Nu är det en och en halv månad sen vi blev en mindre på torpet. Minstingen som var den av barnen som valde att vara med vid begravningen har varit ledsen en hel del kvällar. Mycket tankar och mycket gråt. Igår kväll kom återigen känslorna fram och han förklarade något som skar i mitt hjärta:
-Mamma, jag minns bara henne från begravningen. Jag minns inget annat som vi gjorde.
Jag försökte trösta och sa att vi kunde titta på kort på henne en annan dag. Sen berättade jag några roliga saker som han mindes när jag pratade om dem. Till exempel den där gången när hon svimmade på grund av att hon hade en allt för stor hästskit i munnen.
På korten ligger/sitter lilla Fanny tillsammans med stora Sally (som inte heller är med oss längre).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar