Nu är det snart dags för årets premiär av fastlagsbullar, eller "fasslannsbullar" som det har en förmåga att uttalas här i huset. Jag bakade två plåtar släta bullar idag så att vi kan fröjdas imorgon och någon mer gång.
Med risk för att låta väldigt korkad så måste jag ändå erkänna att jag ogärna använder ordet semla. Det faller sig inte naturligt, jag vill inte säga det och jag tycker inte det låter gott. Kanske har det att göra med att jag föredrar den hemmagjorda fasslannsbullen framför den köpta varianten.
Läste på lite och lärde mig att ordet semla från början endast var beteckningen för en ljus vetebulle utan fyllning. Hör själva - det låter inte så värst gott va?
Läste mig också till att den svenske kungen Adolf Fredrík dog på fettisdagen den 12 februari 1771. I nyhetsbulletinen stod det: "Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin.". Han hade drabbats av magkramp och yrsel, fick ett slaganfall och avled - men jag undrar ju hur stor roll de mjölkbadande fastlagsbullarna egentligen spelade.
*Rogivande tystnad i köket när Mamma Mu underhöll i tv-rummet.*
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar