Jakten på den försvunna...

...tanden.

Väldigt glad men lika förvånad kom L utspringandes i köket och sa:
-Mamma, mamma, tanden lossnade. Jag kände bara lite med tassen.

Denna, för en femochetthalvt-åring, milstolpe skedde alltså utklädd till hund och helt ovetandes om var tanden hade tagit vägen. Under tiden vi letade sa han flera gånger att han kanske hade svalt den men utan att känna det isåfall. Barnen tröttnade och övergick till tv-tittande istället. Men hoppet att hitta den övergav inte mig, den kan ju inte bara försvinna. Till slut fick jag för mig att kolla under mattan - och där låg den, trettio centimeter in, fattar inte hur!!

Den tannalöse blev glad och frågade efter en kopp. Ryktet går i byn att tanden förvandlas till en guldpeng om man lägger den i vatten. När jag kom med vattnet la Lucas i sin tand och tittade förvånat upp och sa: -Det hände ju inget.
Vi får hoppas att det hjälper om den ligger i vattnet hela natten!!!

*Konstig tystnad att stiga upp ensam på morgonen - rätt skönt ändå!*

.

Mina hjälpredor

När barnen hjälper till med sysslorna får man låta det ta sin tid och sen svälja resultatet med hull, hår och beröm även om det inte blev precis som man själv hade tänkt sig. Vad gör väl ett flammigt fönster? Det är ju iallafall bättre än ett fullt med flugskit.

Igår fick jag god hjälp att fixa både vitkål och morötter till soppan som döptes till "köttfärssås- o pizzasalladssoppa". Det var bara det att morötterna blev skivade istället och kålen blev mer hackad än strimlad. När jag tittade till rivjärnsstationen undrade jag vad L hade på benet och såg sen att det var blod. Även lillebror hade blod på kinden och magen. Jag sökte källan till den röda färgen och fann ett rejält rivjärnssår på L ena finger och förstod att det troligen hänt för någon minut sen. Först när jag uppmärksammade skadan och han fick syn på den bröt han ut i illetjut och med plåster på fingret blev han helt handlingsförlamad. Här stämde talesättet "det man inte ser har man inte ont av" bokstavligt talat in. Soppan blev trots allt väldigt god.

 

*Underbar tystnad att peta in en pinne till i brasan.*

 

.

Premiär

Nu börjar torpets äppelkrämssäsong - inte äppelsäsong för än är de lite småsura men kräm kan man ju sockra. Som jag har längtat. Äntligen blev det äppelkräm till kvällsmat. Mmm, så gott.

*Härlig skogspromenadstystnad - Jag, L och de tre fyrbenta vännerna.*

.

Kontraster

Att bli bjuden på elva-kaffe med vedspisbakad kladdkaka står i en division för sig själv. Bättre än så kan knappt en fikastund bli. Jag är mycket imponerad av denne bagares skicklighet eftersom det är rätt ofta som kladdkakorna inte blir vad man har tänkt sig i en modern spis med exakta gradangivelser.
Fantastiskt.

Eftermiddagen bjöd på kroppsarbete àla flera generationer sedan. Bakom den briljanta maskinen "självbindare", som förvandlar stående havre till färdiga havrekärvar, behövdes lastningshjälp. Min uppgift blev att stapla kärvarna på släpet medan det sakta kördes framåt av övriga tre familjemedlemmar. Balansen sattes på prov vill jag lova och barnen satt som tysta ljus i traktorn.
Fantastiskt.

Nu till kontrasterna - efter kvällsmaten ville Lucas spela tv-spel och vi vuxna kollade på youtube-klipp medan lillherren sprang runt och ringde i en avlagd mobiltelefon. Det har hänt rätt mycket på några generationers tid!!
Fantastiskt.

*Energipåfyllande tystnad att smyg-ätaupp överbliven äppelpaj.*

.

Oj oj oj

Så var det dags igen. Ögonproblem. Denna gången med Dino. För tre år sedan skadade han ena ögat och nu har det börja krabba igen. Imorgon ska vi hämta ut en massa ögondroppar och tabletter. Jag fattar inte riktigt hur vi ska hinna med att ge alla dessa olika droppar. Jag har för mig att man ska vänta lite mellan de olika dropparna också och det gör ju att det blir ännu mer osmidigt. Sitter här och skissar på ett schema som kan hjälpa oss de närmsta veckorna, för hur ska man hålla reda på allt??

-En droppe fyra gånger om dagen (tio dagar)
-En droppe tre gånger om dagen (tre veckor)
-En droppe en gång om dagen (tre veckor)
-Ett piller två gånger om dagen (fem dagar), sen ett piller om dagen (tio dagar)

Jag hoppas att hundgodis gör själva droppandet smidigt, annars vet jag inte hur vi ska lösa det.

På tal om hundar läste jag en godnattsaga som handlade om familjen Hundén. En av hundarna klättrade upp i ett träd och Max undrade genast hur den kunde göra det. Jag drog lite på svaret och sen avbröt han mig med förklaringen att "hundar har hästkrafter i magen - därför kan de klättra i träd". Jag frågade om vi också har hästkrafter i magen men det har vi inte, vi har bara mat enligt min lille kloker-toker.

*Behaglig tystnad att bygga legolyftkranar med två koncentrerade barnarbetare.*

.

Matprat!

Jag tycker det är så härligt när barnen gillar och vill ha matvaror som man kanske inte direkt förväntar sig av barn. Härom veckan bad L att få ta fram de chilimarinerade vitlökarna och sekunden senare småskriker M att han vill ha ceasar-dressing. Härligt.

Idag vid kvällsmaten påminde L mig om att jag måste köpa nya marinerade vitlökar eftersom han ju hade ätit upp alla förra gången. Ja, just det ja. Men eftersom han gillar sweet chili-sås fick det bli det på makaronerna istället för ketchup.

...och så till denna älskade hummus. Igår gjorde jag en sats på två burkar kikärtor och ikväll tog den slut. Det äts till allt av bägge småttingarna (plus mig) - på smörgås, på makaroner, som det är, som dippa, på knäckebröd. Tur att både kikärtor, vitlök och persilja är så himla nyttigt.

Nu sover de gott och jag sitter här och skriver handlingslista. Lucas beställde fetaost och parmesan medan Max la fram önskemål om cornichoner och bearnaisesås (som han slevar i sig med sked).

*Skön tystnad en timme på bibblan.*

.

Det blev en larv!

Världens enklaste tårta att göra och världens bästa för att imponera på småkalasare. Det blev en larv med rosa detaljer och födelsedagsbarnet blev nöjd. Först kändes tårtan lite överdimensionerad men med facit ihand så var den rätt lagom eftersom det bara blev en liten bit kvar av den över metern långa konstruktionen.

*Välbehövlig tystnad att häva sig i soffan en kvart.*

.

Första klassens utmaning

För några veckor sedan gick den stora utmaningen "fotografering" av stapeln. Jag kämpar och sliter varje år för att fixa ett hyfsat julkort så jag misstänkte att det inte skulle bli det lättaste. Vilken tur att världens duktigaste fotograf bor i vår by. Kolla gärna in hennes hemsida där några av bilderna på de små fotomodellerna finns.

ME Photography

*Väldoftande tystnad att baka tre rulltårtor till morgondagens kalas.*

.

En STOR treåring



Stora paket ska öppnas med stora saxar.

En stolt treåring, det är vad vi har här på torpet. Man tycker att han är så liten och söt men ack den som säger liten till honom, då får man ångra sig bittert. STOR är han. Dessutom får man helst inte kalla honom vid något annat namn heller, då påpekar han klart och tydligt vad han heter. MATT (eftersom x inte funkar att säga än). Jaa, dessa härliga ungar.

Storebror skrattar gott när han ser en yogamatta på kartongen
och Max blir lite besviken innan han inser att
paketet istället innehåller en drakdräkt.

Barnkalas-bakelser med rosa grädde och maskar.
Kladdkakemuffins är poppis.

* Leende tystnad att sätta upp fantasifulla barn-alster på barnrummen.*

 

.

Det krispigaste som finns?

Idag var det nästan lite sommarkänsla ute igen. Iallafall tyckte barnen det och önskade sig vattenspridarbad, men jag lyckades hålla det vid att de fick springa utan kläder. Det verkar som att det är det bästa som finns när man är liten. Kläderna åkte av lika snabbt som vanligt och vid kvällsingången fick det bli storrengöring i duschen eftersom sandlådan inte längre har torr sand utan höstblöt sådan som gör barnben alldeles mörkbrunt impregnerade.
Jag passade på att plocka upp rödlöken från landet, en hade redan gått i blom så det var hög tid för skörd. Jag kom på den eminenta idén om en rödlöksfläta. Varför inte, det finns ju vitlöksflätor? Är rätt nöjd med resultatet och njuter fortfarande av krispigheten i blasten, det är nåt visst med det.



Imorgon blir det födelsedagskalas. Max fyller tre år och storebror slog helt själv, med stor koncentration och noggrant utvalt papper och snöre, in en present till sin älskade lillebror. Den rosa tårtan får vänta till helgen, imorgon blir det smarriga födelsedagsbakelser istället.

*Gemytlig tystnad att hänga upp ballonger och serpentiner.*

.

Hemligt mål

Vid frukosten avslöjades dagens hemliga utflyktsmål - Traktorrace i Ingelstad. Barnen blev själaglada och själv var jag också rätt förväntansfull. På med långkalsonger, mössor och vinterjackor för att inte behöva frysa i dagens höstväder. Det var spännande körningar, ofta på bara två hjul i svängarna. Storlekarna på traktorerna varierade kraftigt, men de mindre pärlorna var dagens vinnare.

*Harmonisk tystnad att grädda kalljästa äppelbullar.*

.

Shopping, jeepar, jogging & brasa

Nu sitter jag här med en kopp te och njuter av premiärbrasan för denna hösten och dagens händelser.

På förmiddagen åkte jag, en annan mamma och fyra barn till Linnéparken för att leka. Fast egentligen var syftet att kolla in barnloppisen. Jag gjorde flera fynd som jag är riktigt nöjd med. För småpengar fick jag två par termobyxor, tjocktröja, stövlar, skor, fleeceset, väst, vantar och mössa. Barnen var helnöjda både med nya kläder och med lekparken och vi mammor hade ju fått en stund för oss själva var och en eftersom vi turades om att gå till shoppingen.

Efter en snabbvända hemma med middag så tog vi cyklarna till närmsta jeepbana, dvs två kilometer hemifrån. Där var det offroad-tävling så det skvätte i gyttjan och tjöt i skogen. Att det bara går att köra över dessa megastenar och upp för sliriga backar, med centimeterprecision mellan träden och i halvmeterdjupa lerhål. För en annan som aldrig ens fickparkerar verkar det här ju fullständigt omöjligt men det var imponerande coolt att se. Både mammor, pappan, småtjejer och småkillar var lika fascinerade.

Nu till dagens mest imponerande gärning. Med draghjälp tog jag mig runt en sex km-runda på 47 minuter. Fyra km joggandes iallafall och resten snabb gång. Kändes bitvis som att jag skulle falla ihop och dö på stället, men jag kom i mål och nu sitter jag här och känner mig väldigt nöjd.

Ja-a, vilken dag. Dags att lägga in några mer vedbitar i brasan. Underbara brasa.

*Skön tystnad att äta frukost själv medan barnen lekte sig lite extra frukostsugna.*

.