Efter flera veckors laddande och några djupa andetag klippte jag förra veckan både Max och Lucas samma dag! En prestation om jag får säga det själv - det är lite tålamodsprövande att klippa småkillar. Man får prata på om ditten o datten och klippa till där läge ges. En maskinfilm på TV:n är ju också till rätt god hjälp kan jag säga! Jag vet inte hur många gånger som jag påminde om belöningen som väntar när det är färdigklippt och jag vet inte heller hur många gånger barnen frågade om det var färdigt.
Idag var det dags för två grannflickor att bli klippta och då behövs det inte ens ett djupt andetag innan. Sååå mycket enklare med långt hår. Därför funderar jag skarpt på att låta håret växa ut en bra bit på grabbarna. Undra om jag kan hålla fingrarna borta under utväxtperioden när det bara ser allmänt ovårdat ut?
*Harmonisk tystnad att plocka ner och känna doften av utetorkad tvätt.*
.
ÅÅÅhh, vad jag känner igen detta....fast det är nu ca 15 år sedan. Men vilket asande o kanande det var och tjut hit o dit..aj,det rycker i håret, aj det gör ont..ä du inte färdig nu..jag vill inte mer...jag orkar inte sitta här..blir det inte rakt snart...åhh,varför maåste jag sitta still..jag har hår i ansiket o i näsan..det kliar..det ä otäckt..mm mm
SvaraRaderaNu accepteras iaf trimmern. Det var ju helt otänkbart innan. Lättare att fixa nacken då. Men du klipper väl fortfarande? Fast de kanske inte är lika otåliga nu....eller??!!
RaderaKul med kommentarer på bloggen.