1½ veckas söthet

Känner att jag inte behöver skriva så mycket. Bilderna talar rätt bra för sig själva!

Müsli

Grädde

Kvarg

Smoothie

Snossommar!

Denna sommar kommer det att bli mycket gos, snos och mys!

En dag unga!!

Det piper i källaren!!

 Jag blev knackad på axeln vid kvart i två på natten mellan torsdag och fredag förra veckan.
- Det piper i källaren!!, löd orden.

Det hade känts som en evig väntan innan det äntligen blev dags. När jag kom ner i källaren låg där två små svarta och inom en timme hade det kommit två till, en svart och en gråmelerad.

Det var fantastiskt att se Kesellas inbyggda handhavandeinstinkter kring förlossningen. Moderkakan åts upp, navelsträngen bets av, hon rengjorde sig själv och slickade sedan bort fosterhinnan på kattungen. Det var verkligen en privilegie att får vara med och se vad moder natur skickat med i mamma-generna.

 

Man vet aldrig . . .

Fast egentligen menar jag att jag aldrig vet vad som väntar när jag kommer hem. Ibland är middagen påbörjad, ibland helt klar och ibland väntar riktigt gofika. Att blir serverad färdig middag som nioåringen har fixat eller att bjudas in till värsta fiket-fikat är så underbart att det knappt går att beskriva utan att röras till tårar.

I förrgår hade han ordnat hamburgare med olika tillbehör och dessutom gjort egna pommes. Häromveckan var degen till västerbottenostpajen klar och fyllningen påbörjad. Förra veckan involverades både grannpojken och lillebror och de presenterade en kvällsmatsbuffé när jag kom hem.
Idag bjöds det på en hjärtformad "saftig chokladkaka med peanutbutter-frosting" och jordgubbssmoothie. För nån vecka sen var det galant pyntade kladdkakemuffins, innan dess en snyggt dekorerad morotskaka och mer smoothie. Jag kan inte ens nämna allt eftersom det skulle bli för tjatigt.

Min unge herre, du är fantastisk. Jag kommer aldrig att sluta fascineras av din vilja, glädje och idérikedom.

Hemmagjorda pommes & stekta tacobröd m.m.

Chokladkaka med peanutbutter-frosting



Smoothie med morot, vinbär m.m.





Morotskaka

Kladdkakemuffins med grädde/hallonsorbet

Det tog ett drygt halvår

Våra två katter var inte de två såtaste vännerna till en början. I slutet av augusti föregående år skrev jag dock följande: "jag misstänker att de kommer att krypa ihop tillsammans på en stol i köksvärmen när vinterrusket kommer."
Det dröjde dock ett tag efter att vinterrusket var över men nu äntligen trivs Keso och Kesella i varandras närmaste närhet.

Nu är skiten på plats!

. . . i trädgårdslandet alltså.

Den extremt närproducerade näringen är både utspridd och nervänd. Skönt. Det kanske till och med kan bli lite gödning kring fruktträd och bärbuskar i år - i alla fall om finvädret håller i sig.

Toppen är troligen inte nådd än

Idag stannade jag till på hemvägen och köpte grillade revben och tre megastora kanelbullar som lite extra lyx till en onsdagskväll på påsklovet. När jag kom innanför dörren kände jag lukten av nybakat och ... ja, det var kanelbullar. Det var premiär för jäsande bakverk när L har varit hemma själv. Vad kommer härnäst?

Beställningsvara

I början på förra veckan kom jag hem med recept och bild på ett påskigt bakverk. Jag frågade om det var något som gick att beställa från caféverksamheten i huset. Det skulle nämligen passa bra som dessert till söndagsgästerna.
- Ja, självklart, svarar bagarmästaren á nio år.

Påsktårtan består av en chokladig mandelbotten, mangotärningar och chokladmousse som fryses innan servering.

Nedan ser ni hans version och originalet - snarlikt. Jag är så fantastiskt imponerad av hans vilja, uthållighet och finess i köket.

Lucas version

Original

Underbart söta marsipankycklingar



Räddare i nöden

Mina jeans får alltid vissa svagare punkter efter en tids användning, bland annat på insidan av låren. Dagen för några veckor sen - den där när vi skulle ha kick-off med jobbet - väljer det något nötta tyget att inte hålla ihop längre. Det hände givetvis när jag redan hade kommit till jobbet och jag funderade då genast på att ta en tidig rast klockan tio och besöka närmaste klädaffär. I detta läge var jag glad att ha arbetsplatsen i centrum. Förvisso hade jag en rätt lång kofta och tänkte också tanken att ingen kanske skulle se sprickan. Men med tanke på att sprucket tyg har en förmåga att spricka ytterligare valde jag bort förslaget med att ignorera problemet.

Jag delade med mig av mitt dilemma till närmaste kollega och fick tipset att tejpa på insidan. Jaaaa, vilken bra idé. Jag tog med mig tejprullen (inkl hela svart hållaren) till toan och hoppades att inte möta någon på vägen dit. Jag tog den där "fina" tejpen - ni vet den som inte är helt genomskinlig. Av med byxorna och så tejpades det i flera lager. Det var bara det att tejpen inte fäste riktigt utan skavde och lossnade efter en stund. Den ville hellre ha kontakt med min hud. Skit också, skulle jag ändå behöva går ner på H&M.

Vad fäster bättre?
Kollegan föreslog silvertejp och det hade troligtvis funkat bra. Snäll som hon är frågade hon runt men ingen silvertejp fanns att hitta.
Jag försökte tänka utanför boxen. Jo, något som fäster otroligt bra är de där "hudfärgade" originalplåstren - i alla fall på huden. Det var värt ett försök så in på toan igen och denna gången med ett paket plåster. Ett rutnät av bruna plåster på insidan av brallan blev räddningen. Och ... det höll heeela dagen!!

Byråkampen

Kick-off med jobbet innebar en eftermiddag med en hel del information som sedan avslutades med en hemlig gäst. Den hemliga gästen hade med sig en överraskande aktivitet som passade mig och många andra som handen i handsken - Byråkampen.

Vi delades in i lag och varje lag tilldelades en tre-lådors-byrå. För att öppna nedersta hänglåsstängda lådan behövdes först en kod kluras ut via en uppgift. Därefter öppnades lådan och fem uppgifter i den skulle lösas för att få fram koden till nästa hänglås och så vidare till översta lådans uppgifter var lösta och en femsiffrig kod skulle kunna öppna ett kassaskåp. Det var roliga kluriga uppgifter som krävde samarbete, logiskt tänkande och finurlighet.
- Spela melodier på en xylofon för att få fram ett fyrsiffrigt tal.
- Lägga bokstavskombinationer i rätt ordning.
- Trä ut en nyckel från ett till början synes omöjligt rep med kloss och kulor.
- Känna och förstå vilka siffror som döljer sig utan att ha möjlighet att se dem.
- Kombinera rum med möbler, färger och prylar efter en beskrivning som gav många frågetecken utmed vägen.
- Se mönster och kunna placera dem rätt.
 .... och en massa annat logiskt och finurligt tänkande.

Som ni hör - en perfekt grej för mig. Synd bara att jag själv inte fick testa på alla uppgifterna. Vi var ett lag med åtta personer och man skulle lösa uppgifterna så snabbt som möjligt. Teamwork!!

Bästa tipset??

Med glimten i ögat så vill jag meddela att jag kanske har kommit på bästa matlagningstipset (som säkert många av er redan praktiserar).
Jag har aldrig i hela mitt matlagningsliv provsmakat en rå färssmet. Det bär mig emot på något sätt. Kryddningen sker alltid på känn och sen lite till.
Häromveckan skulle mr L göra biffar och jag grejade med något annat vid diskbänken under tiden han fixade smeten. Helt plötsligt hade jag noll koll på smetens kryddsättning. Oj då - och provsteka är liksom inte min grej eftersom det blir ett extra moment i tillverkningskedjan samt kan bidra till mer disk. Det var då Liljeholmens uppenbarade sig:
- KÖR DEN I MICRON!!, blixtrade något till inom mig. Jamen givetvis. En liten provbulle som tillagades en mycket kort stund i mikron och sedan provsmakning som följdes av kryddjustering. Snabbt, smidigt och supersmart!!

Svininfluensan . . check!

Nu har jag testat på den!!
I efterhand har jag fått förståelse för de säkerhetsåtgärder som gjordes när jag några dagar efter Max födelse sökte vård för långvarig riktigt hög feber och hallucinationer - de misstänkte nämligen den då högaktuella svininfluensan (men det visade sig sedan vara barnsängsfeber). Då fick jag gå in bakvägen på vårdcentralen och gå direkt in på ett rum som säkert sanerades ordentligt efteråt.
Jag har absolut inte varit så illa drabbad som många andra och särskilt tänker jag då på redan nedsatta och sjuka. Men det räckte och blev över ändå. Det har tagit mig en och en halv vecka efter att femdagarsfebern släppte innan jag nu känner mig någorlunda på banan igen och rösten börjar närma sig det normala.
Jag skänker en tanke till alla er som är värre drabbade. Tack och lov så klarade sig resten av min familj. Tack och lov!!!

En härligt perfekt dag!!

Dagen började med förväntningsfulla barn som gratulerade sin mamma med presenter som innehöll diverse smarrig choklad. Deras underbara kort är verkligen tillverkade med äkta kärlek.

Vänster: L har skrivit en härlig grattistext och ritat Keso, Kesella, mig och en buss.
Höger: M har ritat mig när jag lagar mat (en plåt med pommes, ett stekjärn och en spis/ugn).

Lite senare var det dags för presentöppning igen. Denna gången var det mina härliga kollegor som uppmärksammade min ojämna dag. Lyxig hudvård var perfekt till mig som har svårt att unna mig sådana saker själv. När jag kom hem stod det en fin bukett tulpaner på bordet. Innan barnen gick och la sig fick jag öppna en present till.

Nu när dagen närmar sig sitt slut sitter jag här och njuter av alla dagens hälsningar och presenter. Det har varit en härlig dag. Tack alla!

Plötsligt händer det!!

Som en skänk från ovan hände det nästan helt otroliga. Ett inkommande telefonsamtal vid halv sex den förra lördagskvällen mynnade ut i att husets herre kom hem med en ny soffa fyra timmar senare.

Jag har förvisso länge önskat att vi hade en annan soffa vid teven men har skjutit fram självaste införskaffandet. Framförallt med tanke på att barnen fortfarande är i icke-helt-stillasittande-och-renlighetstänkande-fasen. Den nedsuttna skinnsoffan (där något undertill t.o.m. har brustit) har ju varit väldigt bra på alla sätt och vis. Den har klarat den ena katastrofen efter den andra. Lite jobb med disktrasan och sen har soffan varit som ny!

- Hundar som har grävt ner sina tuggben (och grävt upp dem).
- Hundar som har ätit något olämpligt som bara var tvunget att komma upp precis här och nu.
- Efter-jakt-leriga-hundars underbara pälsar.
- Barn - i alla dess former med olika upptåg och akutsituationer.
- Vuxna - även de i alla dess former och ibland med överfulla vinglas.

Här är den!

Äntligen!!

Över julledigheten fick vi tummen ur att färdigställa sovrummet. Det som kvarstod var de där sista icke nödvändiga detaljerna som har förmågan att bli bortprioriterade. Men så äntligen kom dörren på plats!

Dörren hade sin ursprungliga plats på nedervåningen men har varit bortplockad sen vi flyttade in. Efter tio år i ladugården, bortmontering av masonitskiva (och ett nästan oräkneligt antal småspikar), spackling och målning så har den nu kommit till sin rätt. Krattor och krok kommer också från gårdens gömmor.

För före-bild på dörren, klicka här.

Så här blev vrån med apotekardisken.

 

Stolt mamma

När det i uppstarten av det nya året började närma sig 9-årskalas så fick födelsedagsbarnet i uppdrag att fixa tårta och kakor på egen hand. Han är ju ingen nybörjare på det området så uppdraget togs emot med glada miner.

En tårta, det skulle det vara. Ungefär en sådan som han gjorde för ett tag sen och det blev det (fast denna gången köptes ett färdigkavlat marsipanlock). Dessutom gjorde han bland annat hallongrottor á la caféstuk, det vill säga i muffinsformar. Oj vad goda de blev.

Jag är stolt över bagartakterna som finns i huset.

PS. Varför täcker inte köpta färdigkavlade marsipanlock en tårta gjord av köpebottnar? Borde vara standardiserat kan man tycka. Ett tips: Vi köpte 4-pack dekorationsglasyr (Dr.Oetker) som var riktigt bra och användarvänlig.

Vinterlyx

Jag fick en fix idé. Det blev en sån där idé som gnagde lite hela tiden och till slut var jag tvungen att testa. Efter att ha fått medhåll av övriga familjemedlemmar satte projektet igång. Vår gräsmatta är den mest ojämna i hela trakten så det var inte lätt att välja ut det planaste området. Vi la ut läkt som en liten avgränsande kant och sen började tillverkningen av isbanan. En vecka senare var det dags för premiärturen och sedan dess har barnen åkt varje dag - flera gånger per dag. Denna måndagskväll blev det en timmes åkning efter middagen. Underbart!

Fantastiskt - en egen isbana i trädgården, dessutom med belysning på mörka stunder.
Jag väljer även att se självaste ojämnheten som en tillgång - det är inte många isbanor som har backar och bara det är en utmaning i sig.

Häromdagen hörde jag en nyhetsrubrik på radion: "Charlotte Perrellis nya lyx - egen hockeyrink". Förvisso har inte vår "rink" någon sarg men barnen är glada för det går att hoppa jämfota ut i snön. Lyx lyx lyx.

Verkstadsmek och filmning

Åttaåringen har blivit en nioåring. Drömmen om en actionkamera förverkligades och nu hänger det på mig att installera appar och eventuella datorprogram som behövs för att optimera användandet och glädjen därav.

En annan födelsedagspresent innehöll en hylsnyckelsats och glädjen blev stor. En egen hylsnyckelsats!! Jag har även tipsat kommande gratulanter om att han önskar sig fler verktyg, gamla motorer att meka med eller kanske en flaska 5-56.

Dessutom kommer det att bli fler fisketurer i sommar för nu har han en egen fiskelåda. Han har redan förklarat att han vill prova alla sina drag och jiggar så fort vädret tillåter en tur på sjön.

Tack alla berörda för fina presenter!

Tusen frågor

Barns frågor är underbara och jag uppskattar deras oändliga nyfikenhet. De tycker inte att någon fråga är varken för stor, liten eller dum. Svara får man göra efter bästa förmåga.

En del frågor kan vara på tok för svåra och jag tvingas erkänna mina bristande kunskaper när det till exempel gäller funktionen av självaste kamremmen alternativt kamkedjan i bilen eller hur plasmalampan fungerar.

Teoretiska frågor i stil med om någon har räknat till en miljard är rätt intressanta. Det skulle kanske vara möjligt men dock väldigt långtråkigt och tidskrävande (hinner man det på en livstid?). Likaså huruvida någon har gått runt hela jordklotet.

De frågor man kanske helst inte vill ha kan ibland lösa sig på ett smidigt sätt och då låter jag det vara så för den stunden (med vetskapen om att frågan kommer att kräva ett mer utvecklat svar vilken annan dag som helst). Häromdagen frågade sexåringen vad man är innan man är i mammans mage. Jag hann knappt tänka ut hur jag skulle formulera svaret innan han själv svarade: - En önskning! Man är bara en önskning!

Fler frågor tack!