Färdigvuxna?

Vid frukosten idag pratade vi om den impopulära 5½-års BVC-kollen som Lucas skulle på. Det enda som han tyckte skulle bli lite spännande var att se hur lång han har blivit. Med detta i tankarna kom följande dialog:
Lucas: Hur länge växer man?
Mamma: Ja-a, tills man vuxit färdigt, kanske...
Lucas: Du har väl vuxit färdigt.
Mamma: Ja det har jag verkligen gjort.
Lucas: Men pappa då, han har väl inte vuxit färdigt iallafall?

Då började jag skratta och min annars så envist trötta morgon kändes lite bättre.

*Ljuvlig tystnad att blundande luta sig mot den soldränkta lagårdsväggen.*

.

Mycket grönt och lite rosa

En klarblå himmel drog mig ut till trädgårdslandet. Bönorna höll på att växa ifrån mig så det var hög tid att skörda. Nu är tolv höst- och vintermiddagar säkrade med bönor som tilltugg. Det slog mig igen som så många gånger förut hur mycket några små frön kan generera. Vi har ätit bönor till var och varannan middag sista tre veckorna men ändå fanns det så mycket kvar.

 

 

Nyheten i trädgårdslandet för året blev en rad med mixade morötter, dvs vita, lila, gula och vanliga. Resultatet är en fröjd för ögat och smaken likaså.

 

Badrumsskåpsprojektet är igång. Tro´t eller ej. Själv så hade jag en föraning om att det skulle dröja ett tag innan det startade. Men, som sagt, nu är det påbörjat. Heja mig! MDF-skivorna är tillsågade och målade, fönsterna (som ska bli luckor) är målade, panelskivorna (istället för glasrutor) är målade och tapetserade på insidan. Imorgon blir det mer rosarandig tapetsering på insidan av alla sidorna och bakstycken.

*Fantastisk tystnad när barnen lekte på sina rum utan ett enda bråk - en hel timme!!!*

.

En rosa larv?

När jag frågade min blivande treåring om hur han vill att hans födelsedagstårta ska se ut blev svaret att den ska vara rosa och efter en stund sa han även att den skulle vara blå uppepå. Ja ha, det blir ju spännande att försöka tillgodose denna önskan. Nu sitter jag här och funderar på hur mycket vikt jag ska lägga vid hans önskan. Det rosa ska jag absolut genomföra eftersom det är favvofärgen, men det blå där uppe kanske jag skippar. Har en idé om att göra någon typ av larv (med rulltårta) - en rosa larv, ja varför inte! Kanske med gelehallon på, de är ju rosa. Ja ja, tur att jag har några dagar till på mig att ta ett beslut och tur att det finns karamellfärg.

*Knastrande men ändå behaglig tystnad - bara jag och popcornskålen.*

.

Grönt blä-godis piggar bevisligen upp

Nu har kvällens sockerkick börjat ge resultat. Fy, det var länge sedan jag somnade när jag nattade barnen. Sist det hände var det bara någon minut men nu somnade jag först en halvtimme hos minstingen och sen en kvart jämte den stora busen. När jag väl vaknade andra gången yrade jag ner till köket och letade desperat efter något att häva i mig för att vakna till. Sicken tur att jag hittade några gamla godisbitar långt in i skafferiet. Oturen var bara den att det var enbart gröna godisar (som barnen sparat = ratat) och de smakade blä, men jag tänkte att om jag tvingar i mig de där sockerbomberna så kanske jag orkar fixa nåt godare att äta om en stund.

Vi har varit i badhuset hela eftermiddagen och haft superskoj, men med facit i hand förstår jag att det har gått åt väldigt mycket energi. Barnen är som vildingar i vattnet. Det är så härligt att se dem hoppa från kanten (inte en gång utan tvåhundra), simma runt med puffarnas hjälp på djupt vatten, njuta i vattenrutschen och för Lucas del hellre vara under än över vattnet.

Vi avslutade dagen med en timme i barnpoolerna. Efter ett helkroppsdyk frågade Lucas mig om jag kunde se honom under vattnet. När jag svarade "ja" så dök han snabbt ner igen och kom upp någon sekund senare och frågade: Men nu då? I fyrtio cm djupt klart klorvatten kan resultatet knappt bli nåt annat hur mycket man än önskar det!

PS. Nåt godare att äta blev några salta kex, ett äpple och en kopp te. DS.

*Avslappnande tystnad att ha TV-mys med två småtrötta sälungar.*

.

Klädval

Med tiden har jag lärt mig att det verkligen gäller att välja sina diskussioner när det är meningsskiljaktigheter mellan mig och barnen. Att ta upp varje grej skulle aldrig fungera. Ibland kan det ta mig emot att bara låta vissa saker passera opåtalade men ofta är det ju grejer som egentligen inte spelar någon roll.

Dagens sista lilla odiskuterade ämne gällde klädval. Max tog på sig helpyjamas och tomteluva trots sommarvärme i sovrummet. Att börja korrigera detta val hade enbart lett till ett hysteriskt utbrott och mycket längre nattningstid så jag valde att blunda. För någon vecka sen somnade samma lille plutt med kalsonger på huvudet, men vad gör väl det.

*Mysig tystnad att slå in födelsedagspresenter.*

.

En helg i Jätteborg

I fredags tog jag och Lucas tåget till Göteborg eller som Max sa, "Jätteborg". Bara att åka tåg är ju spännande för små lantisar, så man förstår att en helg i en storstad med lekplatser överallt, spårvagnar, bussar och bilar i överflöd, bautabyggnader och kulturkalas är överväldigande.
För mig var det rena semestern, bara en vetgirigs frågor att svara på och bara en upptäckare att hålla koll på. Underbart. Det som gjorde det hela ännu mer underbart var att få softa med en barndomsvän i tre dagar. Det barndomsvänner vet om varandra är det inte många andra som vet - det är nåt visst med det. Vi har inte träffats på alldeles för många år och det var först när vi sågs tidigare i somras som jag förstod hur mycket jag egentligen hade saknat henne. Nästan som en kärlek - man vill inte skiljas åt igen! Mycket att prata om har man, många minnen att skratta åt (endel preskriberade som tur väl är) och en hel del livsluckor att fylla i.
Det var två helnöjda trötta men glada resenärer som kom hem på söndagskvällen. Jag måste förresten ge en eloge till tågsystemet som höll tidtabellen till punkt och pricka, det hade man ju knappt räknat med.

*Mumsig tystnad att baka tillsammans med en snart treårig mycket koncentrerad kokosrullande chokladbollslyftkran.*

.

Utvärdering på G

Jag väntar med spänning på morgondagen. Då ska en utvärdering ske, nämligen den av mina vegetariska mandelbullar (typ köttbullar) som jag är så himla nöjd med. Förste utvärderaren är köttarian och jägare in i märgen och jag förväntar mig inget högt betyg, men man ska aldrig säga aldrig. Andra och tredje utvärderare får väl bli småsmakarna och där tror jag nog att både smak och konsistens går hem. Till sist blir det kvällsmat med gästtestare som jag hoppas går härifrån mätta och belåtna.
På förra helgens knytisfest bjöds det på dessa smarriga mandelbullar och ikväll har jag stått här hemma och rullat. Jag dubblade satsen för jag tyckte det verkade lite lite men jag fick stå mitt kast för det tar en stund att rulla och koka 65 stycken, speciellt eftersom jag valde en lite för liten gryta. Om ni undrar så innehåller bullarna mandel, havregryn, ägg, lök, ost, salt och peppar. Sen spetsade jag till det med persilja och vitlök.
Återstår bara att hålla tummarna!

*Sommarljuv tystnad att köra in ved medan barnen tittade på film.*

.

Tänk om...

...man själv hade hittat en likadan skattkarta när man var liten. Helt fantastisk!! Tack snälla du som ansträngt dig så för att glädja mina små skattletare. För en treårig knatte är gränsen mellan fantasi och verklighet inte särskilt stor och det gör ju en skattjakt väldigt spännande, på gränsen till för spännande. För en femårig entusiastisk fnatte är gränsen något längre men med en såhär verklighetstrogen och fyndigt påhittad skattkarta tog fantasin överhand och det blev en fängslande stund i trädgården hemma hos morfar och mormor.

Akta dig för gamarna!    Ha svärdet redo!
Hoppa över farliga floden!    Grilla en buffel!
Morfars skepp!    Höga vedberget!

*Småpillig tystnad att måla ena sidan av mitt påbörjade projekt.*

.

Energipåfyllning

Att börja en helg med en fisketur är ju aldrig fel. Att ro ut på en spegelblank sjö efter en trist regnig sommardag är ju än bättre. Men jag erkänner att sällskapet i båten, två härliga tjejer från byn, gjorde att min fredagskväll blev en av de bästa på länge. Det var så härligt att få njuta av sjöns stillhet, ljummen luft, skojiga samtalsämnen och en fisk nån gång ibland.

Att sedan ha en tjejfest inplanerad dagen efter gör ju liksom helgen ännu bättre. Ett knytkalas med "bya-mammorna" blev till en lyxbuffé eftersom alla hade ansträngt sig och lagat smarriga rätter. Det är ju egentligen en optimal umgängesform - ja, tjejfest med givetvis, men jag menar knytis. Ingen behöver göra allt utan alla gör något litet och ofta får man tips till nya maträtter.

Ja, vilken toppenhelg. Nu har jag samlat energi och roliga minnen som jag säkerligen kommer få nytta av i veckorna som kommer här hemma i småbarnsträsket! ;)

*Småmysig tystnad att plocka fram lite goda rester och smaska framför OS-avslutningen.*

.

Skuravädersbröd

Lucas hade önskemål om att vi skulle baka hitta-på-bröd och under eftermiddagens skuraväder var ju det en ypperlig aktivitet. Hans plan var att det skulle vara hallon i (och jag hade godkänt det) men eftersom vi inte hade plockat några innan regnet kom så gick han med på äppelhack istället. Under tiden degen jäste spelade vi ett spel och rätt som det var kom följande kommentar från stor-bagaren:
-Åh, mamma, vad skönt att vi ska äta bröd!

Det var någon vecka sen vi bakade bröd och jag förstod att det var hembakat han menade för köpebröd äter vi ju varje dag. Härligt att det hembakade är uppskattat.

Som tilltugg till middagen plockade jag upp några av barnens mega-morötter. Det känns som att vi äter morötter till varenda måltid, dag ut och dag in, men det är så gott. Att det kan bli så mycket av en enda påse frö. Visst, lite koskit från en granne och lite hästskit från en annan hjälper ju också till.

*Ska gå ut en runda när barnet somnat och samla på mig lite tystnad.*

.

Synkroniserad dröm?

Att prata i sömnen är ju fantastiskt när det är någon annan som gör det men pinsamt om det är man själv. I morses när jag låg halvslumrande och njöt av att barnen fortfarande sov hörde jag först den minsta sömnprataren säga "mycket, jag vill ha mycket grädde". Sen dröjde det inte mer än en minut innan den något större sömnprataren utbrister "nej, bläää, den är för ljus". Jag undrar ju allt vad de drömde om? Var det samma dröm? Var matintaget för dåligt dagen innan måntro? Dags för våfflor kanske?

*Fundersam tystnad att grunna på mitt blivande badrumsskåp.*

.

Nu så!!

Nu har vi äntligen en toalett där uppe igen.
Efter några månader utan denna nödvändiga facilitet så känns det rent av lyxigt att ha två möjligheter när det krisar. Eller jag kanske snarare skulle säga tre möjligheter eftersom det fria alternativet utomhus också nyttjas frekvent, i alla fall av barnen. Nu när handfat, toalett och lampor är på plats så hänger det på mig att fixa resten. Ett skåp, en hylla, en spegel, ett lås och krokar ska upp - men jag är rädd att någon detalj (troligen skåpet) kommer att dröja. Men vad gör det - en toalett behöver ju inget skåp för att fylla sin funktion. Idag köpte jag en vit liten skylt, som ska få sitta på insidan av dörren, med texten:

 Lyckan är
som en parfym.
Man kan inte
hälla den på andra
utan att ett
par droppar faller
på en själv...



*Välbehövlig tystnad att veckohandla helt på egen hand.*

En timme vid sjön

Så blev äntligen fisketuren av!
Att något som vi pratat om så länge och som är så enkelt att genomföra kan ta så lång tid innan det blir av - det är nästan skandal. Fy skäms på oss vuxna i familjen, men nu hoppas vi alla att det blir fler turer inom det närmaste. Barnen tyckte det var spännande att meta och det gav garanterat mersmak. Lucas fick den största fisken och var väldigt nöjd med det!!



*Småprasslande tystnad att skörda persilja - vinterns gröna guld!*

.

2 X Mekka

En dag i Ullared utan barn och med trevligt shoppingsällskap är väl det närmaste jag kommer Mekka detta året. Det var fler än vi som hade vallfärdat dit den dagen men när man har tid på sig är ju inte det några problem. Resultatet blev åtskilliga påsar med bara bra och nödvändiga saker (nästan iaf) - kläder, födelsedagspresenter och t.o.m. någon julklapp.

Efter en dag för återhämtning (av fötter och ben) styrde hela familjen mot nästa Mekka - Barnens gård utanför Karlskrona. Barnens Mekka kan man tänka sig men jag får erkänna att det även är en fröjd som förälder att vara där. Att se barnen ha så roligt gör mig väldigt gott och badlandskapet var lika skoj för mig som för de små. Det var grävmaskinsgrävning, traktorkörning, skördetröskklättring, lastbilskörning, hölassåkning, studsmattehoppning, djurklappning, linbaneåkning, hoppborgshoppning, vattenrutchåkning, vildforsar och vattensprutor. När vi åkte hem sa Lucas att han önskade att vi bodde närmare Barnens gård så att vi kunde vara där varje dag och till viss del kan jag hålla med honom.

*Behövlig tystnad att stapla ved.*

.

Det är här ...

... på landet vi hör hemma, jag och min familj.

Idag besökte jag och Lucas sjukhuset och på vår korta promenad (fem minuter) tillbaka till bilen hördes följande dialog mellan oss.

- Vad mycket det låter överallt här i stan! sa Lucas.
- Va, sa mamman.
- Vad mycket det låter överallt här i stan!!
- Ja, det är nästan som en byggarbetsplats överallt, sa jag med tanke på hans intresse för maskiner och sånt. Det blir tystare när vi kommer hem.
- Ja, det blir skönt att komma hem. Hem till landet!

Sen tog vi en tur till affären för jag hade lovat Lucas att köpa godis till sig och lillebror om besöket på sjukhuset hade gått bra. Han blev överlycklig att vi inte skulle veckohandla för då gick det ju bra att ha en bil-kundvagn. Första stoppet blev lösgodiset och han valde med omsorg och delade i två olika påsar. I kassan skulle han sköta betalningen själv och fick lämna sina fyra guldtior till kassörskan. Det plingade till i myntreturen och Lucas undrade genast: - Mamma, varför får man pengar tillbaka när man redan lämnat alla?

För honom har valören på mynten ingen betydelse utan storleken spelar större roll. Det har hänt flera gånger att han gett Max en tia och själv behållt en enkrona eftersom den är större!! Men det lär väl inte dröja så länge innan han lär sig hur det egentligen ligger till.

Kom just att tänka på när Lucas var ungefär 2½ år. Då kollade han noga in en lyktstolpe och undrade vad det var. Ett halvår senare kom det okända ämnet trottoar upp!!
Ja, det är verkligen här på landet vi hör hemma, jag och min familj.

*Seg men ändå behaglig tystnad att tvätta tre kilo gallringsmorötter.*

.