Mina jeans får alltid vissa svagare punkter efter en tids användning, bland annat på insidan av låren. Dagen för några veckor sen - den där när vi skulle ha kick-off med jobbet - väljer det något nötta tyget att inte hålla ihop längre. Det hände givetvis när jag redan hade kommit till jobbet och jag funderade då genast på att ta en tidig rast klockan tio och besöka närmaste klädaffär. I detta läge var jag glad att ha arbetsplatsen i centrum. Förvisso hade jag en rätt lång kofta och tänkte också tanken att ingen kanske skulle se sprickan. Men med tanke på att sprucket tyg har en förmåga att spricka ytterligare valde jag bort förslaget med att ignorera problemet.
Jag delade med mig av mitt dilemma till närmaste kollega och fick tipset att tejpa på insidan. Jaaaa, vilken bra idé. Jag tog med mig tejprullen (inkl hela svart hållaren) till toan och hoppades att inte möta någon på vägen dit. Jag tog den där "fina" tejpen - ni vet den som inte är helt genomskinlig. Av med byxorna och så tejpades det i flera lager. Det var bara det att tejpen inte fäste riktigt utan skavde och lossnade efter en stund. Den ville hellre ha kontakt med min hud. Skit också, skulle jag ändå behöva går ner på H&M.
Vad fäster bättre?
Kollegan föreslog silvertejp och det hade troligtvis funkat bra. Snäll som hon är frågade hon runt men ingen silvertejp fanns att hitta.
Jag försökte tänka utanför boxen. Jo, något som fäster otroligt bra är de där "hudfärgade" originalplåstren - i alla fall på huden. Det var värt ett försök så in på toan igen och denna gången med ett paket plåster. Ett rutnät av bruna plåster på insidan av brallan blev räddningen. Och ... det höll heeela dagen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar