Två dagar på raken har jag mötts med frågan "Vad blir det för kvällsmat? . . ." direkt när jag kommer innanför dörren. Frågan i sig är förvisso inte ovanlig (den är nämligen nästan den samma varje dag från herr-åtta-år) men förlängningen av meningen med " . . . jag vill laga den!" hör jag bara någon gång då och då. Mitt standardsvar brukar vara att jag inte har funderat ut det än eftersom jag precis klev innanför dörren. Nu kunde jag istället säga: - Ja gärna, då får vi tänka ut nåt.
Igår blev det korvgryta gjord på stekta skivor grillkorv och en färdig välkryddad grönsaksgrytbas. Idag blev det mixad potatis- och persiljesoppa med stekt salamihack, parmesanost och majs att toppa med.
Jag är så lycklig över mina älskade små knattars egna initiativ att vilja laga mat. Det värmer gott i mammasjälen. Själva matlagningen har de ju fått vara med i sen dag ett (i bärselen, på höften, i barnstolen, på en stol, på en pall) så det är inget konstigt med det. Men viljan - underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar