måndag 26 november 2012

Man undrar ju!!

Ett kort möte i en dagishall har gjort mig väldigt nyfiken. Ja, nyfiken så in i bomben. Känner att jag till och med kanske skulle lägga ner lite efterforskningsenergi i frågan.
Vid dagens dagislämning kollade en annan mamma på mig (lite för länge) och sen sa hon att hon kände igen mig så himla väl. Shit, tänkte jag och hjärnan gick på högvarv. Jag kunde inte placera människan. Sen frågade hon om jag hette Sofie. Mmm, det stämmer sa jag. Ojdå- och jag som fortfarande inte kommit på en enda tänkbar möjlighet var jag skulle kunna ha träffat denna mamma innan. Sen frågade hon om jag hade jobbat på psyket. Näää, inom vården har jag aldrig varit. Nähä, då var det inte så konstigt att jag inte kopplade ihop henne med verkligheten.
-Jamen, du är sååå lik en som jag jobbade med innan, säger hon då.
Jaha - nu förstår ni min nyfikenhet. Det skulle vara spännande att se sin egna look-a-like. Lite scary att namnet stämde!!! Man undrar ju!!

Så till lite matprat. Jag är mer än nöjd med matkassen som levereras på måndagar. Denna vecka blir det:
  • Kryddiga biffar med senapsslaw o potatis
  • Vinterfisk i vitt med pressad potatis o romansallad
  • Kyckling med risotto o varm paprikasallad
  • Provencalsk kassler med rostade grönsaker o penne
  • Fläskytterfilé med rostade rotsaker o sötsyrlig skysås

* Fantastisk tystnad att bläddra i nya mattidningen.*

.

torsdag 22 november 2012

Päparkakor

  
Efter fortsatt tjat (fast Laxen flera gånger snällt sa "nu jag tycker vi ska baka pepparkakor") om själva utbakningen av pepparkaksdegen så satte vi igång med projektet på seneftermiddagen. Nästan all deg bakades ut trots att jag inte gjorde en enda plåt med tråkiga mamma-hjärtan. Barnen var flitiga och det gjordes älgar, sniglar, ekorrar, rävar, plattfiskar, Nalle Puh, båtar, flygplan, hjul och robotar. De valde med omsorg ut varsin som pappa skulle få när han kom hem.

*Mysig tystnad att stryka julgardiner.*

.

onsdag 21 november 2012

Nu är det gjort

Vid middagsbordet under pepparkaksplanerandet utspelade sig följande dialog:
LuckyL: Akta så att du inte tar kamel istället för kanel!!!
Mamman: Ja, det vore tokigt.
LuckyL: Mmm, den blir så pucklig då.
Mamman: Ja tänk, så svårt att kavla.
Barnen gapskrattade och jag började med skratta när jag såg den puckliga bruna pepparkaksdegen framför mig.

Ja, nu är den gjord. Efter två veckors frågande efter när vi ska baka pepparkakor så gjorde vi degen idag. Efter samma osäkerhet varje år hade jag förra året äntligen lyckats skriva "bäst av alla" på ett av de tänkbara recepten. Skönt att inte behöva tänka och så skönt att se att flera rader i receptet var överstrukna. Visst kan jag kalla receptet för mitt då?
Om någon blir sugen och vill ha en mycket barnvänlig lättkavlad smarrig deg så håll till godo:

3 dl strösocker
½ dl ljus sirap
1 dl vatten
200 gr margarin
1½ msk kanel
½ msk ingefära
½ msk kryddnejlika
2 tsk bikarbonat
1 l mjöl

*Ovan tystnad att inte ha pratat med någon den första vakna timmen på dagen.*

.

måndag 19 november 2012

Ett nervöst projekt










Att sy är kul. Att sy tillsammans med en ivrig jag-är-snart-sex-åring är också kul men lite smått nervöst. När man har lovat något så måste det ju hållas. Lördagskvällen vigdes åt ormprojektet. Det valdes och klipptes tyger, nålades och gasades. För att aldrig tidigare rört en symaskinspedal så tyckte jag att Lucky fixade det alldeles galant, även om det gick lite väl fort ibland. Han gasade och jag styrde. Många tyger hade valts och många sömmar blev det. Ormis blev snabbt väldigt populär; han är med på toan, på matstolen, i sängen, i soffan och idag har han varit med och lekt på dagis hela dagen!

*Julig tystnad att fotofixa och klipptrixa.*

.

torsdag 15 november 2012

Tjejmagnet??

Det känns skönt att komma in genom dagisdörren med en treåring i handen och få höra av Maja 4 år:
-Max, har du saknat mig? Vill du leka med oss? Du är så bra!
Min följdfråga blev spontant: -Varför är Max så bra?
Då svarar Maja: -För att han kramas!

Jag hoppas (och vet väl egentligen) att några andra egenskaper också är högt uppskattade, men när man är fyra säger man ju det första man kommer på.
Radarparet Max och Maja verkar hålla ihop rätt mycket och han själv berättar sällan om någon annan. Men idag på dagis-drop-in-fikat frågade en mamma vem som var Max och då tittade han generat bort medan mamman förklarar att Alice 4 år springer runt hemma och tjatar om MaxMaxiMaxiMax. Ja, det här värmer mitt mamma-hjärta.

En annan småskojig dagissak är att tjejmagneten använder böjningen : En frök - flera fröknar!

*Förträfflig tystnad att välja bort TV:n.*

.

onsdag 14 november 2012

Juleosten

Vår fina tradition att ysta julost gick av stapeln i helgen. Första veckan sköts osten om med täta handuksbyten för att senare få ligga på luftning och mogna till sig fram till jul. Tack snälla du som låter oss vara med i denna härligt gammeldagsa procedur, det är lika kul varje år. Det blev en heldag som startade med hundra liter mjölk och resulterade i tio kilo ost.
 
*Glädjande att kunna tysta vrålhungriga barn direkt när man
kommer hem. Tack för sjömansbiffen kocken.*
 
.

tisdag 13 november 2012

Farsdag


Per post sändes sådana här fina hälsningar till morfar och farfar - och de blev sååå glada. The big one tycker det är kul att sy och har gjort flera sydda tavlor. Nu vill han sy en lång orm också - och jag har faktiskt lovat honom att vi kan hjälpas åt med symaskinen. En annan dag (som nog närmar sig snart!).

*Nödvändig och trist men ändå behaglig tystnad att vika en alltför stor hög med tvätt.*

.

fredag 9 november 2012

Ljuset på andra sidan

En hel veckas liv i sjuka familjen börjar gå mot sin ända. Äntligen känns det som att hostattacker på nätterna, feberheta barnakroppar, otaliga snytningar, ipren-itvingningar och oglada miner börjar lida mot sitt slut. På morgonen visade febertermometern under 38 grader - jihaaa - första gången denna vecka för lillherren. Ytterligare ett glädjetjut inombords kom igår kväll när jag frågade mr M om han ville ha gröt (efter att i fyra dagar ideligen försökt med russin, nyponsoppa, kakor, godis, kräm, saft etc.). Det ville han gärna ha och jag kokade en halv portion och lassade på ett rejält lager med socker och han åt hela fem skedar, dvs halva den halva portionen. Till frukost idag åt han en halv mormorsmarmeladsmörgås. Heja. Ja så nu börjar man se ljuset på andra sidan.
I helgen väntar tjejfest och ostystning. Det blir kul det.

*Härlig tystnad att bläddra i en tidning medan pappan fixar nattningen.*

.

onsdag 7 november 2012

Tummen upp än så länge!!!

Att ha middagsmatsinspiration varje dag är inte det lättaste. Jag tycker ändå att det gått relativt bra, men nu ett tag kommer ansvaret att byta axlar och dessa axlar har inte lika stor receptbank som föregående. Därför bestämdes det att vi skulle testa "Citygross matkasse".
Leveransen skedde planenligt trots regn, mörker och ute-på-vischan-vägar. Bra. Uppackningen fick också godkänt - ingenting som fattades. Bra. Två dagars mat är uppäten och belåtenheten finns där. Bra. Recepten känns lagom - inte för svåra men ändå inte precis det man brukar laga. Bra.
Denna vecka bjuds det på följande:
Startkit skickas med första gången!
  • Höstsopppa med köttfärs, rödbetor, morot o lasagnette
  • Krämig lasagne från havet o sallad
  • Pizza med egen tomatsås, skinka, paprika, lök o pizzasallad
  • Rotsakspytt med skinksnitzel, dragonsås o sallad
  • Kycklingfilé i senapssås med potatis- o palsternacksgratäng samt morot- o spenatsallad
Ser framemot att smaka resten av veckans rätter och smålängtar lite efter att se nästa veckas recept.

*Ovanlig eftermiddagstystnad med ett soffsovande febrigt barn.*

.

söndag 4 november 2012

Snyft!!

 Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel när jag lät treåringen själv bestämma frisyr. Jag toppade hans fina ljusa lockar förra veckan men efter storebrors klippning idag ville Mr Max återigen sätta sig i frisörstolen (möjligen eftersom belöningen blir något sött). Han förklarade att han ville bli klippt så att det kunde göras en tuppkam och jag tvekade in i det längsta. Jag har ju sparat ut hans krull ett tag, egentligen bara för min egen skull - enklare klippning och att jag tycker han är så söt i lockarna. Men sen tänkte jag till en sista gång. Det så klart att han ska kunna bestämma hurdan frisyr han vill ha. Kam, sax, trimmer och mamma jobbade en halvtimme och sen var tuppkammen på plats. Snyft, jag kommer sakna rufset.

Snyft snyft!!

*Skön tystnad när hostmedicinens verkan sätter in.*

.