Fem kilometer och femhundra år bort

Idag stod det cykelutflykt på schemat och första stoppet för den medhavda lunchen var planerad. En grillplats vid Norra Bergundasjön där vi aldrig varit förut. Det är nog inte så många andra som har varit där heller för den delen. Ingen skylt, rättså otrampad väg och relativt ogrillad grill vittnade om det. Det var ett fint ställe vi hade hittat, lugnt och skönt - lunchen gick ner snabbt och det kastades många stenar i sjön. Fast med en Max i sällskapet känner man ju sig inte helt trygg i närheten av vatten så vi bestämde oss för att cykla vidare och fika någon annanstans.

Att korsa 23:an med två cyklande barn, två åkande barn och två glada mammor är ändå lite nervöst, men det gick bra.

Vi hamnade slutligen vid Bergkvara slottsruin, efter att barnen hade gått hand i hand på den gamla stenbron och vi vuxna hade pratat med en hoper danska pensionärer som önskade oss "go tur". Barnen hittade spår, fjäll och brännmärken efter eldsprutande drakar, osynliga riddare och prinsessor medan jag förundrades över det liv som levdes där för femhundra år sedan. Slottet byggdes på 1470-talet, var sex våningar högt och hade ett hängtorn i varje hörn.

Lärde mig något nytt: Bergkvara betyder björkarna vid stranden - berk (g) = björk, vara = strand.

*Härlig tystnad att lägga på en fruktansvärt sprakande telefonlur.*

.