Naturnära läge

Barnen har startat ett nytt projekt som går under arbetsnamnet "Sommarstugan".
Det som från början var ett skjul har numera fått väggar. Sågen har gått varm, hammaren osat bränt och tålamodet tränats. Lite (läs ganska mycket) snett och vint, snedslagna spikar och ojämna brädor bidrar till den rustika och pittoreska känslan som ett sommarboende på landet bör ha.

 

Ett skepp kom lastat med

Vi hade förmånen att få dessa underbart goda, jättesöta (både till smak och utseende) hemmaodlade vindruvorna av odlingsexperter i vänkretsen. Det går knappt att sluta när man har börjat äta dem, de är så himla goda. Jag provade att göra gelé på några klasar och resultatet blev bra. Perfekt konsistens och smaken lika god som jag hade förväntat mig.

 

 

Fina vänner

Häromkvällen, när jag hostade och snorade som värst, fick jag ett tips från fyraåringen :
"Gör som mina låtsaskompisar: Blanda vatten, lingonsylt och potatismjöl. Det hjälper mot sån hosta och slem."

Enligt honom vet alla att de finns, låtsaskompisarna alltså, förutom storebror som inte fattar det.
Det är bra kompisar det där, för det mesta i alla fall.

En morgon låste de in Max på toaletten och hällde vatten i tandkrämstuben. Då blev han ledsen och panikslagen eftersom jag inte kunde rädda honom precis just då. Men annars är de mest snälla.
Vid varje diskussion om det ena eller det andra så kommer det alltid fram att låtsaskompisarna gör si eller så och allt som oftast har de redan gjort alla saker tillsammans. Underbara historier.

Igår var en död trots att de lever miljoner stjärntals miljarder tusen år och någon dag ska vi visst hälsa på dem och de bor vid den gröna skylten bortanför Öjaby pizzeria. Bara så att ni vet om ni behöver en extra vän.

Rösten kass men själen varm

Idag har det varit en alltför hes och röstmässigt ansträngande dag på jobbet. Ett jobb som inte var på jobbet men där jag blev varmt välkomnad av mina egentligen icke-arbetskamrater. "-Vi har fått henne tillbaka". Tack, det härliga bemötandet värmde.

Imorgon hjärt- och lungräddning. Dags att uppdatera och fräscha upp kunskaperna som kan vara livsavgörande.

Nu dags för en liten mariekexfrossa och sen härlig vila för både kropp och röst. Håller tummarna att stämbanden känner sig lite mer i form imorgon.

Började i fel ände

-Välkommen till den här anläggningens tuffaste pass. Det här är passet med flest utmaningar.

Tankarna som for genom mitt huvud var: Vad har jag gjort? Kommer jag att skämma ut mig inför alla atleter? Kommer jag kunna gå härifrån levandes och kommer jag över huvud taget att kunna röra mig imorgon?

Hemside-beskrivningen av passet hade känts lite mer humant än vad det lät här och nu. ". . . moment av styrka och explosivitet som varvas med konditionsövningar i tidsbestämda intervaller. Tempot anpassas efter egen förmåga".
Anpassning av tempot föreslogs bara på en station av nio med hänvisning till att den var tekniskt svår och sammanlagt skulle det bli två minuters vila för lite återhämtning.

Väl igång så kämpade jag mig igenom de nio stationerna. Det var 60 sek x 3 övningar, 50 sek x 3 övningar följt av 40 sek x 3 övningar. Sedan en minut konditionsträning varpå en minuts vila följde. Därefter upprepades proceduren på de två följande blocken med tre stationer på varje.

Jag överlevde, trots svimningskänsla och illelila ansikte.
Jag skämde inte ut mig. Ingen hade en endaste sekund över för att kolla in någon annans brister.
Jag kunde röra mig dagen efter.

Sådär ja. Utan att veta om det började jag i fel ände. Nu kan inget i träningsväg bli rysligt mycket värre så det är väl bara att köra på.

Learning-by-doing

Ja, det är nog det allra bästa sättet att lära sig.

Idag var önskemålet pannkakor till kvällsmat och nyblivna fyra-åringen som hade kommit med förslaget var ivrig med att hjälpa till. Äggen knäcktes utan någon större förlust av äggvita och nästan utan skalsplitter. Skönt - det var nämligen första gången som jag lät honom knäcka helt själv och ägg är ju bland det svåraste som finns att torka upp. Grundsmeten toppades sedan med bakpulver och kakao. Varför inte? Det kan troligen inte försämra smaken så jag lät nytänkandet gå igenom.

Ljusbrun smet hälldes på järnet och vändningen sköttes växelvis av de minsta händerna och de något större. Pannkakorna blev jättefina och enligt barnen jättegoda trots att de knappt kände kakaosmaken. Det var tur att jag värmde gårdagens soppa till mig själv för pannkaksfatet tömdes alldeles för fort. Vi hade behövt göra mer än fyra portioner (men det är så drygt att steka). Jag undrar vem som har satt måttenheten för en pannkaksportion och hur den personen tänkte?

Kan knappt förstå . . .

. . . att det är fyra år sedan lill-laxen såg på mig för första gången.

 

Fyra år sedan du mörkhåriga, knubbiga och stadiga plutt tittade ut.

Tre år sedan du förvandlades till en lurvig lintott och vi insåg att det är bättre att låta dig klättra för inget stoppar dig, så övning har fått ge färdighet.

Två år sedan du petade in blomman i näsan.

 

Ett år sedan du började på dagis.

Underbara klätterapa - grattis på fyra-års-dagen imorgon.