Här är "Vår julafton"

När nätterna blir långa
och kölden sätter in
tar Mamma ton och samlar lilla barnaskaran sin.
Hon visar sen på spisen, akta er för knäcken,
så får vi allesammans fira jul igen.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Och Pappan han är flitig,
han hämtar mycket ved
och gör en brasa i sin keddy innan han går ned.
Där nere uti källarn har mössen sitt krypin,
så fällan den är full med ost och korvasvinn.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Och uti husets kök
där kokas korv och glögg,
och det pratas vitt och brett om granen som ingen högg.
Oj vad vi är glada för all den mat vi har
och efter jul lär ingenting ju finnas kvar.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Till slut så kommer dagen
som alla väntat på,
och far i huset letar fram en tallgren som kan stå
Den har dom sen som julgran och pryder elegant
med glitter, ljus och pynt i silver så briljant.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Alla barn får julklappar,
kanin och hundar med.
Dom öppnar dem med glädje bredvid husets juleträd.
Från skafferiet tar dom choklad och kolor två,
och det får allesammans lov att smaka på.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´! 

Och barnen här dom säger:
"Nu ska vi ta i ring.
Låt tallen stå i mitten. Sen så dansar vi omkring.
Räck varandra handen. Den kan vi hålla i.
För ett och två och tre och nu så börjar vi."

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Dom hoppar och dom dansar
sen kommer det en pust,
då säger pappan att nu är det dags för en julmust.
Och barnen sätts vid bordet, medan pappan håller tal,
och snart så snarkar de små liven som final.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Men husets mamma skrattar
och säger liksom så,
att julen går för snabbt för alla gossar som är små.
Om ingen bränns av knäcken och aktar sig för den,
ska alla nästa år få fira jul igen.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Ingen jul utan familjemedlemmarnas önskemål

För henne: Dopp-i-grytan, ischoklad och saffransbiscotti.
För honom: Julskinka, Edvins senap och Janssons.
För barnen: Köttbullar, allt slags godis och julklappar.

Julklapparna ligger och strålar ut en slags nyfikenhetsvärme under årets julträd. Edvins är inköpt. Skinkan snart griljerad. Biscotti-burken har jag inte lyckats hålla mig helt ifrån - det är så gott med apelsin och saffran. Ischoklad, Mozartkulor och annat gott väntar i kylskåpet och till på köpet ska nära och kära julmatsmästare förgylla vår julhelg.

Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp. Snart är vi där!

Exemplariskt

För några veckor sen var minsta fisen hos tandläkaren. Jag har tänkt på besöket flera gånger efteråt eftersom han gapade på begäran och svarade på tandläkararens frågor helt exemplariskt. Jag fick nästan känslan av att hon trodde att jag hade programmerat in svaren på de kommande standardfrågorna.
¤ Hur många gånger varje dag borstar du tänderna? Två.
¤ Får du hjälp med att borsta? Ja.
¤ Använder du tandkräm? Ja.
¤ Vad dricker du när du är törstig? Vatten.
¤ Vad dricker du till maten? Mjölk.
   . . . och läsk, dricker du bara någon gång ibland, eller? Ja, när det är fest.
¤ Äter du godis varje dag? Nä, bara på helgen. (Puh, tur att det fortfarande var november.)

Det kändes skönt när han svarade själv, för vi vuxna vet ju de "rätta" svaren för att få en nöjd tandläkare. Ut från tandvårdsinrättningen kom en stolt och nöjd mamma och en glad en-till-glittrig-penna-rikare fyra-åring.

Låt mig presentera

årets pepparkakshus.
Det känns lite som ett fuskbygge, men det är bättre att det blir gjort av köpta färdigbakade husdelar än att det inte blir gjort alls.

Aldrig mer!!

I alla fall inte utan att kontrollera innehållet noggrant.

Så här var det:

Igår, när jag tillsammans med alldeles för många andra julklappsshoppande människor försökte fixa färdigt årets klappar, så trängde jag mig in i den där lite exklusiva hudvårdsaffären. Jag spejade och sniffade runt lite och fick syn på någon dyr handkräm med lappen "Test" på. Ja, tänkte jag, den kanske gör underverk på mina knastertorra händer. Jag tog en liten kladd och smörjde ut på ena handen. Fy, den där luktade inte gott. Jag provar väl den andra modellen på andra handen, tänkte jag. Precis där begick jag den dagens största misstag. Om den första luktade illa så luktade den här sju gånger värre. Det var en blandning mellan herrparfym, skoimpregnering och hästliniment. 

Ett dygn senare, efter duschning, minst tio gångers handtvätt, några handspritningar och smörjning med min egen delikat doftande handkräm, sitter fortfarande doften i. Vem som helst hade kunnat misstänkt mig för att ha norpat sambons rakvatten. Men nånstans där inne tänker jag ändå att om man ska köpa någon bra produkt så är det kanske just den affären man ska satsa på. Handen känns fortfarande len men ack som den stinker!

Hopplöst läge

Igår kväll hostades det extra mycket på laxens rum. Han hade svårt att somna för det hostades både liggandes, sittandes, hängandes och klängandes. Det tog ett bra tag innan den normala tröttheten i samverkan med hostmedicinen tog ut sin rätt så att han kom till ro. Innan han somnade sa han med gråten i halsen: -Tänk om jag hostar hela livet.

Stackaren, det måste känts oerhört hopplöst i det läget med tanke orden han valde.

Idag har hostan varit mycket bättre och nu ser vi fram emot en helg med pepparkaksbak och godistillverkning.

Från hönshus till julmys

Häromdagen gick jag in i hönshuset på jakt efter något som inte fanns men ut kom jag ändå glad i hågen över att ha funnit något annat. Den där gamla trätunnan kunde väl göra sig bra inomhus på något sätt, eller? Jag föreställde mig en liten gran eller kanske tallris i den. När hela familjen gick ihop för att färdigställa min idé så slutade det med ett halvt träd inomhus. Men snyggt blev det och extra mysigt för barnen som kan sitta under barren och filosofera i lilla gungstolen.

 

 

 

Valfrihet

I lördags kom det ett förslag om att äta på restaurang men jag kände mig inte helt bekväm med det förslaget med tanke på min hosta från hell. Jag föreslog snabbt att vi kunde göra finmiddag här hemma och ha det lite extra mysigt istället. Herrn i huset sprang ner till frysen för att ta upp några andbröst och jag plockade fram plankorna. Det skulle bli favorit i repris - ankeplanka. Alla våra olika önskemål togs i beaktan; med eller utan and och med eller utan lök/paprika/tomat samt mängden mat. Köttbullar och ananas fick bli komplement på barnens plankor.
Åhh, så gott det blev. Anden härligt rosa inuti och potatismoset fick en smarrig smak av träet.

Gå-bort-present (förhoppningsvis)

Plockade fram ett gammalt urklipp med ett kul tips på. Har tänkt på det flera gånger genom åren men det har inte blivit av att jag har gjort det.

Tipset lyder:
Gör chokladtryffel och gjut i iskubsformer. Sätt en glasspinne i vardera ruta. Värm en kopp mjölk och rör i tryffelkuben.

Nu står isfacket på kylning. I tipset stod det inget om att man skulle vänta med att sätta i glasspinnarna, men det behövdes en halvtimmes kylning innan de stod kvar som de skulle. Förresten hade jag inga glasspinnar utan tog sugrör och hoppas på att det går lika bra. Jag strödde kardemumma i hälften och kanel i andra hälften av rutorna innan jag fyllde på med tryffel.

Imorgon blir det spännande att se om jag får ur tryffelkuberna ur sina fack. I sådana fall blir de en gå-bort-present till helgens middagsbjudning.

En rejäl utmaning

Nu är det hög tid att börja fundera på årets julkort. I alla fall om vi ska göra det där klassiska våra-barn-med-tomtemössa-kort. Eller ska vi strunta i det detta året? Det är ju gulligt men känns ändå lite trist nu efter några år. Fast med tanke på att det kanske inte är så många år till som det accepteras att synas tomteluveklädda hemma hos nära och kära så väljer jag kanske det alternativet ändå.

Utmaningen med syskonfotografering, där bägge två ska titta åt samma håll samt se någorlunda glada ut samtidigt, är en av årets större prövningar. Tack och lov för digitalkamerans existens (och att det bara är två barn!!).

Ja, det återstår att se vilka beslut som tas och hur resultatet i sådana fall blir.

En dag med . . .

. . . glada medmänniskor, trasiga medmänniskor (både insida och utsida), tacksamma medmänniskor, otröstliga medmänniskor, lyckliga medmänniskor, småbittra medmänniskor, medryckande medmänniskor och kämpande medmänniskor.

Denna dag har satt spår för en tid framöver. Tänkvärda spår.

Så var det ny månad - IGEN!!

Dags att återigen skriva de välkända orden "Vart tar tiden vägen?".

En dag försvinner efter den andra. Jag hör mig själv säga: imorgon måste vi komma ihåg gympapåsen för då är det måndag. I nästa andetag säger jag: imorgon blir det halvdag på dagis för att det är fredag. Det känns som att man inte ens har hunnit börja längta efter helgen innan den är över.

Jag har varit lite dålig med rapporteringen här på bloggen det sista taget. För nyfikna så har det inte hänt så mycket speciellt. Mest det gamla vanliga med mat, glada barn, tvätt, ledsna barn, städning, gnälliga barn, jobb, upprymda barn eller barn på rymmen.

Häromdagen började jag röja i ett skåp som innehöll alldeles för mycket saker av fel kategori. Hälften av sakerna ligger kvar på skåpet i väntan på beslut om vart de ska förflyttas. Beslutsprocessen är lång hos den ansvariga myndigheten! Var ska man egentligen ha sina onödiga pryttlar och papper som man inte vill slänga? För lite förvaring? Svar JAAA. I min iver (efter att alla sakerna hade plockats ut) så bytte jag hastigt till ett annat skåp och tog ett snabbt beslut om att snickra dit ett par hyllor. Ut med barnen i garaget och sen blev lite läkt och en skrivbordskiva till två hyllor som just den garderoben hade väntat på i åtta år. Ja, så var man nöjd den dagen.

Andra dagar är man nöjd om barnen har lyckats vara sams någon liten stund eller när resterna från gårdagen säger välkommen hem!

Julen är i antågande. Vips är vi där! Härliga jul (i alla fall om du inte kommer och går så förfärligt fort som jag befarar att du kommer göra).

Några ickeproblem

Dagens i-landsproblem 1:
Klockan stod på 20.15, barnen hade somnat en liten stund för sent, och jag skulle bara gå ner till frysen och ta upp ett bröd. NEJ - inte ett bröd i sikte. Närmaste jag kom var kanelbullar men det kändes inte helt bra att välja som hela familjens frukostalternativ och min lättlunch imorgon.
Om jag bakar bröd hinner det inte kallna innan läggdags! -Jo förresten, det gör det kanske om jag gör ett engångsjäst plåtbröd och stannar uppe lite extra. Ja, det kör vi på. Så blev det och nu snabbjäser det i värmen från diskmaskinen.
Mina tankar går till alla i världen som inte ätit sig mätta idag och de som inte vet varken vad frys eller elektrisk ugn är.

Dagens i-landsproblem 2:
Varför använder inte skolkillen sina stövlar när det är ösregn ute och det ska lekas både i sandlåda och vattenpölar? Jo, svaret var att han inte visste var stövlarna var. Jamen de hänger ju i en påse på din krok, svarade jag. Ja det gör de ju, svarade han!!
Nu fick jag i alla fall testa sko- och stöveltorken (köpte den för något år sedan men den har fortfarande inte blivit monterad) på de dyngsura joggingskorna. Det tog inte lång stund innan de var torra.
Mina tankar går till alla världens barn som varken har torra eller blöta skor på fötterna.

Veckans i-landsproblem 3:
Hur ska man få på sig en baddräkt när man är genomsvett/har duschat?? Att ett plagg kan korva sig så makalöst och vara nästan omöjligt att dra upp!!
Men va tusan, vad är det när man tänker på alla de som aldrig i sitt liv ens skulle kunna drömma om att få bada i rent dricksvatten och än mindre spola i toaletterna med det om de ens vet vad en toalett är.

Vi har det så himla bra. Nu skrattar jag åt mina miniproblem som i den speciella stunden kan tyckas för jäkliga!!

Chans till revansch

Otäcka minnen från när skolmatsalen bjöd på grå dallrig kroppkakelängd, med en hoper smält smör på, har etsat sig kvar länge. Alltför länge kanske? Varför gillade jag inte det? Var det smaken eller var det färgen, konsistensen, upplägget, tillbehören, kompisåsikter? Ärligt talat vet jag inte svaret och därmed kände jag mig redo för kroppkakans chans till revansch.
Jag tog tillfället i akt när det var dags för matlagningskväll. Denna gången skulle vi mammor laga mat medan pappor och barn skulle roa sig med annat. Efter lite research hade jag bestämt mig för två olika degar med två olika fyllningar.

1. Klassisk småländsk med stekt rimmat fläsk
2. Leif Mannerströms degrecept med renskav o kantareller inuti

Jag hade föreställt mig en pysslig ritual när kroppisarna skulle tillverkas men det var relativt enkelt och resultatet blev som jag hade tänkt mig. Med skirat smör och rårörda lingon till så känner jag mig besegrad av kroppkakorna. Jag kan faktiskt tänka mig att göra dem fler gånger och det är bara fantasin som sätter stopp för att hitta på fyllningar.

Sådär ja. För några år sedan halkade isterbanden in på min tycka-om-lista (även de var för mig omöjliga att äta sedan lågstadiet) och nu kroppkakor. Finns det fler maträtter som vill byta lista månntro?

Världens bästa uppfinning!!

Att köpa något, som man länge har önskat sig, för sina egna sparade pengar, det är stort det. Mycket gladare och nöjdare barn var svårt att hitta den dagen (och hela veckan efter) när storlunsen hade shoppat.

Rättvist är väl säkrast

Nu har jag äntligen lyckats få tummen ur och ta fram symaskinen. Barnen blev överlyckliga, men inte för att jag skulle laga deras spruckna byxor och småtrasiga vinteroveraller.
- Jippi, nu kan jag sy min kulpåse, sa den stora.
- Jag vill sy en traktorkudde, sa den lilla.

Jag hade inte hjärta att säga nej till kulpåsesömnaden eftersom det hade pratats om det några veckor, men en traktorkudde!! Jag bollade frågan några gånger i huvudet och kom fram till att rättvisan fick råda.
Nähä, det blev inga byxor lagade den dagen utan istället blev teamwork-resultatet enligt bilderna nedan. Att gasa kan vara så kul!

Infrusna sockerkickar

Tomt i frysen på allt vad bakverk heter betyder dags för repetition av hemkunskapslektion 1 - bullbak. Förra helgen blev det både kanelbullar och en variant med farinsocker och choklad i. Dessutom bakade Max höst-pepparkakor i alla de former, först ett par plåtar med mig och sen tog pappa över övervakningen. Skönt med lite extra kalorier att ladda upp sig med.

Naturnära läge

Barnen har startat ett nytt projekt som går under arbetsnamnet "Sommarstugan".
Det som från början var ett skjul har numera fått väggar. Sågen har gått varm, hammaren osat bränt och tålamodet tränats. Lite (läs ganska mycket) snett och vint, snedslagna spikar och ojämna brädor bidrar till den rustika och pittoreska känslan som ett sommarboende på landet bör ha.

 

Ett skepp kom lastat med

Vi hade förmånen att få dessa underbart goda, jättesöta (både till smak och utseende) hemmaodlade vindruvorna av odlingsexperter i vänkretsen. Det går knappt att sluta när man har börjat äta dem, de är så himla goda. Jag provade att göra gelé på några klasar och resultatet blev bra. Perfekt konsistens och smaken lika god som jag hade förväntat mig.

 

 

Fina vänner

Häromkvällen, när jag hostade och snorade som värst, fick jag ett tips från fyraåringen :
"Gör som mina låtsaskompisar: Blanda vatten, lingonsylt och potatismjöl. Det hjälper mot sån hosta och slem."

Enligt honom vet alla att de finns, låtsaskompisarna alltså, förutom storebror som inte fattar det.
Det är bra kompisar det där, för det mesta i alla fall.

En morgon låste de in Max på toaletten och hällde vatten i tandkrämstuben. Då blev han ledsen och panikslagen eftersom jag inte kunde rädda honom precis just då. Men annars är de mest snälla.
Vid varje diskussion om det ena eller det andra så kommer det alltid fram att låtsaskompisarna gör si eller så och allt som oftast har de redan gjort alla saker tillsammans. Underbara historier.

Igår var en död trots att de lever miljoner stjärntals miljarder tusen år och någon dag ska vi visst hälsa på dem och de bor vid den gröna skylten bortanför Öjaby pizzeria. Bara så att ni vet om ni behöver en extra vän.

Rösten kass men själen varm

Idag har det varit en alltför hes och röstmässigt ansträngande dag på jobbet. Ett jobb som inte var på jobbet men där jag blev varmt välkomnad av mina egentligen icke-arbetskamrater. "-Vi har fått henne tillbaka". Tack, det härliga bemötandet värmde.

Imorgon hjärt- och lungräddning. Dags att uppdatera och fräscha upp kunskaperna som kan vara livsavgörande.

Nu dags för en liten mariekexfrossa och sen härlig vila för både kropp och röst. Håller tummarna att stämbanden känner sig lite mer i form imorgon.

Började i fel ände

-Välkommen till den här anläggningens tuffaste pass. Det här är passet med flest utmaningar.

Tankarna som for genom mitt huvud var: Vad har jag gjort? Kommer jag att skämma ut mig inför alla atleter? Kommer jag kunna gå härifrån levandes och kommer jag över huvud taget att kunna röra mig imorgon?

Hemside-beskrivningen av passet hade känts lite mer humant än vad det lät här och nu. ". . . moment av styrka och explosivitet som varvas med konditionsövningar i tidsbestämda intervaller. Tempot anpassas efter egen förmåga".
Anpassning av tempot föreslogs bara på en station av nio med hänvisning till att den var tekniskt svår och sammanlagt skulle det bli två minuters vila för lite återhämtning.

Väl igång så kämpade jag mig igenom de nio stationerna. Det var 60 sek x 3 övningar, 50 sek x 3 övningar följt av 40 sek x 3 övningar. Sedan en minut konditionsträning varpå en minuts vila följde. Därefter upprepades proceduren på de två följande blocken med tre stationer på varje.

Jag överlevde, trots svimningskänsla och illelila ansikte.
Jag skämde inte ut mig. Ingen hade en endaste sekund över för att kolla in någon annans brister.
Jag kunde röra mig dagen efter.

Sådär ja. Utan att veta om det började jag i fel ände. Nu kan inget i träningsväg bli rysligt mycket värre så det är väl bara att köra på.

Learning-by-doing

Ja, det är nog det allra bästa sättet att lära sig.

Idag var önskemålet pannkakor till kvällsmat och nyblivna fyra-åringen som hade kommit med förslaget var ivrig med att hjälpa till. Äggen knäcktes utan någon större förlust av äggvita och nästan utan skalsplitter. Skönt - det var nämligen första gången som jag lät honom knäcka helt själv och ägg är ju bland det svåraste som finns att torka upp. Grundsmeten toppades sedan med bakpulver och kakao. Varför inte? Det kan troligen inte försämra smaken så jag lät nytänkandet gå igenom.

Ljusbrun smet hälldes på järnet och vändningen sköttes växelvis av de minsta händerna och de något större. Pannkakorna blev jättefina och enligt barnen jättegoda trots att de knappt kände kakaosmaken. Det var tur att jag värmde gårdagens soppa till mig själv för pannkaksfatet tömdes alldeles för fort. Vi hade behövt göra mer än fyra portioner (men det är så drygt att steka). Jag undrar vem som har satt måttenheten för en pannkaksportion och hur den personen tänkte?

Kan knappt förstå . . .

. . . att det är fyra år sedan lill-laxen såg på mig för första gången.

 

Fyra år sedan du mörkhåriga, knubbiga och stadiga plutt tittade ut.

Tre år sedan du förvandlades till en lurvig lintott och vi insåg att det är bättre att låta dig klättra för inget stoppar dig, så övning har fått ge färdighet.

Två år sedan du petade in blomman i näsan.

 

Ett år sedan du började på dagis.

Underbara klätterapa - grattis på fyra-års-dagen imorgon.

 

 

Lingonlycka

När första skol- och skolskjutsveckan var avklarad var det dags för den där belöningen jag hade utlovat vid krisläget första morgonen. Det blev ett paket som även lillebror kunde ta del av eftersom han också hade varit duktig och väntat hemma själv varenda morgon. Lego - oj så uppskattat.

Vi föreslog också en fisketur. Alla nappade på det utan fiskarna. När Lucas blev uttråkad av de svårflörtade mörtarna gick han till skogen och kom efter en stund tillbaka med ett par deciliter lingon. Han frågade om vi kunde koka sylt på dem. Givetvis - lingonsylt är ju hans favorit på det mesta. Han plockade lite till så det blev tre deciliter till slut. Väl hemma rensades bären, receptet tiodelades och han kokade sin första egna lingonsylt. LYCKA!!

Duracell-kanin

Denna helgen har bestått av arbete, kul sådant, både hemma och borta. Hemma fixade jag och barnen iordning runt alla fruktträd så nu ser det riktigt propert ut på vägen ner mot dammen. Jag hade fått förbud att ansa äppelträden men det var några grenar som verkligen var tvungna att tas bort! Min nya sekatör - en trestegs-fiskars-tidningsprenumerations-premie - funkade bra, oj så lätt det gick.

Resten av lördagen kördes det traktor, åktes på självbindare och hövagnar samt lastades havreneker. Allt till barnens stora förtjusning.

...och har något lastats på måste det lastas av. Barnen var väldigt nyfikna på hur den något omoderna elevatorn (transportband) fungerade så på söndagsförmiddagen begav vi oss till grannen för att undersöka saken. Väl där langade vi fram och på, många fler än massor, havreneker och barnen var otroligt ihärdiga med arbetet.

På åkern fanns det mer havre kvar så det blev en runda till dit och med mig som staplare på flaket lastade Lucas upp nekerna från marken. Jag var genomsvett men unge herrn lastade och lastade som en duracell-kanin. Otroliga unge, vilken arbetsvilja, ork och uthållighet du har.

På återseende havreåkern - vi återkommer säkert nästa år!

...och på återseende grannen - barnen ville hjälpt dig idag med eller som lillen sa : "Om han är hemma hela dagen idag så vill jag bara vara hos honom!"

Godkänd på besiktningen

Har varit på BVC idag med fyraåringen. Ingen spruta som tur väl var utan bara lite koll på vikt, längd, syn, balans, trä-på-kulor, räkna, rita och språk. Sista punkten är ju absolut inget som det är fel på men i en ny miljö och med ny BVC-tant var det som om jag hade med mig en helt annan gosse. Efter en lång stunds blyghet sa han i alla fall alla de ord hon ville höra. Jag vet givetvis att han inte säger R utan J istället, men det blev väldigt påtagligt när tio ord på raken innehöll just det ljudet. Plåstej, jing, blommoj, bjun, kjita, tjappa, jöd osv. Det var knappt att jag kunde hålla mig för skratt. I vardagen tänker man knappt på det utan översätter i de flesta fall automatiskt. Han gick igenom kontrollen och fick med sig både ballong och bamse-klistermärke hem.

På hemvägen frågar han om han får titta på Jobi och Max. Jag undrar vad det är och han berättar om två kaniner och upprepar namnen flera gånger. Väl hemma och sittandes vid datorn börjar sökningen. Nähä, inget där. Ändrar stavningen. Nähä, inget där heller. Till slut hittar jag filmerna om Max och Ruby. Givetvis, skrattar jag för mig själv, J som i Ruby.

Mardrömmar och marmeladsmörgås

19 augusti 2013 betyder skolstart (0:an) med skolskjutspremiär. Jag har sovit oroligt hela natten och drömt en massa om bussar i alla dess former, om förseningar och att aldrig bli klar i rätt tid. Lucas själv sov lika gott som vanligt, troligen utan en enda tanke på dagens premiärtur.

Tuppen gal vid kvart i sju för att vi skulle ha gott om tid på oss innan promenaden till skolbussen. Gråtandes åts det en marmeladsmörgås (eftersom jag ansåg att något annat vore omöjligt att få i honom i denna sinnesstämning), gråtandes kläddes det på kläder, gråtandes borstades det tänder och gråtandes lyssnades det på mitt spontana utlovande om belöning på fredag.

Strax innan utgången tog tårarna slut och vi gick gladare i hågen mot hållplatsen. Vi var i god tid och bästa kompisarna skrattade och skojade. Min farhåga och förväntan var en total ihopbrytning när bussen kom och jag hade ännu inte räknat ut hur jag skulle lösa det sannolikt kommande problemet. Men hör och häpna, när bussen kom så klev det snabbt in två glada kompisar som skulle sitta längst bak eftersom de bestämde att det guppar mest där. Utanför stod en glad, lättad och rörd mamma som knappt kunde hålla tårarna tillbaka. Dels för att det lilla knytte som föddes för 6½ år sedan åkte iväg till skolan men framförallt av lättnad för att det tänkta scenariot aldrig utspelade sig.
Snälla, hjälp mig att hålla tummarna för att resten av veckan flyter på i samma tappning.

Jag måste tillägga att det var en sprallig och stolt skolkille som på eftermiddagen kom hem med skolbussen, ivrigt berättandes om dagens händelser.

Guldglans åt skrivbordskungen

Då var skrivbords-projektet i hamn. Den nye ägaren var själv med och valde vaxduk - därav färgen - annars hade jag nog valt någon i mer neutral färg som matchar resten av rummet.
Min tanke var att nybygget skulle stå i andra hörnet av rummet men Max föreslog själv att han ville ha det där det står nu. Mamman gav vika och vips så blev rummet ommöblerat på kuppen.

Rosa resultat presenteras

Det blev ändrade planer igår kväll. Från tältning till bakning och uppesittarkväll istället (eftersom lillbrorsan somnade i soffan) som lite plåster på såren för storebrorsan som gärna ville tälta. Vi tog ett gemensamt beslut att göra det där rödbetsbrödet som vi hade pratat om. Odlaren var ute i sitt land och hämtade två fina rödbetor som skalades och revs. Det blev kalljästa frallor som bakades av idag på morgonen. De blev helt okej; underbar färg, väldigt lite rödbetssmak, något degiga men lättätna.

Dags att skörda årets nyhet

Nytt för i år i trädgårdslandet är som nämnts tidigare - rödbeta.

Men vad gör man med rödbetor om man inte vill ha dem inlagda?
och inte vill ha dem ugnsstekta?
och inte vill ha dem i coleslaw?
och inte vill ha dem förvällda och därefter stekta och toppade med ättika o sirap?

Lucas sådde röda betor i sitt land och vill så gärna äta dem, men eftersom vi redan har testat alla ovanstående varianter så måste jag gnugga inspirationsknölarna eller kanske vore det enklare att söka på nätet. Den sista av ovanstående tillagning innehöll även vitkål och den kombinationen kan jag verkligen rekommendera. Vi vuxna tyckte att det var jättegott.

Nästa test som jag har lovat är att vi ska riva rödbetor i en över-natten-jäst bröddeg. Det kommer att bli färgglada frukostfrallor och förhoppningsvis ett sätt att använda betorna.

Kanske skulle funka att riva i köttfärssås också? Ja, det kan vi ju pröva framöver.

Lite om livet

Å nej, jag råkade somna under nattningen och vaknade inte förrän en timme senare. Nog har jag gjort samma grej innan men aldrig har det blivit en så lång stund. Frågan är om jag någonsin kommer att somna mer ikväll? Tur att det är ledig dag imorgon.

För övrigt är fritidsinskolningen i full gång, lekis (och skolskjuts) startar nästa vecka och laxen började på storstor-avdelningen idag. Tiden går, småbenen växer till långskankar, tänderna lossnar och klara-sig-själv-tiden utökas.

Ja på tal om sömn och stora barn så sov Lucas och hans tjejkompis i tält förra veckan - helt själva, hela natten. Jag var bombsäker på att han skulle komma in lite senare på kvällen men eftersom han inte hade lyckats väcka tältkompisen när han själv egentligen ville gå in så hade han också somnat. Det gör susen för självförtroendet det!

Som avslutning kommer dagens småroliga kommentarer från mina stora små.

LuckyL berättade om en busschaufför som pratade ett annat språk. Jag föreslog engelska men det hade det inte varit för farmor hade kunnat prata med honom. Jaha, ja då vet jag inte vilket land han kom ifrån sa jag och fick följande kontring: "Det måste ha varit något varmt land i alla fall eftersom han var så brun - jättebrun".

Max förklarade hur simning går till: "Man sprattlar så här jättemycket med bakbenen och sen sprattlar man så här med framhänderna så kommer man framåt".
Visst låter det enkelt - i alla fall när en orädd vattenödla berättar!

Lyx i stora lass

• Outlet-shopping, utan uttråkade män och otåliga barn, med fantastiska fyndpriser. Vad sägs om alla damkläder för 50:- plagget och tre PoP-mössor för 99:-. Jag kom hem med flera fina grejor utan att ha övertrasserat kontot vilket ursprungspriset lätt hade gjort.
  Avslutat 18.05  (sista affären stängde innan vi hann gå ut).
• Incheckning på, i mina mått mätt, lyxhotell. Kosta Boda Art Hotel.
• Styrketräning helt allena på hotellets gym. Skönt eftersom jag inte är särskilt haj på alla dessa märkliga maskiner. Bra jobbat av oss och som belöning en smarrig hemmagjord grönsaksdrink!
• Relax i mängder - att bara vara, njuta, skratta och ha det lyxigt skönt - i olika varma pooler i underbart fin miljö. Nästan ensamma här också, med undantag för ett lite väl förälskat kärlekspar och två trevliga pensionärer.
  Avslutat 21.00 när relaxen stängde.
• Ost, kex, frukt, vin, snacks och bra musik på rummet.
• En stund och en cider i kanske världens glasigaste bar.
  Avslutat 01.00 när det var stängningsdags.
• Skön säng utan uppkrypandes spretiga snurrandes svettiga barn.
• Lång frukost till personalen stängde dörrarna och därpå ännu mer relax i samma sällskap som kvällen innan samt utcheckning.
  Avslutat 12.00 när vi skulle vara ute från rummet.
• Lite mer shopping och sen hem till en varmt välkomnande familj som blev jätteglada för fina presenter.
  Landade hemma 14.00 prick, precis enligt planen.

Det blev ett välfyllt välorganiserat dygn hemifrån med många roliga minnen. Tack Jenni för den gångna helgen! Vi är kungar på att utnyttja välförtjänt semestertid!!
. . . och tack Guldhäftet 2013 för möjligheten till lyx till lagom pris.

Vinkeljärn och vaxduk

Nu var ett nytt litet projekt startat i snickeri/målar/ombyggnations-verkstaden, dvs köket. Jag kom på att det behövs ett skrivbord på lill-laxens rum och inbillar mig att han vill ha ett, fast egentligen kanske det bara är svepskäl för att jag ska få bygga något eftersom det var ett tag sen sist. En lådhurts som följt med sen jag själv var lika liten som han, en bänkskiva, ett stödben och några vinkeljärn är det enda som ska behövas. Lådfronterna var blåa men håller på att målas om till guld. Bänkskivan är vit men ska troligen kläs med någon fin vaxduk och stödbenet har fått någon beige färg som var kvar sedan hans rum målades om. Åh, så kul det är att greja med lagom små projekt!

Öken eller?

Vi är så glada över att vi gjorde en rejäl sandlåda eftersom det leks där i ur och skur året runt. Men vår är ingenting mot den vi hittade i Karlskrona!! Här hade barnen lätt kunnat stanna hela dagen.

Fiskelycka!!

Inte så många fiskar men väl några härliga timmar vid sjön.

Lekoseum - överraskande!

En tripp till Osby planerades den första semesterveckan och vi bestämde att starta trippen med ett stopp på IKEA, bara för att luncha. Det åts köttbullar, köttbullar, köttbullar, potatis och glass. Efter det var vi alla redo för att åka vidare till Brio Lekoseum. Jag blev positivt överraskad. Det var större än vad jag hade tänkt mig och mycket att titta på. I källaren var det uppbyggt en hel tomteverkstad med mycket finurligheter och finesser, kul att titta på för både stora och små. Barnen gillade stället och var svåra att få där ifrån, men när vi lockade med bredvidliggande leksaksaffär så gick det bra. På tillbakavägen var det dags för kvällsmat så varför inte? Jo, ett stopp till på IKEA med lika många köttbullar till och efterföljande glass. Jag lyckades smita bort en snabbis till fynd-huset medan lekplatsen tog slut på barnens sista energi. Det blev både nya tallrikar, efterrättsskålar och påslakan inköpta. Så blev det både nytta och nöje gjort på samma dag!

Ett önskemål uppfyllt!

Det har varit önskemål om att åka Ohsa-banan ända sen förra året. Så en dag häromveckan blev det äntligen av. Vi åkte den korta turen som tog en kvart i var riktning. Det var skakigt, mysigt och barnen tyckte att det var oerhört spännande. Biljetterna var stämplade 18.7.1913 och personalen var tidsenligt klädda. Det är sånt som ger pluspoäng från min sida.


Här köpte vi biljetterna!

Det här dieselloket drog oss.

Göladopp & gyttjebad

Badsugna killar bestämde sig för att ta ett dopp i dammen. Tidernas premiär!!! Det blev både dammdopp och gyttjebad samt ett göladopp från båten för familjefar. Själv var jag mer än nöjd med den stilla båtturen i gölen. Jag hade nästan glömt hur fantastiskt fint det är där.

70+

Idag gnabbades det om en tänkt cykeltur - en ville men inte den andre. Efter en stund bröt jag av med ett förslag om att baka kringlor och vips så var konflikten löst och alla var med på det nya förslaget. Enkelt, snabbt och kladdfritt blev det sjuttio runda kringlor rullade och ett tiotal formades i andra modeller, såsom bokstäver, sniglar, handklovar och prinsesskronor. Skönt att ha nåt att plocka upp från frysen när barnens fika-tarm suger.