Chans till revansch

Otäcka minnen från när skolmatsalen bjöd på grå dallrig kroppkakelängd, med en hoper smält smör på, har etsat sig kvar länge. Alltför länge kanske? Varför gillade jag inte det? Var det smaken eller var det färgen, konsistensen, upplägget, tillbehören, kompisåsikter? Ärligt talat vet jag inte svaret och därmed kände jag mig redo för kroppkakans chans till revansch.
Jag tog tillfället i akt när det var dags för matlagningskväll. Denna gången skulle vi mammor laga mat medan pappor och barn skulle roa sig med annat. Efter lite research hade jag bestämt mig för två olika degar med två olika fyllningar.

1. Klassisk småländsk med stekt rimmat fläsk
2. Leif Mannerströms degrecept med renskav o kantareller inuti

Jag hade föreställt mig en pysslig ritual när kroppisarna skulle tillverkas men det var relativt enkelt och resultatet blev som jag hade tänkt mig. Med skirat smör och rårörda lingon till så känner jag mig besegrad av kroppkakorna. Jag kan faktiskt tänka mig att göra dem fler gånger och det är bara fantasin som sätter stopp för att hitta på fyllningar.

Sådär ja. För några år sedan halkade isterbanden in på min tycka-om-lista (även de var för mig omöjliga att äta sedan lågstadiet) och nu kroppkakor. Finns det fler maträtter som vill byta lista månntro?