från underliga skönhetsideal. Hon ser människan, inte ytan, och struntar i vad andra människor eventuellt tycker och tänker.
• Att ljuga är inte Stig-Anders starkaste gren. Det är bättre att bara mumla lite osammanhängande.
• Stig-Anders bakar sitt egna bröd och författaren beskriver följande: Jag har från första stund älskat hans grova bröd som jag liknar vid en brödets biff. Köpebröd är mer som godis. Det är onyttigt, mättar kortvarigt och ger tänderna obetydlig motion. I sanning märkligt att en sådan menlös produkt kan överleva på en kommersiell marknad. Men så har svensken också blivit en "soffpotatis", som Stig-Anders uttrycker det. Soffpotatisar orkar inte ens tugga riktigt bröd.

Börjes för (nästan) hela slanten

Fredagens studiedag i skolan föll samman med skördemarknaden på Börjes. Vi började med fika på hyllan och barnen var storförtjusta över valfriheten. Sen blev det en runda på kläd- och skoavdelningen innan självaste skördemarknaden besöktes. 

Vi köpte inga nyskördade grönsaker men stannade en lång stund vid uppvisningen av gamla skördemaskiner. Det var ju extra roligt att havrenekorna som användes var de som vi själva hade varit med och jobbat med tidigare i höst. Dessutom var Hästmannen där så jag fick en liten pratstund och en signatur i den nyinköpta boken.

Dags för lunch - på Börjes givetvis. Sen var det dags för badhusbesök tillsammans med en massa barn från Tingsryds kommun som också hade givit barnen ledigt denna dag. Trötta och mosiga begav vi oss sedan till Börjes igen för intagande av kvällsmat . . . och när vi ändå var där tog vi lite fika som efterrätt.

Efter en heldag i Tingsryd - mestadels på Börjes - var alla glada och nöjda.

Bäst-före - vad är det?

Igår, den 4:e oktober, var det Kanelbullens dag enligt almanackan. Det var tomt i frysen men ett baksuget barn liksom ett paket torrjäst med bäst-före-datum 2013 räddade högtidsdagen. Lite verbalt stöd och något längre jästid gav ett gott resultat.

Bullarna fick härligt olika storlekar och väldigt mycket pärlsocker men vad gör väl det. Det är fantastiskt att se en mästerbagares leende när de egenproducerade bullarna ska provsmakas.

Djurmys

Det är ingen tvekan om att barnen uppskattar de lurviga familjemedlemmarna och kärleken är även besvarad tillbaka (för det mesta i alla fall). När jag går och lägger mig på kvällen så hittar jag väldigt ofta Kesella liggandes på kudden ovanför eller bredvid Lucas huvud.

För tillfället har vi även fyra något större pälsbärare på våra ägor. Fyra nordsvenskar, varav ett föl, betar på andra sidan vägen och det är inte bara barnen som uppskattar deras närvaro. De matas, klappas och borstas åtskilliga gånger per dag av oss alla. Jag kan inte sluta att förundras över hur mycket de äter, hur mycket de dricker och . . . hur ofantligt nära kommande säsongs gödsel befinner sig.

Bättre än originalet

Idag roade sig Max med att skriva ett recept på en kaka han vill baka. Inspirationen kom från Militonkakorna som jag bakade i hjärtformar igår. Han vill ha kakao i degen, någon slags chokladfyllning och sedan mandelmassa på toppen. Det låter väl smarrigt!

 

När han kom till ordet choklad stötte han på patrull. Vilken bokstav är ch-ljudet? Jag hjälpte till och tipsade om CH och sedan skrev han vidare. Hela jag log när jag såg resten av stavningen och jag tänkte att hans stavning egentligen borde vara den rätta när det gäller choklad - CHOGLAD.

 

Lyckligt lottad

Två dagar på raken har jag mötts med frågan "Vad blir det för kvällsmat? . . ." direkt när jag kommer innanför dörren. Frågan i sig är förvisso inte ovanlig (den är nämligen nästan den samma varje dag från herr-åtta-år) men förlängningen av meningen med " . . . jag vill laga den!" hör jag bara någon gång då och då. Mitt standardsvar brukar vara att jag inte har funderat ut det än eftersom jag precis klev innanför dörren. Nu kunde jag istället säga: - Ja gärna, då får vi tänka ut nåt.

Igår blev det korvgryta gjord på stekta skivor grillkorv och en färdig välkryddad grönsaksgrytbas. Idag blev det mixad potatis- och persiljesoppa med stekt salamihack, parmesanost och majs att toppa med.

Jag är så lycklig över mina älskade små knattars egna initiativ att vilja laga mat. Det värmer gott i mammasjälen. Själva matlagningen har de ju fått vara med i sen dag ett (i bärselen, på höften, i barnstolen, på en stol, på en pall) så det är inget konstigt med det. Men viljan - underbart!

Maskeradfest

Även söndagen bjöd på några ensamtimmar med vampyren. På eget initiativ bjöd han in till maskeradfest. Vi lekte kurragömma (iklädda våra dräkter givetvis), fikade och förevigade oss. Vampyren hade spetsat till sin stil med tomteluva och hundsvans. Själv var jag utklädd till en utomjordisk stjärngosse med rosarandigt trollspö.

Nöjd, nöjdare, nöjdast

Några timmars tid tillsammans med Lilleman och genomförande av hans önskemålsaktivitet resulterade i en lördagseftermiddag vid symaskinen. Det har länge funnits önskemål om en mantel. Jag har förhalat projektet en tid men nu kändes det som att rätt tid var inne. Ett par utav mina undanplockade svarta byxor offrades och benen sprättades för att sedan sys ihop med varandra. Vips så var manteln nästan klar. Byxkanten längst ner var en färdig kanal som fick hamna uppåt och genomträs av ett gummiband. Ett tu tre så var manteln på plats på en nöjd 6-åring som fått sköta gaspedalen på några långa raka sömmar.

Nöjd kan bli nöjdare.
Nu blev önskemålet en krage också.
- Den ska vara röd på insidan, svart på baksidan och stå uppåt, löd instruktionerna.
Okej. Jag förstod att det krävdes en mer tidskrävande insats. Fram med ytterligare ett par svarta byxor, en vit skjorta, en röd stuvbit och lite skumplast. Projektet gick i hamn med bravur. Om jag var nöjd med manteln så blev jag ännu nöjdare nu och nöjdast av de alla var vampyren själv. Det får väl bli ett kort på honom när ansiktsmålning i rätt tema är på plats också.

Mat mat mat

I lördags tog jag och Lucas en sväng in till Matmässan 2015. Vi började med en tur på Teatertorget där stora producenter bjöd på ost-, yoggi- och kycklingprovning, godis, kokböcker, gran- och tallplantor, tävlingar och kepsar. På ett ställe visade PR Fat möbler och andra trädetaljer tillverkade av franska vintunnor och det är något som har etsat sig fast i mig. Särskilt ett stort mörkt och lite välvt frukt-/dekorationsfat.

Med flera trevliga smakupplevelser färskt i minnet och med en välfylld kasse (med godis, kepsar, ficklampor, reflexer, barrträdsplantor, kokbok och andra recept) gick vi vidare till Stortorget. Där fanns 120 medverkande mindre matproducenter som bjöd på provsmak och hade försäljning. Det var mycket folk och det gick inte att hur lätt som helst att ta sig fram till smakproven. Bästa minnet blir tunnbrödschips från Mörsjö Deli - det var underbart gott.

Vi blev mer än nöjda med besöket och vi ser vi redan fram emot nästa års matmässa.

Onsdagskontraster

Efter en dag framför jobbdatorn blev eftermiddagen och kvällen helt olik resten av dagen. När jag kom hem slängde barnen och jag i oss varsin smörgås innan vi begav oss av till havrefältet en bit bort. Där slogs havren av och knöts till havrenekar med en härligt traditionell självbindare. Sen var det dags att lasta upp alla nekar (de arbetssamma barnen trivdes högst upp på lasset må ni tro) för att sedan lastas av igen på ett höslinne. Det blev full arbetsdag för oss alla tre. En härlig sådan. Det känns underbart att barnen (och jag) får uppleva, vara delaktiga och bära med sig minnen från en snart svunnen tid.

Legolycka!!

I lördags blev det ett besök i leksaksbutiken. Den nyinvigda butiken erbjöd många fina saker till kampanjpris och jag kände mig nöjd eftersom jag fyndade några klappar inför julen. Men nöjdast var ändå familjens allra största legofan. Han har sparat i flera år och investerade nu sina besparingar i en helt fantastisk legopryl. Det är en hjullastare, av modell större, som både kan köras, svängas och skopas med fjärrstyrning. Den är en "perfekt kopia av Volvos största högteknologiska hjullastare och har utvecklats i samarbete med Volvo Anläggningsmaskiner" enligt försäljningsinformation.

Ni förstår ju - det här är vad varenda teknikintresserad legobyggare drömmer om! (stor som liten) . . . och Lucas flyger fram på moln. Halva bygget är redan klart och han testar ideligen varenda funktion. Beskrivningen är en hel bok och innehåller 323 sidor! Mina tankar går ofta till självaste konstruktören - vilken enorm arbetsinsats som krävs för att få ihop alla dessa funktioner.

Åh, det är så härligt när lyckognistorna flammar i huset (samtidigt som jag är lite lite avundsjuk eftersom jag själv också skulle vilja sitta där och bygga ihop denna otroliga grej).

 

 

Godnattsaga

De där godnattsagorna blir inte av varje kväll eftersom tv:n ofta lockar med något bra den där sista halvtimmen innan läggdags. Men ungefär en kväll i veckan väljer storebror en mysstund med läsning. Vi har det sista taget läst en faktabilbok som handlar om en massa olika modeller som skapats under hundra år. Ikväll var dock önskemålet att läsa från den mycket välbläddrade "Traktorer från hela världen". Under tiden jag läste tänkte jag på en del annat, bland annat om det finns någon annan där ute i världen som också läser den här typen av kvällslektyr för sin 8-åring. Här kommer några meningar från kvällens läsning (och jag ska tillägga att det är liknande meningar som följer en efter en texterna igenom):

"Motorns kapacitet var 1901 kubik-cm och det faktum att den var utrustad med elektrisk startmotor, samt tändstiftsassistans vid start i kall väderlek, var något som framhävdes i reklamen som några av dess viktigaste egenskaper."

"Standardspecifikationen innehöll en fyrväxlad låda, även om senare versioner av 25R gick att få med en alternativ femväxlad låda."

"Båda modellerna var baserade på föregångaren modell MH 12-20 och ärvde de litet mer rätvinkliga linjerna från de Wallistraktorer som Massey-Harris hade tagit över från J.I. Case Plow Works Co 1927."

"Den snabbare motorhastigheten rekommenderades enbart för remdrivning, vilket är skälet till varför  Twin Power Pacemaker i säljbroschyrerna beskrevs som en treskärig traktor med fyrskäriga prestanda vid remmen."

Det är underbart att detta lockar med tanke på att det är hur många sidor som helst i de båda faktaböckerna och att jag inte är den som gillar att läsa samma om och om igen.

En ny brygd

Det började med glögg förra hösten, fortsatte med en egenpåhittad äppelbrygd i våras och nu är den här sommarbrygden med smak av vinbär och apelsin buteljerad och klar lagom till det är dags att sätta igång med årets glögg (snart i alla fall). Underbar färg och helt okej smak om man tillsätter lite fruktsoda eller liknande.

Nu är det snart dags igen . . .

. . . för kalas alltså! Både fredag och lördag ska det firas att sex år har gått sen tre blev fyra i vår familj. Till lördagen är önskemat och önskefika planerat men till fredagens kalas med goda grannar blir det enklaste möjliga. Ikväll har jag förberett en för mig ny tårta. Jag mixade ihop en stor sats deg och fick sen fylla på med en omgång till eftersom jag tyckte resultatet blev lite väl platt. Så nu står den där i kylskåpet och väger 1.2 kg - chokladbollstårtan.

 

 

Läget på kattfronten

Hon är allt bra söt och ingen kan motstå hennes vädjande blick. De stora ögonen med gosa-med-mig-blicken sätter ibland tänkta gränser på spel. Barnen leker rollspel och hon får vara med som skådespelare. Keso är mest ute - slappar under busken eller jagar lämpliga byten- men när han kommer in blir även han kärleksfullt ompysslad. Än så länge har Keso och Kesella inte blivit riktiga vänner men man ser vissa framsteg och jag misstänker att de kommer att krypa ihop tillsammans på en stol i köksvärmen när vinterrusket kommer.

Lite tidigt kanske

Det välkända tecknet på att toaletten ropar efter dig är att benen inte vill stå riktigt stilla. Legobyggandets hänförelse lockade Max att strunta i signalerna. Jag påminde honom om att det är bättre att springa till toan nu och fortsätta bygga sen. Men svaret jag fick var givetvis att han inte alls var nödig. Han förklarade sina steppande steg med att det var en "parningsdans" men ändrade sig sedan snabbt till "dans" när han insåg vad han hade sagt. Ja ja, men jag håller fortfarande fast vid att djur- och naturfilmer är trevliga familjeprogram.

Den ena eran efter den andra

För nästan två månader sen avslutades den ena eran. Sista dagislämningen och -hämtningen genomfördes. Ett sommarlov tog vid och idag startade den nya eran. Båda barnen lämnades vid skolbussen och sedermera kom de även hem med skjutsen på eftermiddagen. Dagen föregicks inte av mardrömmar eller krävde några marmeladsmörgåsar. (Tänker på mitt inlägg för två år sedan, tryck på länken nedanför texten). Barnen var glada och nöjda efter första skoldagen så det bådar gott inför höstterminen. Nu rullar de vanliga vardagsrutinerna igång igen, dock med några små skillnader: dubbelt så många gympapåsar ska packas och tas med på rätt dag, dubbelt så många frukter ska väljas inför morgondagen och dubbelt så många biblioteksböcker ska med (dessutom i rätt väska).

http://underbaratystnad.blogspot.se/2013/08/mardrommar-och-marmeladsmorgas.html

Skandal och sandängel

Ja det känns i alla fall som en stor skandal. Idag, den 13 augusti, genomfördes första strandhänget för denna säsong. Vid sommarens första värmebölja hade vi rejäla skrapsårsskador som jag inte ville utsätta för allt-som finns-vid-och-i-sjön-kontaminering. Sen har det varit härliga hit- och ditbjudningar, cykelturer och några kortare semestertripper som gjort att vattenspridaren har gått het istället. Dessutom så har ju inte vädret haft så väldigt många extra ljusa stunder.

Jag och barnen körde glada i hågen till en närliggande strand och fick som extra bonus ha den för oss själva stora delar av tiden. Några andra kom och gick, kom och gick, kom och gick. Barnen badade glatt och jag med (fast inte lika glatt och bara upp till midjan). Sen blev det mycket strandkantslek, sandbyggeri och stenförflyttningar medan jag kunde njuta av tiden med lyckliga barn, vattnets närhet och att bara vara.

 

Dagen B

Barndomsvän på besök - härligt. Saknar dig redan.

Badhusbesök - kul. Barnen var mer under vattnet än ovanför.

Bajsolycka i bassängen - mindre kul. (Tur att vi slapp se eländet.)

Burger King - nöjda och mätta barn.

Bloggen - jag ska försöka bättra mig hädanefter.

Fyra nya ben i stugan

För två veckor sen hämtade vi en ny liten musjägare. Vår Keso (den andra katten) är fortfarande inte helt förtjust i denna konkurrent. Han fräser åt henne och gör några enstaka boxningsutfall också. Den nya damen söker kontakt och är mycket nyfiken på honom. Egentligen är han likaså men kan ändå inte låta bli att visa vem som bestämmer på dessa jaktmarker. Ja ja, det har bara gått två veckor så jag hoppas att deras vänskap förbättras inom kort. Förresten - för er som inte vet - så heter hon Kesella.  

Tackbrev!

Brevet från 5½-åringen till pappa säger allt och jag får aldrig nog av att läsa barnens tidiga egenhändigt skrivna texter.

Ledig torsdag i maj!!

Våren är extra härlig med dess insprängda helgdagar. Just denna torsdag började tydligen med att barnen lekte katt på ovanvåningen. Lilleman kom efter en stund ner dekorerad med tusch för att likna vår katt Keso. En svart tuschpenna hade fått agera ansiktsfärg, hand- och fotfärg. Tyvärr är det inte lika lätt att tvätta bort som att rita dit. Mitt lugna jag meddelade att han nästa gång istället kan be mig måla med en mer ändåmålsriktig färg. På eftermiddagen var M och jag hemma själva och redan då var det dags för önskemål om utsmyckning. Här kommer resultatet i form av Spiderman (och under det röda syns lite svart Keso-färg i pannan och på näsan).

Härlig inställning!

Vid varje liten bjudning vi ställer till med är barnen inte sena på att erbjuda sig att fixa efterrätt. Lucas har gjort rätt många slags pajer och så var förslaget även denna gång. Han ville göra en äppelpaj som han hade gjort en gång innan men förklarade med inlevelse att han ville ha ett rutnät som lock denna gång. Jag lovade honom att hjälpa till med locket eftersom jag kände att det var ett lite väl avancerat moment för minibagaren. Pajen, en riktig "Farmor Anka-Paj", från Leilas bakbok blev fantastiskt fin och givetvis god också. Jag är så nöjd över mitt inköp av en hög vågig pajform med lös platta i botten. Det ser så fint ut att servera pajen utan form.

Det blir bara bättre och bättre!!

För några helger sedan testade jag och Jenni några nya drinkar.
Fram med stavmixern.
Först blev det en med frusen mango, ananasjuice och rom. Kunde inte bli bättre. Som en riktigt kall smarrig smoothie. Underbar.
Sen blev det en med färska jordgubbar, Schweppes Strawberry Daiquiri och rom. Jordgubbssmaken var gudomlig.

Sötsaker

Finns det något sötare än hundvalpar. Vi fick förmånen att hälsa på de här sötnosarna i helgen.

Äggdetaljer!

Årets äggmålning blev lite mer förfinad än tidigare år. Inte från min sida eftersom jag som vanligt målade tre kycklingar, gräs och en sol! Men L var uppfinningsrik och inspirerad av påskhelgens skogsarbete. Det blev ett fint konstverk med Keso (katten) som kör en fyrhjuling med skogsvagn.

 

 

En god idé!

För ett tag sen, innan en middagsbjudning, fick jag en idé som jag bara var tvungen att testa. Jag la en salamiskiva på en värmetålig äggkopp och satte in i rejält varm ugn. Simsalabim så hade jag en liten salamikorg att fylla med smaskig parmesanoströra och att toppa med en beroendeframkallande god stor kapris.

Efter det har jag överfört idén även till frukostbordet där man kan få göra sig en microstekt salamiskiva att ha som pålägg eller tilltugg. Bara att lägga mellan två hushållspappersbitar på en tallrik. Knaprigt, smakrikt och barnuppskattat!!

Aldrig mer . . .

. . . ska mina orkidéer behöva lida. Aldrig mer ska jag glömma bort att vattna dem. Nä, för jag ska aldrig mer vattna dem. Nu har jag investerat i plastvarianten istället och jag väntar med spänning på att någon upptäcker det. Standarden på dagens plastblommor är hög. Lilleman köpte också en fin plastväxt, en rosa såklart, att ha på sitt rum.
Jag kommer inte att vara främmande för att framöver köpa några fler för att höja mysfaktorn som de annars hängande, skabbiga växterna sänker rejält.

Mer plastblommor åt folket!!!

Terapibak

En dag för några veckor sen blev storebror väldigt arg och irriterad på mig eftersom han upplevde att han blev orättvist behandlad gentemot lillebror. Så var inte fallet i verkligheten men hans känsla fanns där. Han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till eller göra och efter lite argt mumlande och några arga stamp i golvet kommer kommentaren som ingen kunde räkna med i det ögonblicket:
-Då ska jag minsann BAKA!!!!

Varsågod, sa jag . . . och så blev det ett bakverk den dagen också.

Att välja eller att prioritera

Varje dag i hemmamiljön består oftast av prioritering efter prioritering. Ibland känns det som att jag bara kämpar på för att hålla näsan ovanför vattnet, eller snarare barnen på en halvhyfsad nöjdhetsnivå samtidigt som de allra nödvändigaste städ-, tvätt- och matlagningsmomenten utförs. Idag struntade jag i prioriteringen och gjorde istället några val.

Jag började med att, efter kvällsmatens intagande, följa med barnen på en för dagen efterfrågad skogsrunda. Det var länge sen det blev kvällsrundor och jag kände att jag verkligen har saknat det över den mörka hösten och vintern. Inte en lång tur utan bara en stunds trampande i kuperad terräng en bit utanför knuten. Det var härligt och nu när de ljusa kvällarna har anlänt ska det bli fler liknande rundor.

Nästa val, att skriftligt medverka i Sifo-undersökningen som kom på posten, var inte lika energipåfyllande. Det var inte långt ifrån en miljon frågor, skrivna med liten text och uppdelade på cirka trettio A4-sidor, där det krävdes mängder av genomtänkta ifyllda kryss. Den var väldigt mer tidsödande än vad jag kunde tänka mig men när jag hade kommit en bit på vägen så kändes det lika bra att slutföra uppgiften eftersom jag då får delta i en tack-för-hjälpen-premieobligations-utlottning. Nu har jag gjort mig förtjänt av att vinna högsta vinsten, tycker jag!!

Sista valet idag blev att skriva lite här. Våren är i antågande, cyklarna rastas friskt i trädgården, gräslöken frodas, vinterjackorna är inte längre poppis att använda, laga-kläder-högen är nästan åtgärdad fullt ut, ska-vi-hämta-hästskit-diskussionen har tagits upp, simhallsturen i helgen var väldigt uppskattad av de två vattenodjuren, renoveringen av sovrummet går alldeles för sakta, tranan har varit på dagis och lämnat russin, vi har klarat oss från magsjuka än så länge, jag försöker träna lite mer regelbundet, gräsklipparen blir förhoppningsvis lagad innan säsongen drar igång, nästa vecka är det påsklov och skidorna har ännu inte lyckats återfå sin vinterförvaringsplats.

Ingen annan att skylla på

Helst vill jag skylla på någon annan.
Eftersom den där någon annan antingen är en bakpulverburk, nutidssamhällets sopsorteringspropaganda eller slaktekniven så får jag nog erkänna att mitt tillfälligt totalt bristande omdöme blir det enda jag kan skylla på.

Jag skulle ju bara . . .
. . . och jag hade på direkten ljudligt påpekat om någon annan gjort samma dumdristiga försök.

Jag skulle ju bara . . .
. . . och det kan till och med vara så att jag har gjort något liknande någon gång tidigare.

Jag skulle ju bara . . .
. . . peta bort botten på den tomma bakpulverburken - endast för sopsorteringens skull.

Jag skulle ju bara . . .
. . . och varför väljer jag slaktekniven och riktar den mot handen för att sedan helt plötsligt upptäcka att det inte krävs särskilt mycket för att kniven ska slinta.

Nu vet jag hur det ser ut innanför skinnet i simhuden mellan tumme och pekfinger. Två timmars väntetid på jourläkarcentralen, tre stygn och en stelkrampsspruta senare så inser jag hur mycket vänsterhanden används till. Små vardagliga projekt får genast en mycket större omfattning och utmaning. Tur i oturen är att de till fingrarna så viktiga funktionsdelarna klarade sig utan skada.

Nu är det jul igen, känns det som iallafall!!

Nu står den här äntligen! Välkommen kära nya hushållsassistent.
Det blev ett stort hål i plånboken men jag hoppas att kvaliteten är lika bra som dess företrädares. Min gamla ärvda Kenwood chef har fått en ny konkurrent i form av Kenwood Major Titanium. Det som skiljer är väl i stort sett bara de där 40-50 åren och att skålen har större volym. Nu väntar alla nydiskade delar i diskhyllan till morgondagen då jag bara måste testa min nya ögonsten och hjälpreda.

Veckans dos av syskonkärlek

Det är inte alltid på topp med just syskonkärleken men det är väl bara så det är. Idag värmde det till lite extra när storebror kom ner och berättade att han hade gjort en skattjakt. Han poängterade att den bara var för lillebror eftersom mamma redan har så mycket av det som var själva skatten. Max fick lösa korsordet och fick fram lösenordet (efter bara någon ynka liten justering): "Skohyla". Där fann hann ett kuvert med två femmor och en krona i, men när detta uppdagades så förklarade Lucas att han visst hade råkat lägga i en femma för mycket. Som tur var nöjde sig skattletaren, utan protester, med sex kronor och mitt mammahjärta värmdes upp ännu lite extra.

 

 

Lång väntan

Ja, det kan det bli om man inte åker och köper sig det man länge tänkt att man skulle vilja ha. Men nu är den äntligen köpt. BAGUETTEPLÅTEN. Resultatet blev superbra vid premiärbaket av mina surdegsbaguetter. Lyxkänslan förstärktes av det prickiga mönstret på undersidan - precis som de köpta har! Här en bild från början av sista jäsningen.

Julkul

Det blev fler ansiktsmålningar under jullovet. Även grannbarnen uppskattade Braxens julklapp. Det har blivit en blandad kompott av barnansikten. Dracula, häxa, kanin, ninja turtles, vampyr, kamouflage, skelett, drake m.fl. Kul att måla och väääldigt uppskattat.
Här är två bilder på mina egna skönheter.

 

Lägg ägg

Kommer hem. Kycklingen som skulle under-skinnet-fyllas är inte tinad. Ena barnet önskar broccolisoppa fast de haft det på dagis. Andra barnet vill helst bara ha klyftpotatis. Matkasserecept från förra veckan finns kvar och jag beslutar mig för att göra ugnspannkaka, den lyxiga varianten med bacon, rivet äpple och riven jordärtskocka i. Bestämmer mig för att ha i bacon trots att jag redan kan visualisera protesterna men jag kommer fram till att jag tar den diskussionen när det blir dags - typ, ja just det ja, det glömde jag. Skalar, river, vispar och blandar. Huttar in i ugnen. Ställer klockan och när det är två minuter kvar går det upp ett Liljeholmens. ÄGGEN!!!! Jag har glömt att ha i äggen. Den viktigaste ingrediensen. Vad blir detta nu? Gratinerad vetemjölsgröt med bacon- och fruktfyllning!!! Fick steka äggen bredvid. Den nästan smakrätta men ej konsistensrätta delikatesspannkakan serverades med björnbärssylt som plåster på såren. Så kan det gå - men det var mat det med. Bättre lycka nästa gång.