I intet fanns något fantastiskt

En helskoj helg med mycket kalasande, tjejsnack, dans, skratt och god mat avslutades på sämsta och bästa tänkbara sätt. Jag nåddes av beskedet att en fin människa hade lämnat jordelivet för att fortsätta resan på annat håll. Det känns ofattbart och mina tankar går till familjen. När mina tårar började falla gick jag till fönstret för att bara titta ut i intet och minnas några fina stunder vi haft tillsammmans. Min blick faller på något nedåt dammen och jag tror knappt att det är sant. Vårt skabbiga rådjur, som har ätit i trädgården hela vintern och våren, står och slickar något litet, brunt, vitprickigt och sött. Vi har sett rådjuret, som varit angripet av pälsätare, varje dag sen i höstas och trots att det sett värre och värre ut för var vecka har vi hållt tummarna för att det ska komma med ett kid framåt sommaren. Fantastiskt - kändes som att hon ville visa upp nytillskottet (givetvis var det inte så men jag fortsätter att tänka så iallafall). Tack för en liten ljusglimt denna annars så dystra kväll.

Bilden är från februari och angreppen blev ju mycket värre än så här. Min förhoppning är att lyckas knäppa en bild på geten tillsammans med sin kidde snart.


*Tyst tystnad - bara tyst tystnad just nu.*

.