Lingonlycka

När första skol- och skolskjutsveckan var avklarad var det dags för den där belöningen jag hade utlovat vid krisläget första morgonen. Det blev ett paket som även lillebror kunde ta del av eftersom han också hade varit duktig och väntat hemma själv varenda morgon. Lego - oj så uppskattat.

Vi föreslog också en fisketur. Alla nappade på det utan fiskarna. När Lucas blev uttråkad av de svårflörtade mörtarna gick han till skogen och kom efter en stund tillbaka med ett par deciliter lingon. Han frågade om vi kunde koka sylt på dem. Givetvis - lingonsylt är ju hans favorit på det mesta. Han plockade lite till så det blev tre deciliter till slut. Väl hemma rensades bären, receptet tiodelades och han kokade sin första egna lingonsylt. LYCKA!!

Duracell-kanin

Denna helgen har bestått av arbete, kul sådant, både hemma och borta. Hemma fixade jag och barnen iordning runt alla fruktträd så nu ser det riktigt propert ut på vägen ner mot dammen. Jag hade fått förbud att ansa äppelträden men det var några grenar som verkligen var tvungna att tas bort! Min nya sekatör - en trestegs-fiskars-tidningsprenumerations-premie - funkade bra, oj så lätt det gick.

Resten av lördagen kördes det traktor, åktes på självbindare och hövagnar samt lastades havreneker. Allt till barnens stora förtjusning.

...och har något lastats på måste det lastas av. Barnen var väldigt nyfikna på hur den något omoderna elevatorn (transportband) fungerade så på söndagsförmiddagen begav vi oss till grannen för att undersöka saken. Väl där langade vi fram och på, många fler än massor, havreneker och barnen var otroligt ihärdiga med arbetet.

På åkern fanns det mer havre kvar så det blev en runda till dit och med mig som staplare på flaket lastade Lucas upp nekerna från marken. Jag var genomsvett men unge herrn lastade och lastade som en duracell-kanin. Otroliga unge, vilken arbetsvilja, ork och uthållighet du har.

På återseende havreåkern - vi återkommer säkert nästa år!

...och på återseende grannen - barnen ville hjälpt dig idag med eller som lillen sa : "Om han är hemma hela dagen idag så vill jag bara vara hos honom!"

Godkänd på besiktningen

Har varit på BVC idag med fyraåringen. Ingen spruta som tur väl var utan bara lite koll på vikt, längd, syn, balans, trä-på-kulor, räkna, rita och språk. Sista punkten är ju absolut inget som det är fel på men i en ny miljö och med ny BVC-tant var det som om jag hade med mig en helt annan gosse. Efter en lång stunds blyghet sa han i alla fall alla de ord hon ville höra. Jag vet givetvis att han inte säger R utan J istället, men det blev väldigt påtagligt när tio ord på raken innehöll just det ljudet. Plåstej, jing, blommoj, bjun, kjita, tjappa, jöd osv. Det var knappt att jag kunde hålla mig för skratt. I vardagen tänker man knappt på det utan översätter i de flesta fall automatiskt. Han gick igenom kontrollen och fick med sig både ballong och bamse-klistermärke hem.

På hemvägen frågar han om han får titta på Jobi och Max. Jag undrar vad det är och han berättar om två kaniner och upprepar namnen flera gånger. Väl hemma och sittandes vid datorn börjar sökningen. Nähä, inget där. Ändrar stavningen. Nähä, inget där heller. Till slut hittar jag filmerna om Max och Ruby. Givetvis, skrattar jag för mig själv, J som i Ruby.

Mardrömmar och marmeladsmörgås

19 augusti 2013 betyder skolstart (0:an) med skolskjutspremiär. Jag har sovit oroligt hela natten och drömt en massa om bussar i alla dess former, om förseningar och att aldrig bli klar i rätt tid. Lucas själv sov lika gott som vanligt, troligen utan en enda tanke på dagens premiärtur.

Tuppen gal vid kvart i sju för att vi skulle ha gott om tid på oss innan promenaden till skolbussen. Gråtandes åts det en marmeladsmörgås (eftersom jag ansåg att något annat vore omöjligt att få i honom i denna sinnesstämning), gråtandes kläddes det på kläder, gråtandes borstades det tänder och gråtandes lyssnades det på mitt spontana utlovande om belöning på fredag.

Strax innan utgången tog tårarna slut och vi gick gladare i hågen mot hållplatsen. Vi var i god tid och bästa kompisarna skrattade och skojade. Min farhåga och förväntan var en total ihopbrytning när bussen kom och jag hade ännu inte räknat ut hur jag skulle lösa det sannolikt kommande problemet. Men hör och häpna, när bussen kom så klev det snabbt in två glada kompisar som skulle sitta längst bak eftersom de bestämde att det guppar mest där. Utanför stod en glad, lättad och rörd mamma som knappt kunde hålla tårarna tillbaka. Dels för att det lilla knytte som föddes för 6½ år sedan åkte iväg till skolan men framförallt av lättnad för att det tänkta scenariot aldrig utspelade sig.
Snälla, hjälp mig att hålla tummarna för att resten av veckan flyter på i samma tappning.

Jag måste tillägga att det var en sprallig och stolt skolkille som på eftermiddagen kom hem med skolbussen, ivrigt berättandes om dagens händelser.

Guldglans åt skrivbordskungen

Då var skrivbords-projektet i hamn. Den nye ägaren var själv med och valde vaxduk - därav färgen - annars hade jag nog valt någon i mer neutral färg som matchar resten av rummet.
Min tanke var att nybygget skulle stå i andra hörnet av rummet men Max föreslog själv att han ville ha det där det står nu. Mamman gav vika och vips så blev rummet ommöblerat på kuppen.

Rosa resultat presenteras

Det blev ändrade planer igår kväll. Från tältning till bakning och uppesittarkväll istället (eftersom lillbrorsan somnade i soffan) som lite plåster på såren för storebrorsan som gärna ville tälta. Vi tog ett gemensamt beslut att göra det där rödbetsbrödet som vi hade pratat om. Odlaren var ute i sitt land och hämtade två fina rödbetor som skalades och revs. Det blev kalljästa frallor som bakades av idag på morgonen. De blev helt okej; underbar färg, väldigt lite rödbetssmak, något degiga men lättätna.

Dags att skörda årets nyhet

Nytt för i år i trädgårdslandet är som nämnts tidigare - rödbeta.

Men vad gör man med rödbetor om man inte vill ha dem inlagda?
och inte vill ha dem ugnsstekta?
och inte vill ha dem i coleslaw?
och inte vill ha dem förvällda och därefter stekta och toppade med ättika o sirap?

Lucas sådde röda betor i sitt land och vill så gärna äta dem, men eftersom vi redan har testat alla ovanstående varianter så måste jag gnugga inspirationsknölarna eller kanske vore det enklare att söka på nätet. Den sista av ovanstående tillagning innehöll även vitkål och den kombinationen kan jag verkligen rekommendera. Vi vuxna tyckte att det var jättegott.

Nästa test som jag har lovat är att vi ska riva rödbetor i en över-natten-jäst bröddeg. Det kommer att bli färgglada frukostfrallor och förhoppningsvis ett sätt att använda betorna.

Kanske skulle funka att riva i köttfärssås också? Ja, det kan vi ju pröva framöver.

Lite om livet

Å nej, jag råkade somna under nattningen och vaknade inte förrän en timme senare. Nog har jag gjort samma grej innan men aldrig har det blivit en så lång stund. Frågan är om jag någonsin kommer att somna mer ikväll? Tur att det är ledig dag imorgon.

För övrigt är fritidsinskolningen i full gång, lekis (och skolskjuts) startar nästa vecka och laxen började på storstor-avdelningen idag. Tiden går, småbenen växer till långskankar, tänderna lossnar och klara-sig-själv-tiden utökas.

Ja på tal om sömn och stora barn så sov Lucas och hans tjejkompis i tält förra veckan - helt själva, hela natten. Jag var bombsäker på att han skulle komma in lite senare på kvällen men eftersom han inte hade lyckats väcka tältkompisen när han själv egentligen ville gå in så hade han också somnat. Det gör susen för självförtroendet det!

Som avslutning kommer dagens småroliga kommentarer från mina stora små.

LuckyL berättade om en busschaufför som pratade ett annat språk. Jag föreslog engelska men det hade det inte varit för farmor hade kunnat prata med honom. Jaha, ja då vet jag inte vilket land han kom ifrån sa jag och fick följande kontring: "Det måste ha varit något varmt land i alla fall eftersom han var så brun - jättebrun".

Max förklarade hur simning går till: "Man sprattlar så här jättemycket med bakbenen och sen sprattlar man så här med framhänderna så kommer man framåt".
Visst låter det enkelt - i alla fall när en orädd vattenödla berättar!

Lyx i stora lass

• Outlet-shopping, utan uttråkade män och otåliga barn, med fantastiska fyndpriser. Vad sägs om alla damkläder för 50:- plagget och tre PoP-mössor för 99:-. Jag kom hem med flera fina grejor utan att ha övertrasserat kontot vilket ursprungspriset lätt hade gjort.
  Avslutat 18.05  (sista affären stängde innan vi hann gå ut).
• Incheckning på, i mina mått mätt, lyxhotell. Kosta Boda Art Hotel.
• Styrketräning helt allena på hotellets gym. Skönt eftersom jag inte är särskilt haj på alla dessa märkliga maskiner. Bra jobbat av oss och som belöning en smarrig hemmagjord grönsaksdrink!
• Relax i mängder - att bara vara, njuta, skratta och ha det lyxigt skönt - i olika varma pooler i underbart fin miljö. Nästan ensamma här också, med undantag för ett lite väl förälskat kärlekspar och två trevliga pensionärer.
  Avslutat 21.00 när relaxen stängde.
• Ost, kex, frukt, vin, snacks och bra musik på rummet.
• En stund och en cider i kanske världens glasigaste bar.
  Avslutat 01.00 när det var stängningsdags.
• Skön säng utan uppkrypandes spretiga snurrandes svettiga barn.
• Lång frukost till personalen stängde dörrarna och därpå ännu mer relax i samma sällskap som kvällen innan samt utcheckning.
  Avslutat 12.00 när vi skulle vara ute från rummet.
• Lite mer shopping och sen hem till en varmt välkomnande familj som blev jätteglada för fina presenter.
  Landade hemma 14.00 prick, precis enligt planen.

Det blev ett välfyllt välorganiserat dygn hemifrån med många roliga minnen. Tack Jenni för den gångna helgen! Vi är kungar på att utnyttja välförtjänt semestertid!!
. . . och tack Guldhäftet 2013 för möjligheten till lyx till lagom pris.

Vinkeljärn och vaxduk

Nu var ett nytt litet projekt startat i snickeri/målar/ombyggnations-verkstaden, dvs köket. Jag kom på att det behövs ett skrivbord på lill-laxens rum och inbillar mig att han vill ha ett, fast egentligen kanske det bara är svepskäl för att jag ska få bygga något eftersom det var ett tag sen sist. En lådhurts som följt med sen jag själv var lika liten som han, en bänkskiva, ett stödben och några vinkeljärn är det enda som ska behövas. Lådfronterna var blåa men håller på att målas om till guld. Bänkskivan är vit men ska troligen kläs med någon fin vaxduk och stödbenet har fått någon beige färg som var kvar sedan hans rum målades om. Åh, så kul det är att greja med lagom små projekt!

Öken eller?

Vi är så glada över att vi gjorde en rejäl sandlåda eftersom det leks där i ur och skur året runt. Men vår är ingenting mot den vi hittade i Karlskrona!! Här hade barnen lätt kunnat stanna hela dagen.

Fiskelycka!!

Inte så många fiskar men väl några härliga timmar vid sjön.

Lekoseum - överraskande!

En tripp till Osby planerades den första semesterveckan och vi bestämde att starta trippen med ett stopp på IKEA, bara för att luncha. Det åts köttbullar, köttbullar, köttbullar, potatis och glass. Efter det var vi alla redo för att åka vidare till Brio Lekoseum. Jag blev positivt överraskad. Det var större än vad jag hade tänkt mig och mycket att titta på. I källaren var det uppbyggt en hel tomteverkstad med mycket finurligheter och finesser, kul att titta på för både stora och små. Barnen gillade stället och var svåra att få där ifrån, men när vi lockade med bredvidliggande leksaksaffär så gick det bra. På tillbakavägen var det dags för kvällsmat så varför inte? Jo, ett stopp till på IKEA med lika många köttbullar till och efterföljande glass. Jag lyckades smita bort en snabbis till fynd-huset medan lekplatsen tog slut på barnens sista energi. Det blev både nya tallrikar, efterrättsskålar och påslakan inköpta. Så blev det både nytta och nöje gjort på samma dag!