Häromkvällen, när jag hostade och snorade som värst, fick jag ett tips från fyraåringen :
"Gör som mina låtsaskompisar: Blanda vatten, lingonsylt och potatismjöl. Det hjälper mot sån hosta och slem."
Enligt honom vet alla att de finns, låtsaskompisarna alltså, förutom storebror som inte fattar det.
Det är bra kompisar det där, för det mesta i alla fall.
En morgon låste de in Max på toaletten och hällde vatten i tandkrämstuben. Då blev han ledsen och panikslagen eftersom jag inte kunde rädda honom precis just då. Men annars är de mest snälla.
Vid varje diskussion om det ena eller det andra så kommer det alltid fram att låtsaskompisarna gör si eller så och allt som oftast har de redan gjort alla saker tillsammans. Underbara historier.
Igår var en död trots att de lever miljoner stjärntals miljarder tusen år och någon dag ska vi visst hälsa på dem och de bor vid den gröna skylten bortanför Öjaby pizzeria. Bara så att ni vet om ni behöver en extra vän.
Härligt skrivet o formulerat som vanligt...
SvaraRaderaKom o tänka på en sak som en vännina berättade om låtsaskompisar.
Det är mycket möjligt att lille gossen ser människor och som är hans vänner.....de kallas även skyddsänglar... och små barn som inte ännu blivit fråntagna möjligheten att det finns en "annan sida" eller dimension ser sina väktare som senare i "vuxen" ålder inte längre syns.
Fråga hur de ser ut, vad de har på sig om de är gamla eller unga.....oftast är en skyddsängel en "släkting" som inte finns bland oss...
Så nu har jag blivit lite djup igen....Alla får tro vad de vill......Men, de finns kanske......
Kram från en "beliver"......