Så är vi då i slutet av februari redan. Vintern har det inte blivit något vidare med. Mina skidor har inte ens fått lufta sig i år, snyft. Idag kändes det som om våren är på väg. Snödroppar och vintergäck blommar för fullt. Barnen visade den nya kojan i skogen - årets sportlovsaktivitet - och den var något större än vad jag hade tänkte mig. Nöjda och glada förevisade de hur bygget med vindskjulsstuk hade blivit till. Efter det blev cyklarnas sadlar upphöjda och kedjorna smörjda innan cykelracingen satte igång. Det var underbart att vara ute flera timmar utan slask och blask och utan att behöva ta in lerstatyer i hallen.
Så till något annat.
När jag fyllde år önskade jag mig en pastamaskin av barn och familjefar. När jag öppnade presenten blev jag väldigt överraskad eftersom den pastamaskin som jag hade tänkt mig istället var en eldriven modern version som kunde knåda degen och producera olika slags makaroner. Coolt. Ja, det var i alla fall coolt ändå till vi skulle prova någon dag senare. Jag var väldigt tacksam för gåvan men vi kom inte riktigt överens. Den ville inte arbeta ihop degen ordentligt och än mindre trycka ut några makaroner. Maskinen fick åka tillbaka till butiken och hem kom istället en traditionell mekanisk pastamaskin.
Barnen har väntat och väntat på att få fixa den egna pastan. Ikväll slog vi till och gjorde spaghetti, tagliatelle och några ostfyllda pastakuddar. "Jag vill veva", "Nu är det min tur", "Jag vill göra breda", "Nu måste jag få veva igen" och "Veva snabbare"-replikerna duggade tätt. Vilken klasskillnad det är mellan hemmagjord färsk pasta och den köpta torra. Mer hemmagjord pasta åt folket - och framförallt tillsammans med barnen som älskar att veva igenom degen.
"Energipåfyllande tystnad i skogen - vilken härlig eftermiddag!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar