I fredags tog jag och Lucas tåget till Göteborg eller som Max sa, "Jätteborg". Bara att åka tåg är ju spännande för små lantisar, så man förstår att en helg i en storstad med lekplatser överallt, spårvagnar, bussar och bilar i överflöd, bautabyggnader och kulturkalas är överväldigande.
För mig var det rena semestern, bara en vetgirigs frågor att svara på och bara en upptäckare att hålla koll på. Underbart. Det som gjorde det hela ännu mer underbart var att få softa med en barndomsvän i tre dagar. Det barndomsvänner vet om varandra är det inte många andra som vet - det är nåt visst med det. Vi har inte träffats på alldeles för många år och det var först när vi sågs tidigare i somras som jag förstod hur mycket jag egentligen hade saknat henne. Nästan som en kärlek - man vill inte skiljas åt igen! Mycket att prata om har man, många minnen att skratta åt (endel preskriberade som tur väl är) och en hel del livsluckor att fylla i.
Det var två helnöjda trötta men glada resenärer som kom hem på söndagskvällen. Jag måste förresten ge en eloge till tågsystemet som höll tidtabellen till punkt och pricka, det hade man ju knappt räknat med.
*Mumsig tystnad att baka tillsammans med en snart treårig mycket koncentrerad kokosrullande chokladbollslyftkran.*
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar