1½ månad

Nu är det en och en halv månad sen vi blev en mindre på torpet. Minstingen som var den av barnen som valde att vara med vid begravningen har varit ledsen en hel del kvällar. Mycket tankar och mycket gråt.

Igår kväll kom återigen känslorna fram och han förklarade något som skar i mitt hjärta:
-Mamma, jag minns bara henne från begravningen. Jag minns inget annat som vi gjorde.

Jag försökte trösta och sa att vi kunde titta på kort på henne en annan dag. Sen berättade jag några roliga saker som han mindes när jag pratade om dem. Till exempel den där gången när hon svimmade på grund av att hon hade en allt för stor hästskit i munnen.

På korten ligger/sitter lilla Fanny tillsammans med stora Sally (som inte heller är med oss längre).

Barnmat

I lördags innan Max och jag skulle åka och veckohandla bad jag honom tänka ut tre maträtter som vi kunde äta till kvällsmat kommande (alltså denna) vecka. Han började med tacos och hamburgare men jag tyckte mer att det var fredags- eller lördagsmat och han fick tänka vidare. Tre förslag utformades inom kort:
1. Spaghetti och köttfärssås
2. Köttbullar (med citron) och spaghetti
3. Falukorv i ugn (med purjolök och ost) och spaghetti

Jag la inga värderingar i valen och nämnde inget om den enformiga basvaran. Det spelar väl ingen roll i det hela!!

Måndagen kom och det rullades köttbullar av smeten kryddad av herren själv. Citronskal, citronsaft, limesaft och citronpeppar (samt fond, vitlök och japansk soja som jag tipsade om) gjorde att bullarna blev fantastiskt goda.

Tisdagen kom och falukorven skars omsorgsfullt i vågiga skivor. Dessa placerades i en ugnsform och toppades med ketchup, purjolök, ost och citronpeppar. Fantastiskt. Spaghettin byttes faktiskt ut mot snäckmakaroner.

Onsdagen kom och det blev rester från måndag och tisdag.

Torsdagen (alltså idag) kom fortare än väntat och köttfärssåsen tillreddes. Även den kryddad med citronpeppar - bästa pepparn enligt M.

Fredagen är också i antågande och i min matadosa finns den smarriga köttfärssåsen tillsammans med ... gissa vad ... jo, spaghetti.

Med facit i hand kan man helt och hållet förkorta denna veckan med ordet barnmat. Mat uttänkt av barn, lagad av barn och uppäten av och tillsammans med barn. Tack Max.

Som en saga!

När det kommer diskussioner om Bibeln så benämner jag det som en saga och när det gäller frågor kring djur och naturs utveckling kör jag stenhårt med evolutionsteorin. Rätt eller fel kan man undra, men det är mitt val, och ditt, och ditt och ditt....

Igår började vi prata om "förr i tiden" och jag förklarade lite kring vår fantastiska tideräkning från Kristi födelse och att det därmed även finns tid som är ungefär som minusgrader, dvs före/under noll. Ja, det är rätt komiskt när man tänker på det. Ordet Bibeln togs upp av snart-nio-åringen och jag sa som vanligt att det är en saga men att det är många som tror på innehållet. Jag la även till att man måste tillåta var och en att tro det man själv vill. Då kom den spontana jämförelsemeningen som löd: "Det är ungefär som om man tror att en bajskorv kan prata".

Årets julkalender är fantastisk - 1000 år till julafton - och det var nog där tankarna kring förr i tiden började denna gång. Barnen ser den på morgonen och sen sitter vi som klistrade alla tre på kvällen. Idag var det den berömda skärp-soppan som skulle inmundigas.

Hur länge är lagligt?

Idag när låneböckerna redovisades för mig kunde jag knappt hålla mig för skratt. En av böckerna har hängt med oerhört länge. Det började med att storebror lånade den ett flertal (fler än fem) gånger under förra läsåret och nu har lillebror lånat den i stort sett hela höstterminen. Den lånas om, lånas om och lånas om så länge ingen annan ställer sig på kö i bibliotekets system - och vem annan kan veta att den ens finns när den hela tiden befinner sig på vårt låneboksbord med undantag av den snabba vändningen på skolbibblan varannan torsdag.

Boken, "Läskiga vidunder och sällsamma djur", är kanon för alla åldrar. Den handlar om det som förr skrämde oss i den mörka skogen, vid de djupa sjöarna och inte minst på den ödsliga kyrkogården. Det allra bästa med berättelserna är att många av dem utspelar sig i våra hemtrakter, bl.a. Härlunda kyrkogård, Ryssby socken och sjön Bolmen. I boken får man bland annat läsa om Kyrkogrimmen, Gloson, Lindormen, Basilisken och Skrattabborren. Låna eller köp den och läs!!