Gå-bort-present (förhoppningsvis)

Plockade fram ett gammalt urklipp med ett kul tips på. Har tänkt på det flera gånger genom åren men det har inte blivit av att jag har gjort det.

Tipset lyder:
Gör chokladtryffel och gjut i iskubsformer. Sätt en glasspinne i vardera ruta. Värm en kopp mjölk och rör i tryffelkuben.

Nu står isfacket på kylning. I tipset stod det inget om att man skulle vänta med att sätta i glasspinnarna, men det behövdes en halvtimmes kylning innan de stod kvar som de skulle. Förresten hade jag inga glasspinnar utan tog sugrör och hoppas på att det går lika bra. Jag strödde kardemumma i hälften och kanel i andra hälften av rutorna innan jag fyllde på med tryffel.

Imorgon blir det spännande att se om jag får ur tryffelkuberna ur sina fack. I sådana fall blir de en gå-bort-present till helgens middagsbjudning.

En rejäl utmaning

Nu är det hög tid att börja fundera på årets julkort. I alla fall om vi ska göra det där klassiska våra-barn-med-tomtemössa-kort. Eller ska vi strunta i det detta året? Det är ju gulligt men känns ändå lite trist nu efter några år. Fast med tanke på att det kanske inte är så många år till som det accepteras att synas tomteluveklädda hemma hos nära och kära så väljer jag kanske det alternativet ändå.

Utmaningen med syskonfotografering, där bägge två ska titta åt samma håll samt se någorlunda glada ut samtidigt, är en av årets större prövningar. Tack och lov för digitalkamerans existens (och att det bara är två barn!!).

Ja, det återstår att se vilka beslut som tas och hur resultatet i sådana fall blir.

En dag med . . .

. . . glada medmänniskor, trasiga medmänniskor (både insida och utsida), tacksamma medmänniskor, otröstliga medmänniskor, lyckliga medmänniskor, småbittra medmänniskor, medryckande medmänniskor och kämpande medmänniskor.

Denna dag har satt spår för en tid framöver. Tänkvärda spår.

Så var det ny månad - IGEN!!

Dags att återigen skriva de välkända orden "Vart tar tiden vägen?".

En dag försvinner efter den andra. Jag hör mig själv säga: imorgon måste vi komma ihåg gympapåsen för då är det måndag. I nästa andetag säger jag: imorgon blir det halvdag på dagis för att det är fredag. Det känns som att man inte ens har hunnit börja längta efter helgen innan den är över.

Jag har varit lite dålig med rapporteringen här på bloggen det sista taget. För nyfikna så har det inte hänt så mycket speciellt. Mest det gamla vanliga med mat, glada barn, tvätt, ledsna barn, städning, gnälliga barn, jobb, upprymda barn eller barn på rymmen.

Häromdagen började jag röja i ett skåp som innehöll alldeles för mycket saker av fel kategori. Hälften av sakerna ligger kvar på skåpet i väntan på beslut om vart de ska förflyttas. Beslutsprocessen är lång hos den ansvariga myndigheten! Var ska man egentligen ha sina onödiga pryttlar och papper som man inte vill slänga? För lite förvaring? Svar JAAA. I min iver (efter att alla sakerna hade plockats ut) så bytte jag hastigt till ett annat skåp och tog ett snabbt beslut om att snickra dit ett par hyllor. Ut med barnen i garaget och sen blev lite läkt och en skrivbordskiva till två hyllor som just den garderoben hade väntat på i åtta år. Ja, så var man nöjd den dagen.

Andra dagar är man nöjd om barnen har lyckats vara sams någon liten stund eller när resterna från gårdagen säger välkommen hem!

Julen är i antågande. Vips är vi där! Härliga jul (i alla fall om du inte kommer och går så förfärligt fort som jag befarar att du kommer göra).