Fyra dagar på vischan

Jag och barnen bytte livet på landet mot livet på vischan. Ett rött torp i ingenstans är ju vardag för oss men det blev en underbar semester tillsammans med Jenni och hennes barn. Att torpet var snett och vint på alla håll och kanter höjde den lanligt gemytliga stämningen ännu ett snäpp.

En dag blev det att rea-shoppa-loss i metropolen Sävsjö och som belöning till barnen för uthållighet i affärerna blev det pizza och sen äventyrsbad. En annan dag cyklade vi till sjön och badade, tur att vi var utrustade med både lunch och fika för det fina vädret höll i sig länge. Som ett väl sammansvetsat team när det gäller matlagning så lagade vi först barnens mat och sen kunde vi i lugn och ro laga lyxmat till oss. Mumma, vad vi har ätit och druckit gott; ugnsbakad lax, risotto med parmesan, vegetarisk lasagne, färskpotatissallad med aioli o kronärtskockor, smarriga fyllda mackor, rabarberpaj, kolapaj och mycket mera. Hoppas vi ses igen torpet!

En fågelunge begravs 

Favvomat till barnen: makaroner, köttbullar o korv

Syskonkärlek och syskontrygghet

Härliga sol

Lucas in action

Spa-behandling??

Härlig kvällssyn efter en dag på stranden

*Ljuvlig tystnad att plocka en tallrik solvarma jordgubbar denna ljumma sommarkväll.*

.

Milstolpar i småbarnsträsket

Så kom då ytterligare en milstolpe för oss här på torpet. Idag skruvade vi bort barnlåsen på skåpen under diskbänken och porslinsskåpet. Hoppas inte att det klirras några skålar eller pajformar för då åker låset upp igen. Men en stor fördel blir att det går att skicka de av naturen hjälpsamma barnen att slänga lämpliga saker i soporna och jag håller tummarna för att det håller sig till just lämpliga saker.

Nästa milstolpe blir troligen att släppa ut det lilla energiknippet utan så täta tillsynskontroller och hårda förhållningsregler. Men det lär nog dröja, kanske ända till nästa sommar.

På tal om att vara ute så har det regnat hela dagen och jag kontrollerade i bruksanvisningen till mina barn att där står ju klart och tydligt med stora bokstäver: FÖR UTOMHUSBRUK! En dag inomhus, på grund av att mamman inte ville blåsa bort och bli bortspolad av det ihållande regnet, gör att barnen fullständigt klättrar på väggarna och tetas med varandra så fort tillfälle ges. En ny film (från min hemliga gömma för trista dagar) lyckades dock hålla dem stillasittandes och icke-kivandes en liten stund. Nu sitter jag här med dåligt samvete. Vad då regn? - det finns ju regnkläder. Ja det gör det, så imorgon blir det andra bullar.

*Förträfflig tystnad när det serverades kycklingburgare, med Lucas egenodlade sallad i, till middag.*

.

Midsommarafton 2012

Det for en tanke genom mitt huvud på midsommardagens morgon. Ååh, så skönt att inte vakna i ett blött tält på en öländsk camping, så skönt att slippa torka det nödvändigaste av packningen under en handtork bland morgonpigga barn och pensionärer på campingtoaletten och så skönt att inte behöva vänta i långa regniga evigheter på en hemåtgående buss. Men även regniga och för stunden trista minnen kan med lite distans kännas härliga.

Årets midsommarafton firades på gångavstånd från hemmet, med grannar, en massa barn och alldeles för många knott. Inte så många likheter med det öländska ungdomsalternativet förutom det klassiska midsommarregnet.

Det bjöds på mycket god mat, fin-snapsar, midsommarstångsbygge och några lekar för oss vuxna. Vi hann med fyra av fem grenar i midsommarkampen innan regnet begärde time-out. Äta knäckebröd med kniv o gaffel, tidningslöpet, spaghettisamarbete och snör-pussen. Sista grenen kikarfotboll får sparas till något annat festligt tillfälle.

*Konstig men ändå för tillfället lite skön tystnad när stora pratkvarnen var på hotell Farmor.*

.

Vad var det med gubbarna idag??

På MediaMarkt studerade jag idag det stora utbudet av telefoner. Hör och häpna men jag har övervägt beslutet att uppdatera hemmet med en trådlös telefon. Skratta gärna men vi har bara haft en fast fast telefon, så fast den bara kan bli med en halv meter sladd. Det var svårt att välja så jag blev ståendes en stund och rätt som det var kom det en medelålders man och tittade lite snabbt och sen frågade han en förbipasserande Mediamarkt-försäljare om hon kunde nåt om telefoner. Hon svarade ja och han började med att säga att deras j-vla telefoner inte klarar åska för att sen fråga om de hade en speciell modell på lagret. Jag hörde det djupa andetaget tjejen tog innan hon meddelade att den tyvärr var slut. Då blev han väääldigt irriterad eftersom det var en av få telefoner som var platta och han deklarerade för henne att han inte kunde fatta hur någon kunde tillverka telefoner som är lite rundade baktill - de går ju inte att hålla i!! Sen tog han en annan platt och gick. Jag bestämde mig också, dock för en med lite rundad baksida, och gick vidare.

En stund senare, i slutet av min veckohandlingsrunda, kom en annan medelålders man och meddelade irriterat i farten till en Citygross-uppackare vid frysdiskarna att han minsann trodde att grilltändarna var vid grillkolen men där var de inte. Tjejen hann bara säga att hon har hand om frysvaror men jag tror.... innan han var utom hörhåll. Hoppas han inte hittade det han letade efter. Får man tänka så? Jag sökte frystjejens blick för lite medlidande.

Jag hoppas innerligt att dessa gubbar bara hade en dålig dag för det måste vara rätt trist att vara på så dåligt humör jämt.

*Mediterande tystnad att hänga upp en miljon strumpor på torkställningen.*

.

Rejält tilltagen present

'Vad gör inte en Bonde för sin Koskull?' är ett känt citat i Växjötrakten. Det var greven Fredrik Bonde af Björnö som byggde ett slott som morgongåva åt sin hustru Anna Koskull. Jag har tidigare bara varit på Teleborgs slott under dygnets mörka timmar och ätit julbord. Nu var det dags att skåda presenten i dagsljus så vi (återigen två cyklande barn, två åkande barn och två glada mammor) styrde cykelstyrena ditåt för att äta lunch i slottsparken. Barnen tyckte det var spännande och var mäkta imponerade av att få se ett riktigt slott. Om jag själv någon gång kommer att få en morgongåva så lär det nog inte bli i denna storleksklass. Men jag är jag, och jag blev jätteglad åt den supersmarriga grytan Henke hade kokat ihop till oss som kvällsgåva när vi kom hem.

På hemvägen tog vi ett snabbstopp under vattentornet och provade att studsa alla möjliga ljud i ekotemplet. Det gav mersmak - att ett litet stenkast kan låta som en hel helikopter är ju helt otroligt!

*Fridfull tystnad när de två små var helt försjunkna i Kapten Sabeltands spännande värld.*

.

Fem kilometer och femhundra år bort

Idag stod det cykelutflykt på schemat och första stoppet för den medhavda lunchen var planerad. En grillplats vid Norra Bergundasjön där vi aldrig varit förut. Det är nog inte så många andra som har varit där heller för den delen. Ingen skylt, rättså otrampad väg och relativt ogrillad grill vittnade om det. Det var ett fint ställe vi hade hittat, lugnt och skönt - lunchen gick ner snabbt och det kastades många stenar i sjön. Fast med en Max i sällskapet känner man ju sig inte helt trygg i närheten av vatten så vi bestämde oss för att cykla vidare och fika någon annanstans.

Att korsa 23:an med två cyklande barn, två åkande barn och två glada mammor är ändå lite nervöst, men det gick bra.

Vi hamnade slutligen vid Bergkvara slottsruin, efter att barnen hade gått hand i hand på den gamla stenbron och vi vuxna hade pratat med en hoper danska pensionärer som önskade oss "go tur". Barnen hittade spår, fjäll och brännmärken efter eldsprutande drakar, osynliga riddare och prinsessor medan jag förundrades över det liv som levdes där för femhundra år sedan. Slottet byggdes på 1470-talet, var sex våningar högt och hade ett hängtorn i varje hörn.

Lärde mig något nytt: Bergkvara betyder björkarna vid stranden - berk (g) = björk, vara = strand.

*Härlig tystnad att lägga på en fruktansvärt sprakande telefonlur.*

.

I intet fanns något fantastiskt

En helskoj helg med mycket kalasande, tjejsnack, dans, skratt och god mat avslutades på sämsta och bästa tänkbara sätt. Jag nåddes av beskedet att en fin människa hade lämnat jordelivet för att fortsätta resan på annat håll. Det känns ofattbart och mina tankar går till familjen. När mina tårar började falla gick jag till fönstret för att bara titta ut i intet och minnas några fina stunder vi haft tillsammmans. Min blick faller på något nedåt dammen och jag tror knappt att det är sant. Vårt skabbiga rådjur, som har ätit i trädgården hela vintern och våren, står och slickar något litet, brunt, vitprickigt och sött. Vi har sett rådjuret, som varit angripet av pälsätare, varje dag sen i höstas och trots att det sett värre och värre ut för var vecka har vi hållt tummarna för att det ska komma med ett kid framåt sommaren. Fantastiskt - kändes som att hon ville visa upp nytillskottet (givetvis var det inte så men jag fortsätter att tänka så iallafall). Tack för en liten ljusglimt denna annars så dystra kväll.

Bilden är från februari och angreppen blev ju mycket värre än så här. Min förhoppning är att lyckas knäppa en bild på geten tillsammans med sin kidde snart.


*Tyst tystnad - bara tyst tystnad just nu.*

.

Minimala missar

Idag var vi bjudna på sommarfest, eller kan man kalla det vattkoppsfest. Skönt när man har grannar med samma sjukdom så att man kan träffas obegränsat mycket trots prickar och andra åkommor. Vi bestämde oss för att ta med muffins till kalaset så baket satte igång. Jag tyckte det var lämpligt med ett mindre format på kakorna eftersom det var barnens sommarfest. Vi följde ett recept på citronmuffins men skulle byta ut citronen mot lime. När vi kom till själva lime-momentet så kollade jag inte så noga i receptet utan rev av skalet och pressade i saften. Det var bara det att det inte skulle vara någon saft i smeten utan bara skal. Ojdå, de tänkta minimuffinsen pös inte upp ett skvatt utan blev misslyckade minimala minimuffins istället. Jag räddade iallafall synintrycket med en klick choklad och lite strössel. Okej, de gick väl att äta men det är trist när det inte blir som man tänkt sig.

Dags att måla naglarna inför helgens kalasande. Först farmor 85 år och sen tjejfest med glada gänget!

*Fridfull tystnad att läsa morgontidningen helt för mig själv.*

.

Smålänning ser rött!!

Under min förutbestämda rutt i affären där jag veckohandlar söker jag av varje vrå efter röda prislappar, numera vet jag ju var de flesta brukar finnas (kyckling o pålägg). Det är så himla bra med påfundet "kort datum" - dvs utmärkt mat till ett väldigt lågt pris. Bara att stoppa i frysen och använda vid ett senare tillfälle. Ibland är det inte ens kort datum utan bara utförsäljning. När jag idag passerat hela kött- och påläggsavdelningen utan att ha skådat en enda röd prislapp så kände jag besvikelsen tränga sig på och handlingsturen kändes nästan misslyckad. Tack och lov fick jag lite återupprättelse vid frysdiskarna där det var 20% på alla varor.

Även här hemma ser jag knappt något annat än rött. Jag kan inte riktigt fatta hur prickig man kan bli av ett litet osynligt virus. Men nu är kulmen nådd och framtiden ser ljusare och mindre prickig ut.


*Förtjusande tystnad och doftupplevelse att återigen kunna njuta av schersminblommornas underbara smultrondoft.*

.

Besvikelse

Det är fantastiskt att få ha ett liv tillsammans med djur. Hos oss bor det tre hundar och barnens kanin. Även om det är mycket jobb och ett ständigt pass så ger det så mycket. Att se svansarna vifta i en oräknelig frekvens, att känna tassar komma krypandes upp i knät, att se kaninens hoppfullhet om att få mer maskrosor och att klappa hans innerligt mjuka päls, ja listan kan göras lång.



Dino

Sally

För rådjurs- och harjagande hundar dröjer det några månader innan arbetssäsongen börjar. Igår lät det dock som om det var fullt drev här ute i hundgården och jag gick för att kolla vad det var. Chansade på okända hundar på vägen alternativt ett gäng hästar, men icke. Det var Max som hade gått ut på trappan med jaktryggsäcken på ryggen och leksaksbössan i handen!! Sååå besvikna hundarna måste ha blivit när det inte blev någon jakt. Tyckte nästan lite synd om dem.


Fanny

*Befriande tystnad att få slumra tillsammans med lilla prickiga korven.*

VM i småbarnsträsket

Nu har deltävling två i vattkoppsracet börjat. Starten gick lugnt till utan några större komplikationer och fortsättningen återstår att se.

(För finkänsliga läsare: hoppa över detta stycke.)
En annan gren i småbarnsträsket är det berömda kiss- och bajstänket. Just nu går hjärnan hos lilltorparen på högvarv när man frågar honom någonting, men det verkar som någon typ av blockerare gör att svaren blir väldigt förutsedda och enformiga. Hans "jobbarkompisar" heter Bajan, Hajan och Bajskorven och de jobbar med att så bajs i sandlådan så att det växer upp superstora bajskorvar. För tillfället hör man detta skit-snack dagarna långa och jag kan inte låta bli att fundera på om man själv verkligen varit där - men visst har man väl det.

Tredje grenen som är i full gång är "sitta still så lite som möjligt när man äter". Jag blir snart tokig. Längtar efter att få sitta i lugn och ro och få äta middag, att kunna njuta av den goda maten och kunna föra ett normalt samtal med sambon på andra sidan matbordet.



Lite lugn och ro blev det iallafall idag när morfar läste om mini-monster för mina mini-monster.



*Mysig tystnad i min ensamhet efter en härlig social och händelserik helg.*

.

Sommarens grillkvällar räddade

Dagens hemkunskapslektion bestod av att flå ett vildsvin, stycka det, skära stekar o grytbitar och mala färs. Barnen var fascinerade av köttkvarnen och jag övertygade dem om att det skulle bli extra goda burgare av denna färsen. Härligt att det är lite viltkött i frysen igen. Nu dröjer det inte länge förrän det blir glace-revben och smarriga karréer på grillen. Här kommer lite bilder från dagens göromål.

En liten knorr har de visst!!

*Fridsam tystnad att fotografera insekter.*

.

Dinosauriernas återkomst

Klockan två i natt hördes ett "maaaaammaaa" från lilltofsens rum och jag gick dit för att kolla läget. Efter några gissningar förstod jag att han sagt att det var något läskigt. Han och en hoper gosedjur följde med mig in i mitt rum. Klarvaken och skakig berättade han att han drömt något. Efter en lång stunds gråt så somnade vi för att två minuter senare vakna av "ät inte upp" och eftersom det inte alltid är solklart vad han säger så sa jag lugnande att ingen skulle äta upp hans mat. Men ack så fel jag hade, med andan i halsgropen stammade han fram "In-te di-no-saur-ien ä-ta upp mig!". Stackaren vilken mardröm. Hela dagen har präglats av dinosaurietankar och förhoppningsvis är nattens skräckupplevelse bearbetad. Ikväll tog energin slut i soffan.

*Halvslumrande tystnad, filt på gräsmattan och sandlåde-projekt är en perfekt kombination."

.

Plus-meny

Premiären för nypotatis är alltid en härlig känsla och smakupplevelse. Det härliga att en potatis nästan smälter i munnen var ju ett tag sen man upplevde nu efter vinterns trista potatisar. Gräddfil, gräslök och salt förhöjer njutningen ännu mer enligt mig. Längtar faktiskt till morgondagen då de överblivna potatisarna ska stekas.

Att låta barnen få välja middagsmat gör för det mesta att portionsstorleken ökar och genom att få laga maten själv blir det genast en plus-meny. Idag valde Lucas att bjuda på grillspett och då gick det att äta även stekt tjock korv.

*Tänkande tystnad att planera kul aktiviteter inför två kommande fester.*

.

Stentufft

Idag tog jag och barnen på oss de stora stenplockarhandskarna och knallade ut på den plöjda och harvade åkern. Barnens morot för att plocka stenarna var att de ska få åka med i traktorn när stenhögarna ska bort från åkern. De som brukat åkern förr om åren har gjort ett bra arbete och det gjorde att halva åkern arbetades av innan barnen tröttnat på uppgiften. När jag, iklädd min rosa sjalett, gick där fram och tillbaka mellan stenhögarna for tankarna bakåt i tiden. Tänk vad mycket sten som flyttats genom åren för att få bättre odlingsmöjligheter. Tänk alla rösen man ser, tänk alla stenmurar - vilka fantastiska bedrifter!

*Värmande tystnad tillsammans med en stor kopp te.*

.

Lill-jägaren

Nu hoppas vi att den sista gräsmattemarodören för säsongen är fångad. Det är för tråkigt när det dyker upp jordhögar som dessa små skimrande och mjuka välutvecklade grävare gjort. Det är nämligen inte bara jord som kommer upp till ytan, utan även glas, porslin, metallgrejer och stenar. Alltså inte bara att räfsa ut!

Barnen skolas redan in på jaktspåret med hjälp av en påhejande pappa. Anpassat efter ålder så håller det sig dock än så länge till möss och mullvadar.

*Varm glödande tystnad framför braskaminen efter en utedag i blåsten.*

.

Receptfritt!

Här fortsätter vattkopporna att blomma härligt på Lucas. Idag har vi fått ta till det tunga artelleriet vad det gäller klådstillande medicin. Han och jag har nämligen tillbringat åtskilliga timmar tillsammans med datorn och kört hur många olika traktor- och maskinspel som helst. Efter lunchen (som mest bestod av klagomål över kliandet) lyckades jag iallafall övertyga honom att testa något annat så vi besökte SVT:s spelsida. Där fick vi härliga stunder tillsammans med Häxan Surtant, Fåret Shaun, Bollibompa-draken, Daidalos och Wild Kids. Imorgon får det kanske bli TV-spel istället för omväxlings skull.
Skönt (för mig iallafall) att grannarna kom för en liten utelek-stund när regnet höll uppe!

*Fridfull tystnad att gå ett varv runt huset, helt allena, trots duggregn.*

.