Nu har deltävling två i vattkoppsracet börjat. Starten gick lugnt till utan några större komplikationer och fortsättningen återstår att se.
(För finkänsliga läsare: hoppa över detta stycke.)
En annan gren i småbarnsträsket är det berömda kiss- och bajstänket. Just nu går hjärnan hos lilltorparen på högvarv när man frågar honom någonting, men det verkar som någon typ av blockerare gör att svaren blir väldigt förutsedda och enformiga. Hans "jobbarkompisar" heter Bajan, Hajan och Bajskorven och de jobbar med att så bajs i sandlådan så att det växer upp superstora bajskorvar. För tillfället hör man detta skit-snack dagarna långa och jag kan inte låta bli att fundera på om man själv verkligen varit där - men visst har man väl det.
Tredje grenen som är i full gång är "sitta still så lite som möjligt när man äter". Jag blir snart tokig. Längtar efter att få sitta i lugn och ro och få äta middag, att kunna njuta av den goda maten och kunna föra ett normalt samtal med sambon på andra sidan matbordet.
Lite lugn och ro blev det iallafall idag när morfar läste om mini-monster för mina mini-monster.
*Mysig tystnad i min ensamhet efter en härlig social och händelserik helg.*
.
Vips!!! Så kommer de att vara Stora men jag vet, ibland känns det som en evighet när det bara är "skitsnack", "skittankar" och annat shit...
SvaraRaderaHärda ut, det går om men som jag sa igår-det kommer tillbaka sen i 14- 15 års åldern en sväng....