Igår kväll hostades det extra mycket på laxens rum. Han hade svårt att somna för det hostades både liggandes, sittandes, hängandes och klängandes. Det tog ett bra tag innan den normala tröttheten i samverkan med hostmedicinen tog ut sin rätt så att han kom till ro. Innan han somnade sa han med gråten i halsen: -Tänk om jag hostar hela livet.
Stackaren, det måste känts oerhört hopplöst i det läget med tanke orden han valde.
Idag har hostan varit mycket bättre och nu ser vi fram emot en helg med pepparkaksbak och godistillverkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar