Byråkampen

Kick-off med jobbet innebar en eftermiddag med en hel del information som sedan avslutades med en hemlig gäst. Den hemliga gästen hade med sig en överraskande aktivitet som passade mig och många andra som handen i handsken - Byråkampen.

Vi delades in i lag och varje lag tilldelades en tre-lådors-byrå. För att öppna nedersta hänglåsstängda lådan behövdes först en kod kluras ut via en uppgift. Därefter öppnades lådan och fem uppgifter i den skulle lösas för att få fram koden till nästa hänglås och så vidare till översta lådans uppgifter var lösta och en femsiffrig kod skulle kunna öppna ett kassaskåp. Det var roliga kluriga uppgifter som krävde samarbete, logiskt tänkande och finurlighet.
- Spela melodier på en xylofon för att få fram ett fyrsiffrigt tal.
- Lägga bokstavskombinationer i rätt ordning.
- Trä ut en nyckel från ett till början synes omöjligt rep med kloss och kulor.
- Känna och förstå vilka siffror som döljer sig utan att ha möjlighet att se dem.
- Kombinera rum med möbler, färger och prylar efter en beskrivning som gav många frågetecken utmed vägen.
- Se mönster och kunna placera dem rätt.
 .... och en massa annat logiskt och finurligt tänkande.

Som ni hör - en perfekt grej för mig. Synd bara att jag själv inte fick testa på alla uppgifterna. Vi var ett lag med åtta personer och man skulle lösa uppgifterna så snabbt som möjligt. Teamwork!!

Bästa tipset??

Med glimten i ögat så vill jag meddela att jag kanske har kommit på bästa matlagningstipset (som säkert många av er redan praktiserar).
Jag har aldrig i hela mitt matlagningsliv provsmakat en rå färssmet. Det bär mig emot på något sätt. Kryddningen sker alltid på känn och sen lite till.
Häromveckan skulle mr L göra biffar och jag grejade med något annat vid diskbänken under tiden han fixade smeten. Helt plötsligt hade jag noll koll på smetens kryddsättning. Oj då - och provsteka är liksom inte min grej eftersom det blir ett extra moment i tillverkningskedjan samt kan bidra till mer disk. Det var då Liljeholmens uppenbarade sig:
- KÖR DEN I MICRON!!, blixtrade något till inom mig. Jamen givetvis. En liten provbulle som tillagades en mycket kort stund i mikron och sedan provsmakning som följdes av kryddjustering. Snabbt, smidigt och supersmart!!

Svininfluensan . . check!

Nu har jag testat på den!!
I efterhand har jag fått förståelse för de säkerhetsåtgärder som gjordes när jag några dagar efter Max födelse sökte vård för långvarig riktigt hög feber och hallucinationer - de misstänkte nämligen den då högaktuella svininfluensan (men det visade sig sedan vara barnsängsfeber). Då fick jag gå in bakvägen på vårdcentralen och gå direkt in på ett rum som säkert sanerades ordentligt efteråt.
Jag har absolut inte varit så illa drabbad som många andra och särskilt tänker jag då på redan nedsatta och sjuka. Men det räckte och blev över ändå. Det har tagit mig en och en halv vecka efter att femdagarsfebern släppte innan jag nu känner mig någorlunda på banan igen och rösten börjar närma sig det normala.
Jag skänker en tanke till alla er som är värre drabbade. Tack och lov så klarade sig resten av min familj. Tack och lov!!!

En härligt perfekt dag!!

Dagen började med förväntningsfulla barn som gratulerade sin mamma med presenter som innehöll diverse smarrig choklad. Deras underbara kort är verkligen tillverkade med äkta kärlek.

Vänster: L har skrivit en härlig grattistext och ritat Keso, Kesella, mig och en buss.
Höger: M har ritat mig när jag lagar mat (en plåt med pommes, ett stekjärn och en spis/ugn).

Lite senare var det dags för presentöppning igen. Denna gången var det mina härliga kollegor som uppmärksammade min ojämna dag. Lyxig hudvård var perfekt till mig som har svårt att unna mig sådana saker själv. När jag kom hem stod det en fin bukett tulpaner på bordet. Innan barnen gick och la sig fick jag öppna en present till.

Nu när dagen närmar sig sitt slut sitter jag här och njuter av alla dagens hälsningar och presenter. Det har varit en härlig dag. Tack alla!

Plötsligt händer det!!

Som en skänk från ovan hände det nästan helt otroliga. Ett inkommande telefonsamtal vid halv sex den förra lördagskvällen mynnade ut i att husets herre kom hem med en ny soffa fyra timmar senare.

Jag har förvisso länge önskat att vi hade en annan soffa vid teven men har skjutit fram självaste införskaffandet. Framförallt med tanke på att barnen fortfarande är i icke-helt-stillasittande-och-renlighetstänkande-fasen. Den nedsuttna skinnsoffan (där något undertill t.o.m. har brustit) har ju varit väldigt bra på alla sätt och vis. Den har klarat den ena katastrofen efter den andra. Lite jobb med disktrasan och sen har soffan varit som ny!

- Hundar som har grävt ner sina tuggben (och grävt upp dem).
- Hundar som har ätit något olämpligt som bara var tvunget att komma upp precis här och nu.
- Efter-jakt-leriga-hundars underbara pälsar.
- Barn - i alla dess former med olika upptåg och akutsituationer.
- Vuxna - även de i alla dess former och ibland med överfulla vinglas.

Här är den!

Äntligen!!

Över julledigheten fick vi tummen ur att färdigställa sovrummet. Det som kvarstod var de där sista icke nödvändiga detaljerna som har förmågan att bli bortprioriterade. Men så äntligen kom dörren på plats!

Dörren hade sin ursprungliga plats på nedervåningen men har varit bortplockad sen vi flyttade in. Efter tio år i ladugården, bortmontering av masonitskiva (och ett nästan oräkneligt antal småspikar), spackling och målning så har den nu kommit till sin rätt. Krattor och krok kommer också från gårdens gömmor.

För före-bild på dörren, klicka här.

Så här blev vrån med apotekardisken.