Ja, det är nog det allra bästa sättet att lära sig.
Idag var önskemålet pannkakor till kvällsmat och nyblivna fyra-åringen som hade kommit med förslaget var ivrig med att hjälpa till. Äggen knäcktes utan någon större förlust av äggvita och nästan utan skalsplitter. Skönt - det var nämligen första gången som jag lät honom knäcka helt själv och ägg är ju bland det svåraste som finns att torka upp. Grundsmeten toppades sedan med bakpulver och kakao. Varför inte? Det kan troligen inte försämra smaken så jag lät nytänkandet gå igenom.
Ljusbrun smet hälldes på järnet och vändningen sköttes växelvis av de minsta händerna och de något större. Pannkakorna blev jättefina och enligt barnen jättegoda trots att de knappt kände kakaosmaken. Det var tur att jag värmde gårdagens soppa till mig själv för pannkaksfatet tömdes alldeles för fort. Vi hade behövt göra mer än fyra portioner (men det är så drygt att steka). Jag undrar vem som har satt måttenheten för en pannkaksportion och hur den personen tänkte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar