Här är "Vår julafton"

När nätterna blir långa
och kölden sätter in
tar Mamma ton och samlar lilla barnaskaran sin.
Hon visar sen på spisen, akta er för knäcken,
så får vi allesammans fira jul igen.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Och Pappan han är flitig,
han hämtar mycket ved
och gör en brasa i sin keddy innan han går ned.
Där nere uti källarn har mössen sitt krypin,
så fällan den är full med ost och korvasvinn.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Och uti husets kök
där kokas korv och glögg,
och det pratas vitt och brett om granen som ingen högg.
Oj vad vi är glada för all den mat vi har
och efter jul lär ingenting ju finnas kvar.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Till slut så kommer dagen
som alla väntat på,
och far i huset letar fram en tallgren som kan stå
Den har dom sen som julgran och pryder elegant
med glitter, ljus och pynt i silver så briljant.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Alla barn får julklappar,
kanin och hundar med.
Dom öppnar dem med glädje bredvid husets juleträd.
Från skafferiet tar dom choklad och kolor två,
och det får allesammans lov att smaka på.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´! 

Och barnen här dom säger:
"Nu ska vi ta i ring.
Låt tallen stå i mitten. Sen så dansar vi omkring.
Räck varandra handen. Den kan vi hålla i.
För ett och två och tre och nu så börjar vi."

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Dom hoppar och dom dansar
sen kommer det en pust,
då säger pappan att nu är det dags för en julmust.
Och barnen sätts vid bordet, medan pappan håller tal,
och snart så snarkar de små liven som final.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Men husets mamma skrattar
och säger liksom så,
att julen går för snabbt för alla gossar som är små.
Om ingen bränns av knäcken och aktar sig för den,
ska alla nästa år få fira jul igen.

Hejsan hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda av oss vara gla´!

Ingen jul utan familjemedlemmarnas önskemål

För henne: Dopp-i-grytan, ischoklad och saffransbiscotti.
För honom: Julskinka, Edvins senap och Janssons.
För barnen: Köttbullar, allt slags godis och julklappar.

Julklapparna ligger och strålar ut en slags nyfikenhetsvärme under årets julträd. Edvins är inköpt. Skinkan snart griljerad. Biscotti-burken har jag inte lyckats hålla mig helt ifrån - det är så gott med apelsin och saffran. Ischoklad, Mozartkulor och annat gott väntar i kylskåpet och till på köpet ska nära och kära julmatsmästare förgylla vår julhelg.

Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp. Snart är vi där!

Exemplariskt

För några veckor sen var minsta fisen hos tandläkaren. Jag har tänkt på besöket flera gånger efteråt eftersom han gapade på begäran och svarade på tandläkararens frågor helt exemplariskt. Jag fick nästan känslan av att hon trodde att jag hade programmerat in svaren på de kommande standardfrågorna.
¤ Hur många gånger varje dag borstar du tänderna? Två.
¤ Får du hjälp med att borsta? Ja.
¤ Använder du tandkräm? Ja.
¤ Vad dricker du när du är törstig? Vatten.
¤ Vad dricker du till maten? Mjölk.
   . . . och läsk, dricker du bara någon gång ibland, eller? Ja, när det är fest.
¤ Äter du godis varje dag? Nä, bara på helgen. (Puh, tur att det fortfarande var november.)

Det kändes skönt när han svarade själv, för vi vuxna vet ju de "rätta" svaren för att få en nöjd tandläkare. Ut från tandvårdsinrättningen kom en stolt och nöjd mamma och en glad en-till-glittrig-penna-rikare fyra-åring.

Låt mig presentera

årets pepparkakshus.
Det känns lite som ett fuskbygge, men det är bättre att det blir gjort av köpta färdigbakade husdelar än att det inte blir gjort alls.

Aldrig mer!!

I alla fall inte utan att kontrollera innehållet noggrant.

Så här var det:

Igår, när jag tillsammans med alldeles för många andra julklappsshoppande människor försökte fixa färdigt årets klappar, så trängde jag mig in i den där lite exklusiva hudvårdsaffären. Jag spejade och sniffade runt lite och fick syn på någon dyr handkräm med lappen "Test" på. Ja, tänkte jag, den kanske gör underverk på mina knastertorra händer. Jag tog en liten kladd och smörjde ut på ena handen. Fy, den där luktade inte gott. Jag provar väl den andra modellen på andra handen, tänkte jag. Precis där begick jag den dagens största misstag. Om den första luktade illa så luktade den här sju gånger värre. Det var en blandning mellan herrparfym, skoimpregnering och hästliniment. 

Ett dygn senare, efter duschning, minst tio gångers handtvätt, några handspritningar och smörjning med min egen delikat doftande handkräm, sitter fortfarande doften i. Vem som helst hade kunnat misstänkt mig för att ha norpat sambons rakvatten. Men nånstans där inne tänker jag ändå att om man ska köpa någon bra produkt så är det kanske just den affären man ska satsa på. Handen känns fortfarande len men ack som den stinker!

Hopplöst läge

Igår kväll hostades det extra mycket på laxens rum. Han hade svårt att somna för det hostades både liggandes, sittandes, hängandes och klängandes. Det tog ett bra tag innan den normala tröttheten i samverkan med hostmedicinen tog ut sin rätt så att han kom till ro. Innan han somnade sa han med gråten i halsen: -Tänk om jag hostar hela livet.

Stackaren, det måste känts oerhört hopplöst i det läget med tanke orden han valde.

Idag har hostan varit mycket bättre och nu ser vi fram emot en helg med pepparkaksbak och godistillverkning.

Från hönshus till julmys

Häromdagen gick jag in i hönshuset på jakt efter något som inte fanns men ut kom jag ändå glad i hågen över att ha funnit något annat. Den där gamla trätunnan kunde väl göra sig bra inomhus på något sätt, eller? Jag föreställde mig en liten gran eller kanske tallris i den. När hela familjen gick ihop för att färdigställa min idé så slutade det med ett halvt träd inomhus. Men snyggt blev det och extra mysigt för barnen som kan sitta under barren och filosofera i lilla gungstolen.

 

 

 

Valfrihet

I lördags kom det ett förslag om att äta på restaurang men jag kände mig inte helt bekväm med det förslaget med tanke på min hosta från hell. Jag föreslog snabbt att vi kunde göra finmiddag här hemma och ha det lite extra mysigt istället. Herrn i huset sprang ner till frysen för att ta upp några andbröst och jag plockade fram plankorna. Det skulle bli favorit i repris - ankeplanka. Alla våra olika önskemål togs i beaktan; med eller utan and och med eller utan lök/paprika/tomat samt mängden mat. Köttbullar och ananas fick bli komplement på barnens plankor.
Åhh, så gott det blev. Anden härligt rosa inuti och potatismoset fick en smarrig smak av träet.